Arga tanten d.y.

Ja, som rubriken säger, så handlar det här inlägget om språk. Men faktiskt inte om huruvida man måste kunna språket i landet man befinner sig, eller om att invandrare i danmark måste lära sig danska. Nej, detta är lite annorlunda.

En tjej jag känner blev biten av en häst idag. Statusen utvecklade sig till en intressant diskussion om rädda, misshandlade hästar som det är synd om till hur man beter sig i sådana situationer.
Antar det var en stallpersonal jag dividerade med.

Tänker inte återge hur orden flöt. Ingen var otrevlig, allt hölls på en bra nivå och det kändes konstruktivt.

Så det traditionella... Givetvis börjar jag fundera kring detta och har en del att tycka och tänka och häva ur mig på gott och ont.

Läs och förfasas över mina idioiska tankar... :)

Ridskolor borde ha obligatorisk hästkunskap på schemat. Inte bara den lilla teorin som småbarnen får, om vad en karled är och vilken färg som är fux. Eller vad en avblekbar skimmel är, eller skillnaden på en brun eller svart häst. Har man verkligen behov av att kunna detta?
Det hade varit bättre med undervisning i hur hästar kommunicerar, hur man läser av hästars humör och lär sig hur man ska agera om hästen uppvisar detta eller detta. Då kunde säkert flera olyckliga händelser undvikas, eller inte bli lika allvarliga.

När jag var liten var det någon som sa att om hästen håller ena bakbenet snett eller visar hoven, så vill den sparkas. Särskilt om den har öronen bakåt.

Ingen lärde oss se skillnad på om hästen stod och vilade på ena bakbenet och lyssnade lite förstrött bakåt. Följden blev att just jag i alla fall inte vågade ens gå förbi utanför spiltan. Den ville ju sparkas!!!

Med större kunskaper om hästars psyke, hur de reagerar, deras synfält, deras sätt att meddela sig med varandra, ja då blir hästen lättare för oss att förstå. Den blir inte lika otäck, och vi har ett större utbyte av att hänga i stallet och klappa hästarna efter veckans ridlektion.

Hur många stalltjejer säger inte att Nisse bits när han visar tänderna och bankar in dom i sidan på hästen brevid i hagen? Han bits inte, han slår den andra hästen för att visa att han är mer ranghög. Bitas, nej det gör int ehästen lika ofta som att nypas lite, slåss med tänderna eller bara putta till rejält. Inte heller sparkar den när den bankar till dig med frambenet lite grann. Har du fått en riktig hästspark, eller sett två hästar sparka skiten ur varandra då hovar möter hovar, ja, då inser du att den där lilla frambenet inte alls var lika illasinnat menat även om det gör förbaskat ont i flera dagar framöver.

Har du en duktig ridlärare eller stallskötare som är observant på hästars språk kanske du till och med lär dig varför hästen gör så.

Det är viktig kunskap, som alla ridskoleelever borde få inpräntat i sig för att undvika olyckor, för att inte hamna där våldet tar vid på grund av okunskap och för att höja självförtroendet.

Sen kan man ju tycka att lite oroliga hästar, hästar med taskig bakgrund etc kanske inte alltid hör hemma på en ridskola. Eller att de borde ha någon form av restriktion, att bara vuxna eller väldigt erfarna får gå in till dom och göra dom i ordning och liknande.

När jag var liten fanns det en stor häst som hade ett otrevligt rykte på ridskolan. Många var livrädda för henne, men hon var snäll att rida. Den som inte vågade eller var säker tillräckligt, fick inte heller hantera henne eller göra henne iordning inför lektionen. Så fall tog ridläraren, stallflickan eller någon annan kunnig som hade  möjlighet hand om det.

Det finns mycket litteratur om hästars sätt att kommunicera. Varför används inte det betydligt oftare på ridskolorna?

Jag bara undrar, för jag tror att så mycket hade blivit så lättare om det fanns mer allmän kunskap om hästars natur och  sätt att förmedla sig. Att veta om hästen har bruten bläs eller genomgående bläs hjälper inte särskilt mycket för att förebygga olyckor eller rädda liv.

Små tjejer hanterar dessa djur på runt ett halvt ton, snurrar dom kring lillfingret och det utan att känna till hur detta stora djur egentligen upplever sin omvärld. Ganska skrämmande va?

Inte konstigt att så många hånfullt säger att hästar bits där fram och sparkas därbak.

Där hjärnan tar slut tar nävarna vid sägs det också. Okunskap, säger jag, är en av de värsta fiender vi kan ha. En hundmänniska förstår ganska snabbt vikten av att känna till hur hundar kommunicerar med varandra, varför är det så åsidosatt när det gäller större och faktiskt farligare djur? Ett djur som väger mer än 6 gånger så mycket som jag känner jag mig väldigt obekväm med om jag inte förstår hur det fungerar eller om jag inte vet hur jag ska kunna förmedla mig på ett tryggt och säkert sätt med. Det är faktiskt lite mer att veta än bara på vilken sida om hästen man ska gå när man leder den. Men för den som inte vet, hunden har du till vänster om dig, hästen har du till höger. Inte för att det spelar någon större roll... haha...

Jag gillar att lägga lite kommentarer här och där. Ser jag något jag stör mig på är jag inte sen med att kommentera det. Ofta innan att hinna tänka efter först.
Det är svårt att tänka efter före när man är impulsiv.

Nyss var ett sådant tillfälle.

En tonåring hade skrivit något liknande om att alkoholen är din fiende, jesus säger älska din fiende och gud säger tro på jesus.

Så skriver jag under detta : Vad hände med att använda de egna hjärncellerna istället för att folja med lämmeltåget? och en smiley på slutet.

Min humor och svaga ironi gick inte hem. Tonåringen fattade noll. Antagligen hajade inte kompisarna heller vad jag menade.

att jag aldrig lär mig! Det går inte att skämta med småfolk så vida man inte lägger in ett Justin Bieber, könsord eller facerape...

*suck*

Nu är det nytt år igen. Tiden går ganska fort. Kan säga att jag har haft trevliga dagar med familj och vänner under jul och nyår. Tack för det.

Igår cirkulerade en bild på Facebook. Idag kan jag inte hitta den, så den verkar ha försvunnit därifrån. Kanske för provocerande, jag vet inte. Jag sparade den på datorn igår tack och lov, och tänker lägga ut den här i detta inlägget istället.  Det föreställer en schäfer med svåra skador i ansiktet. Enligt bildtexter rör det sig om en hund i Bosnien som några påverkade ungdomar/barn har plågat. De hade stoppat in en raket eller smällare i munnen på hunden och tejpat igen gapet och tänt på stubinen. Stora delar av hundens ansikte är borta.

Givetvis tyckte folk utifrån bildens kommentarer på Facebook att döma, att det var fruktansvärt, stackars hund och att man kunde göra mer eller mindre likadant med förövarna.
Jag håller med om att det är fruktansvärt. Det kan inte vara ett normalt psyke som genomför någon sådan här akt. Det måste vara fel nånstans. Synapserna kopplar nog inte riktigt, eller så saknas det några viktiga delar i tankeverksamhetens maskineri.  Det är grymt. Hänsynslöst. Rått. Och kan man göra så mot ett djur, en levande varelse, funderar jag på hur långt steget är till att göra liknande mot en människa.

Som allting annat så får denna bild, och kanske mest kommentarerna runt den, mig att tänka och tycka.
Någon hade använt bilden i syfte för att propagera för förbjudandet av fyrverkerier.
Någon ville ge tillbaka med samma mynt.
Och så vidare.

Är det raketernas fel att hunden blev torterad? Hade plågeriet aldrig hänt om det inte funnits raketer och smällare? Sannolikt inte. De hade bara funderat ut andra sätt att plåga hunden. Det är människorna det är fel på. Uppfostran, omgivningen, respekten mot andra levande varelser.
Så framkommer det att det var i Bosnien det hände. Ja, det är en bit härifrån, folk har oftast inte samma syn på hundar där som här. Borde inte vara förvånande att det är i ett sådant land det hände. Kan man ju tänka.
Men...

Här i stan har det funnits en 4H-gård. Inte längre. Änderna i parken har blivit utsatta. Djuren på 4H-gården har blivit utsatta. Ett föl jag en gång kände har blivit utsatt. Det händer här med. Att fånga in ankor i parken och bryta vingar och ben på dom har hänt här. Sparka fotboll med igelkottar, klippa svansen av katter, hugga ett föl brevid svansen... Bara för sitt höga nöjes skull. För att tillfredsställa något perverst inom sig, eller för att få inträdesbiljetten till gänget, eller för att experimentera i allmänt. DET ÄR FEL PÅ FOLK!!! Världen över.

Att mena att det inte hade hänt om smällare vore förbjudna är ganska naivt. De som matar fåglar och andra smådjur med tuggummi så att de senare svälter ihjäl då? Förbjuds raketer för djurens skull borde tuggummi förbjudas för djurens skull. Eller varför inte fiskodlingar eller trålarnät i haven? Alla de djur som fastnar i näten och drunknar?

Sen kom det fram att de tydligen hade försökt rädda hunden. Då flimrade det för ögonen på mig. Jag blev inte alls arg på den som sa det. Den personen har inte med saken att göra. Men i mitt ilsket röda sinne tänkte jag att vad är det för idioter till människor som försöker rädda en hund med bortsprängt ansikte? Vad har den för liv att komma tillbaka till? Hur ska den kunna äta, nosa och medela sig som hundar dör? Och allt det lidande som den skulle utsättas för genom svåra, kostsamma och långa operationer, om det nu hade gått att konstruera någon ansiktsprotes åt den? Hur hade man hanterat djurets stress och minnen av händelsen?

Men man försöker ju rädda illa åtgångna människor...

Ja. Människor.
Där skulle jag vilja föra in diskussionen om vad som skiljer människan från de andra djuren. Eller i alla fall från hundar. Ska vi rädda allt och alla som far illa, oavsett pris? Människors medvetande och psyke har forskats om under en väldigt lång tid. Vi har kunnigt folk till att räta ut tilltrasslade psyken, hjälp att komma över och hantera traumatiska upplevelser etc.
När vi kan erbjuda samma sak till en hund kanske det kan vara läge att pussla ihop den. Inte förr. Hur ska vi förklara för den plågade hunden att vi håller den vid liv för att den inte ska dö ifrån den här underbara världen där alla har rätt att leva och vara glada? Hur ska vi förklara att vi bara vill hjälpa den att överleva? Kan vi förklara så den förstår att inte alla människor är grymma? Förstår den det, där den ligger i sin bur på djursjukhuset, lider, är rädd, och plågas fortfarande svårt av smärtan efter den förra operationen? Förstår den att tacka och ta emot hjälpen, att inse att nu är det bara tre större operationer kvar i ansiktet innan den kan få börja dricka vatten själv, innan den får slippa sonden och slangarna?
Jag är tveksam.
Och vem fan ska betala det?
Till vilken livskvalitet kommer den tillbaka till efter att blivit lagad?

Jag har läst och sett en del om posttraumatisk stress hos elefanter som sett sina familjemedlemmar bli slaktade av tjuvjägare. Elefanter räknas ändå som ett hyfsat intelligent djur, kanske mer socialt intelligent än vad hunden allmänt ses som. En hund brukar inte vara långsint, förlåter det mesta och brukar inte vara hämndlysten. Elefanterna är otroligt hämndlystna. De blir livsfarliga i sin skräck och stress. Hunden går oftast undan, gömmer sig och anfaller för att rädda sitt eget skinn. Elefanten anfaller för att förebygga att fler elefanter blir dödade. De vill utplåna sina mördare och få utlopp för de känslor som de avbrutna familjebanden orsakar dom.

Jag menar att det är bättre för djuret att avliva det efter att en så stor skada har blivit upptäckt. Katten kan sannolikt klara sig bra utan sin svans, men hunden klarar sig sannolikt inte lika bra utan sitt ansikte. Jag retar mig på det här tramset om att djuren ska räddas till vilket pris som helst. Okej, jag kan förstå att man vill göra något åt de sjuka elefanterna eftersom de är en fara för omgivningen, och eftersom det antagligen inte finns så många kvar. Hundar finns i överflöd.

Behöver jorden ännu en trasig hund som inte kommer att fungera normalt? Behöver verkligen just den där stackars pit bull-tiken sys ihop igen och sättas tillbaka ut i samhället bland människor och djur som gjort henne så illa? Kommer hennes oro över omgivningen att föras vidare till hennes jäkla köksavlade valpar, och sprida ännu fler osäkra hundar omkring oss?

Men stackars hundar... Titta bara på alla snyftbilder och filmer om "älskliga" pitbulls som lappats ihop efter hundfighter och misshandel, hamnat hos någon blondin som lägger all tid på dom och säger att de är underbarast i världen. Hur mycket lidande har den hunden haft innan allt löste sig? Hur mycket lider den fortfarande av det som en gång hände? Men det är väl klart att den ska räddas... Det är ju bara ett oskyldigt djur, och har rätt att leva ett bra liv.

Men varför i helvete tar vi inte in alla överkörda älgar till kliniken och lagar dom för? De är ju oskyldiga djur... Klart de också ska få leva ett bra liv. Kanske till och med finns någon som vill ha en trafikskadad älg i tv-soffan och mata den med chips medan man tittar på Idol?

Nä, tänkte väl det. Älgen är stor, ful, luktar illa och blir svårt att ta valpar på och tjäna pengar.  Den är ett stort farligt beläte som knappt hör hemma i skogen ens eftersom den orsakar trafikolyckor med dödlig utgång för människan. Därför ska den bort. Men den stackars lilla luddiga hunden får utstå lidanden som vi int eens kan förstå oss på bara för att vi, människan, behöver levande leksaker och något att ta hand om så att vi känner oss duktiga, som frälsare, betydande, livräddare...

Jag tycker att det är fruktansvärt att hålla en sådan här skadad hund vid liv, de hade kunnat fotografera den efter att de avlivat den istället. Bara att hålla liv i den är grymt.

Nä, är djuren för skadade bör man fundera på om det är värt att rädda dom, vad rehabiliteringen innebär och om man utsätter dom för onödigt lidande under tiden. Ibland är det bäst att få dö...