Arga tanten d.y.

Såg en bild på facebook igår. En tjej hade lagt upp en bild på sin mage och mer än hälften av sina bröst, kallade sig själv fet och att det skulle bli massa träning och särskild kost framöver.
Läste alla kommentarerna till bilden. Det var mer intressant än själva bilden. På bara några minuter hade tjejen blivit ett hatobjekt, fått många rent ut sagt elaka och sarkastiska kommentarer. Även en del positiva kommentarer förstås.
Det var allt ifrån att ja, hon var sjukt fet, stackars henne, börja banta eller svält ihjäl och dö...
Det var dräggel från folk som blev mer eller mindre kåta av det.
Det var uppmuntrande kommentarer, sköt dig själv skit i andra du är fin som du är.

Men nej, hon var inte fet. Och i den posen, ligga på rygg, svanka, vrida sig samtidigt. Klart revbenen tittar fram då. Såg inget fett.

Blev tvungen att kolla in tjejens blogg och jag tänker inte länka den eftersom jag inte tyckte hon hade sunda ideal, och därför inte vill sprida det vidare.

Det handlade om en någon felaktig kroppsuppfattning, ideal på att se ut som Barbie, att inte duga som man är. Ständigt sökande efter bekräftelse för att det egna självförtroendet inte räcker till. Tjejen skrev att hon i unga år hade varit fet. Jo kanske det. Eller knappst. Jag tror inte det. Kanske lite mullig? En fet tjej börjar inte spela handboll på hög nivå. Och sen gick det bara mer och mer utför. Blonderat eller extrablekt hår, gärna plattat och slitet, kilovis med smink och lite fix här och där som tex bröst och läppar.
Nu ser hon ut precis som så många andra nästan-kändisar, konstiga läppar, meloner i brösthöjd, hår som ser ut att kunna gå av vid beröring mellan alla extensions, och så detta illa klingande snack om massa fetma, träning och kost. Och glöm inte alla snyftande inlägg om hur synd det är om just den eller den tjejen eftersom alla skriver så elaka saker.

Ganska lätt att undvika sådant. Lägg inte ut porriga bilder om ni inte vill ha sjuka eller kåta kommentarer. Visa inte upp revbenen och jättemelonerna om ni inte är beredda att ta kritik.

Vad är det som är så jävla intressant med att vara smal? Blir man automatiskt snygg bara för att man är smal? Jävlar vad jag är snygg så fall. Måste vara bland de vackraste i världen.

Är det snyggt med framträdande benknotor och blodkärl? Är det snyggt med ben som ser ut att sitta på en vilsegången struts? Ser det sunt ut?
Vad är det för kul med att ständigt frysa eftersom det finns för lite värmande underhudsfett? Är det kul när folk beskyller en för att ha ätstörningar och medvetet svälta sig själv? Eller är det kul att gå i affärer och leta kläder men ändå aldrig hitta något som passar ens kropp för att måtten inte är som en provdockas? Och dessa läppar... Jag funderar på om många blonda bloggare är allergiska mot bistick, men ändå har en förkärlek för honung. Läpparna ser för jävliga ut. Svullna, oregelbundna, nästan såriga. Helst med något ljust cerat på så det framträder ännu mer hur konstig form dom har. Är det kul att ha läppar som Nalle Puh med sin honing hade blivit avis på?

Jag köper min honung på burk, och slipper utsätta mig för bisticken, till följd av att jag slipper megasvullna läppar.
Smink är kul nån gång ibland, men orka... Hade folk inte tittat så konstigt så hade jag säkerligen gått och handlat i affären iklädd min gosiga morgonrock och rosa tofflor...
Jag äger inte ens en hårtork... Jag har en flaska hårmousse nånstans, men använder den inte.
Jag springer inte på toa och spyr upp det jag ätit, jag svälter mig inte medvetet för att bli smal och jag idealiserar inte smalheten som något av det vackraste som finns.

Jag tränar inte över huvudtaget.

Jag käkar mängder med pizza, godis och andra onyttigheter. Enda tillåtna lättprodukten här hemma är Lätt och Lagom eller Lätta, beroende på vad som är billigast på närmaste varuhus. Och detta för att det är det smör som jag tycker smakar bäst.
Jag gick upp runt 5 kilo under graviditeten, gick ner det igen på den tiden det tog att göra akut kejsarsnitt, jag ligger ständigt på runt 50 kilo, oavsett vad jag gör, vad jag äter eller hur mycket.

Men jag bjuder på det. Jag vet baksidorna med att vara smal, folks reaktioner, att folk förutsätter en massa grejer som ätstörningar eller skev självbild eller sjuk kroppsuppfattning. Att folk förväntar sig att jag tror att jag är snygg bara för att jag är smal. Jag är van vid att folk kan reagera så, och titta snett. Självklart retar jag mig på det, blir lite obekväm, rent ut sagt ledsen ibland, och arg. En dålig dag så är jag fulast i hela världen, och nästa dag kanske jag känner mig världsbäst och precis lika mycket värd som vilken modell som helst.

Men jag säger som Skalman. Jag tror inte. Jag vet.
Strutsben, knotor, revben... Spelar ingen roll..