Sonens utvecklingssamtal
Igår (onsdag) hade vi utvecklingssamtal och möte med sonens lärare samt en specialpedagog. Det var ganska ointressant faktiskt. Hade lika bra kunnat vara utan det och läst vad de hade att säga på en skriven lapp istället.
*Gör läxorna!
*Måste läsa!
Och så bomullshandskar på en pojke som vägrade sitta ordentligt, hade händerna för ansiktet och var allmänt sur och blank i ögonen.
Ingenting om varför problemen har uppkommit. Ingenting om de störande momenten på lektionerna och ingenting om motivation eller belöningar.
Bara massa extra insatser med specialpedagog. Läsning, läsning läsning. Rinnande vatten, ljuda, hålla fingret och följa raderna... Specialpedagog varje dag, extra plugg efter ordinarie skoltid två dagar i veckan och ett töntkontrakt på mål och skit som skulle skrivas under av Linus själv.
Så jäkla mycket lull-lull. Förr var det näven i katedern och en order om hållande av käft, marsch arbete. Nu är det mer nä men springer du runt här? Snälla söta lilla vän, kan du inte ha lust att sätta dig på din plats och räkna ett tal i boken, du kanske möjligtvis stör dina kamrater, och dom får du ju tänka på. hur är det med dig annars? Är allt bra, har du det bra, är det jobbigt, svårt, är du trött plus vidare snuttegull.
Klart som fan ungarna inte lyssnar när allt ska vara allt för demokratiskt och myspysigt. Klart som fan att de med mer spring i benen då hellre springer runt än lyssnar på fröken, och klart att de andra blir otroligt störda av detta gapande, lekande och idiotande inne i klassrum och korridorer.
Så babblade de om Linus skrivande och naturligtvis kom ju den stora frågan upp. DEN stora frågan.
Kan han ha dyslexi? Han säger att bokstäverna ibland bara hoppar runt.
Mhm, men han sa också att det mestadels bara hoppade runt när det var en tråkig bok och han inte var intresserad av att läsa den. Vad jag vet kallas det brist på motivation eller ambition, samt lathet.
Nej men har han nu dyslexi så finns det ju jättemånga bra hjälpmedel att använda. Talböcker och olika slags skrivplattor och hej och hå...
Då kommer elaka morsan in och säger att det nog inte behövs utan att det är bättre att jobba bort dyslexin istället. Jag vet minst en person som gjort det, genom träning. Naturligtvis var detta resonemang inte populärt hos pedagogerna, som säkert hade velat briljera över sina kunskaper om dyslexi och moderna hjälpmedel.
Men det behövs inte. Helt ärligt. Ungen har inte grav dyslexi, för då hade han inte kunnat läsa så bra som han gör. Jag har arbetat med barn med riktig dyslexi och de hade svårare för läsning och skrivande vid åtta års ålder än vad Linus har. En liten släng av dyslexi light kanske han möjligtvis kan ha, men då går det att träna bort.
Det finns inga genvägar. Det är plugg som gäller. Samt en bra arbetsmiljö, vilket man knappast kan säga att dagens skola har. Inte konstigt att ungar tappar koncentrationen i allt oväsen, all ickerespekt och all stress...
En stressad unge är ju onormal, och onormala ungar ska ha diagnos. Det är på modet att sätta diagnoser på allting nu. För att förklara problemens uppkomst med en osund arbetsmiljö är ju otänkbart...
Eller...?
*Gör läxorna!
*Måste läsa!
Och så bomullshandskar på en pojke som vägrade sitta ordentligt, hade händerna för ansiktet och var allmänt sur och blank i ögonen.
Ingenting om varför problemen har uppkommit. Ingenting om de störande momenten på lektionerna och ingenting om motivation eller belöningar.
Bara massa extra insatser med specialpedagog. Läsning, läsning läsning. Rinnande vatten, ljuda, hålla fingret och följa raderna... Specialpedagog varje dag, extra plugg efter ordinarie skoltid två dagar i veckan och ett töntkontrakt på mål och skit som skulle skrivas under av Linus själv.
Så jäkla mycket lull-lull. Förr var det näven i katedern och en order om hållande av käft, marsch arbete. Nu är det mer nä men springer du runt här? Snälla söta lilla vän, kan du inte ha lust att sätta dig på din plats och räkna ett tal i boken, du kanske möjligtvis stör dina kamrater, och dom får du ju tänka på. hur är det med dig annars? Är allt bra, har du det bra, är det jobbigt, svårt, är du trött plus vidare snuttegull.
Klart som fan ungarna inte lyssnar när allt ska vara allt för demokratiskt och myspysigt. Klart som fan att de med mer spring i benen då hellre springer runt än lyssnar på fröken, och klart att de andra blir otroligt störda av detta gapande, lekande och idiotande inne i klassrum och korridorer.
Så babblade de om Linus skrivande och naturligtvis kom ju den stora frågan upp. DEN stora frågan.
Kan han ha dyslexi? Han säger att bokstäverna ibland bara hoppar runt.
Mhm, men han sa också att det mestadels bara hoppade runt när det var en tråkig bok och han inte var intresserad av att läsa den. Vad jag vet kallas det brist på motivation eller ambition, samt lathet.
Nej men har han nu dyslexi så finns det ju jättemånga bra hjälpmedel att använda. Talböcker och olika slags skrivplattor och hej och hå...
Då kommer elaka morsan in och säger att det nog inte behövs utan att det är bättre att jobba bort dyslexin istället. Jag vet minst en person som gjort det, genom träning. Naturligtvis var detta resonemang inte populärt hos pedagogerna, som säkert hade velat briljera över sina kunskaper om dyslexi och moderna hjälpmedel.
Men det behövs inte. Helt ärligt. Ungen har inte grav dyslexi, för då hade han inte kunnat läsa så bra som han gör. Jag har arbetat med barn med riktig dyslexi och de hade svårare för läsning och skrivande vid åtta års ålder än vad Linus har. En liten släng av dyslexi light kanske han möjligtvis kan ha, men då går det att träna bort.
Det finns inga genvägar. Det är plugg som gäller. Samt en bra arbetsmiljö, vilket man knappast kan säga att dagens skola har. Inte konstigt att ungar tappar koncentrationen i allt oväsen, all ickerespekt och all stress...
En stressad unge är ju onormal, och onormala ungar ska ha diagnos. Det är på modet att sätta diagnoser på allting nu. För att förklara problemens uppkomst med en osund arbetsmiljö är ju otänkbart...
Eller...?
*over and out*
Kommentarer
Postat av: Louise Ström
Oj, känner med din son. Håller med, det finns inga genvägar att komma runt ev. dyslexi. Bara hårt jobb. Men jag håller inte med om att det går att arbeta bort. Det går att hitta metoder för att leva med problemet men det finns där. Störta hjälpen äldste sonen fick p.g.a. sin dyslexi var att man på högskolan har rätt till 30 min, extra skrivtid på tentor om man har intyg.
Trackback
