Arga tanten d.y.

Jag ser inte ner på en annan människa för att den har en annan religion. Några av mina bättre vänner är troende. Vad de tror på är deras privata grej, inget jag skriver i bloggen.


Vad som retar mig är allt tjat om den enda sanningen. Formuleras olika hela tiden. Är det inte den enda sanna religionen, det sanna korset, den sanna läran etc etc så är det olika omskrivningar av "Guds vilja". Flera olika religioner benämns vara den enda sanna och rena läran. Men hur vet man vilken som är rätt?

Svaret är att ingen av dom är rätt.  De är precis lika rätt allihop. Så länge man kan respektera andra människor, andra människors åsikter och tankar. Det man respekterar låter man vara.


"Jag har respekt för..." betyder jag är rädd för...
"Jag respekterar det du säger..." betyder ofta att jag hör vad du säger, jag håller inte med och tänker köra min linje ändå.

En lärare jag respekterar är jag inte rädd för, utan istället lyssnar jag på vad läraren säger, tar till mig saker och utför uppgifterna jag blir tilldelade. Därför lyssnar den läraren antagligen på mig med om jag vill säga något, diskutera något eller fråga något. Eller bara tycker något.

Den relationen man har med en omtyckt lärare är en väldigt bra känsla och relation. Respekt.

Vissa religioner talar om att visa respekt och att alla är lika mycket värda, men någonstans går det fel. Hade folk vetat vad riktig respekt är , samt trott på ett lika värde hade det inte funnits några religionskrig eller terrorism. Folk hade helt sonika fått tro på vad de vill utan att det måste bli osämja.

Jag kan tycka att religion är en väldigt sann lögn. Eller snarare att det enda som är sant med religion är att det är ren lögn.


Tja, båda har ju rätt. på ett vis. Båda sidor har betett sig ruttet mot varandra under många och långa år. Tusentals år. Båda är frukter av lögner. Muhammed satt vid lägerelden och lyssnade på de äldre männens historier om hur det var ute i världen. Någon annan tuggade roliga blad tills det dök upp brinnande buskar, brände sprit och hallucinerade. Jag finner inga andra förklaringar i alla fall. Jag tror så.

Det är precis lika sant att religionerna grundades av en liten grabb som fantiserade om det han hört berättas för sig och av folk som hallucinerade, käkade svampar, drack konstiga brygder eller var allmänt schitzofrena, som det är sant vad som står i de heliga böckerna. Det är bara en fråga om att tro.

Jag tror inte på det viset. Jag tror lite kanske ibland. Men inte på en allsmäktig gud även om det kan vara bra att skylla på ibland.

Jag tror att religion skapades från första början för att skapa makt över folk. Jag tror också att om man tror på en religion så finns den för den personen som tror. Det kan säkert ge stöd, tröst, svar på existensiella frågor och allt sånt.

Bara för att jag inte tror på religion gör det mig inte bättre än någon som tror på det jag tycker är humbug. Jag respekterar den personen som tror och tycker olika. Och förväntar mig att bli respekterad tillbaka.

Vi är alla människor, vare sig vi tror på vad som helst eller inte tror alls. Och så länge vi kan respektera varandra så har vi alla samma värde.


Alla har inte lika värde. De som respekterar varandra är värda mer.