Arga tanten d.y.

Jag fick min godnattpuss ikväll igen. Bilden är iof inte från idag, men jag fick en likadan puss av samma orakade tryne. Därför tänkte jag att denna bilden funkar precis lika bra.

Har inte hänt något särskilt idag. Bror min har varit här... Linus har haft kompis här, och så även hunden. Katten har varit snäll...

Jag har varit som vanligt. ^^

Hehe.. Kunde inte låta bli...
Trött, så det är verkligen dags att försöka låtsas sova nu. Haft en trevlig kväll med middag med vänner och familj, promenad och massa skitsnack. :-D

Dessutom har jag att läsa ett bra tag framöver. :-D

Lite av sommarens planer börjar smidas nu. En av grejerna blir en kanothajk. Lite spontant kom det på tal idag, men det har hänt förut, så tanken är int elångt borta.

Det som gäller nu är att fundera ut var det ska paddlas och se till att det är folks å det räcker. Är inte så kul om det bara är några stycken. Inte för att man behöver vara en 20-25 stcken heller... Blir lite mycket kanske.

Efter tidigare paddlingserfarenheter kan jag konstatera att jag inte är sugen på att paddla Lagan motströms, genom forsar eller på sträckor som innebär att man måste lyfta upp kanoteländet och bära den en bra bit innan man kan paddla vidare igen.

Är lite nyfiken på hur det är att paddla längs kusten, från Kristianstad via Helge Å till havet eller på någon större sjö med massa öar. Gällande Helge Å så tar ju sig flodbåten ner till Åhus utan problem, alltså borde det gå ganska bra att paddla samma väg.

Nästa problem är ju definitivt kanotuthyrningen. Är ju inte bara att hyra kanoter och paddla var man vill. Beror ju lite på var uthyrningsställena finns, hur många man blir och om det är vana eller totalt oerfarna kanotister med. Jag klassar mig själv som lite ovan men ingen total nybörjare.

Ja, vilka vill med?

Sen tyckte jag lite ogenomtänkt att nytt för i år får bli en paddlingspartner/dejt. Dvs inte bästa kompisen, brorsan eller så.
Funderar just nu på om det var så smart att föreslå det, men lugnar mig med att det är långt till dess och man hinner mycket på den tiden. Borde inte vara så omöjligt att hitta nån som vill hänga med och paddla lite kanot med mig.

Kan ju tillägga att dela sovsäck ingår inte i avtalet för paddlingspartner, det får man ha med sig själv. :P Jag är frusen av mig och behöver min sovsäck för mig själv. Dessutom får det inte plats nån mer i den.

Så om någon lite spontant känner att det hade varit kul att paddla lite kanot med oss i sommar så hör av er! Och glöm inte sovsäcken! ;-)

I söndags skulle jag bara inom Pressbyrån på stationen och handla lite nervmedel. Cig alltså. Binder hunden vid fönstren nedanför rulltrapporna och går in.
Ställer mig i kön.

Tjejen framför mig verkar lite stressad och så ser jag att hon har en dvärgpinscherliknande hund på armen. Med sig inne på Pressbyrån!

Nåt litet skit med täcke och gud vet vad.

Eftersom jag inte kan hålla truten så frågar jag killen i kassan om min hund också får följa med in.

-Nej.

-Varför?

-Hundar får inte vara här inne.

-Men säg det till henne då.

Han menade på att det inte var lönt. Hon skulle ändå bara struntat i det.

-Men min hund är en likadan fast med lite päls på  kroppen.

Det hjälpte inte. Min dvärgschnauzer fick inte komma in på Pressbyrån.


Det han menade, killen i kassan, var ju att dessa plastbimbos ändå inte bryr sig om vad som är tillåtet. De tar sin leksak med sig oavsett. Jag blev jättearg på detta och sa lite mer inte så väl valda saker så att typ hela butiken stannade till och lyssnade. Det var någon harang om hur onödigt det var att göra så, om att hon borde lämnat sin hund utanför, om att hundar inte ska sitta på armen med kläder på sig och om att de inte är undantag från förbudsskyltarna. Samt att det var orättvist att min hund fick sitta och vänta där ute helt själv, istället för att följa med in och välja vilken bulle han vill ha.

Folket där fattade min poäng även om ingen sa så mycket. Killen i kassan höll med mig, det märktes.

Hade jag jobbat där hade varenda plastbimbo med handväskehund åkt ut direkt. Utan att få handla. Så jävla svårt att lämna hunden utanför är det inte. Är man rädd att den ska bli stulen får man väl låta bli att handla, eller lämna hunden hemma.
Alternativt uppträda i flock, vilket fjortisar och bimbos annars är väldigt bra på. Då kan de passa varandras leksaker medan de handlar sina jävla nötter eller cigaretter.

Så får han inte välja bulle på Pressbyrån så får han väl ha det gott hemma. Orättvis värld vi lever i.

Helgen ja... Jo det har hunnits med en del grejer faktiskt. Blivit desto mindre sömn dock. ^^

I torsdags så blev det snack om scoutläger i helgen, vilket sonen ville gå på. I fredags kväll så blev det bekräftat att han kunde följa med och att han fick skjuts med en scoutledare. Alltid bra när saker kan ordnas så eftersom jag inte har något fordon eller ens tillstånd att framföra fordon på allmän väg.

Mitt på dagen tog jag och T en vända till hundhägnet vid Guldkusten, och det var kul. Träffade lite andra hundar och hundägare där också, och det är nyttigt för hundarna att socialisera sig lite med artfränder ibland.
Fredagkvällen ägnades åt att packa lite grejer, leta efter det och det och se till att han hade allt han behövde enligt packlistan. En hel massa saker var det, och ändå så fick inte stövlarna plats. Tur det inte regnade och att han inte behövde det. Han var lite nervös och spänd, otålig och for runt som ett torrt skinn.
När det var dags att sova var han hur trött som helst och somnade ganska fort. Själv gjorde jag en massa mindre viktiga saker resten av kvällen och natten. Trött men kunde inte sova. Somnade nog vid halv tre-tre nån gång och vid fem på lördagens morgon blev sonen klarvaken och kunde inte sova mer. Det var upp och hoppa, och ingenhänsyn togs till kadavertrötta mammor som istället fick vakna till allt mer. Härligt... Eller inte. Hade kunnat sova till halv sju-sju...
Det fixades med packningen in i det sista, han kollade minsta detalj och diskade ur kåsa och bestick och grejer, flyllde vattenflaskor och var allmänt nervös och förväntansfull. Kvart över åtta lämnades han över till sin scoutledare och så började den barnfria helgen för den övergivna mammans del.

Är man van att alltid ha barn omkring sig så blir det en väldigt tyst och konstig känsla när barnet inte är i närheten. Men att vara i närheten menar jag nu inte alltid att han måste vara i samma rum som jag. Även hemma hos en kompis så är han ju i närheten. Jag menar när han är så pass långt borta att han inte tar sig hem själv på ett litet kick. Att han helt plötsligt har nåt annat att göra...

Men jag fick också annat att göra. Vi planerade en tur tillskogen för att grilla lite och ha det gott, och valet föll på Orekällan. Vi packade med oss tevatten, muggar och annat behövligt, gjorde pinnbrödsdeg och sen begav vi oss i det fina och soliga vädret. En helt underbar dag i skogen blev det. Hundarna sprang runt och busade, vi eldade och grillade pinnbröd, drack te och pratade skit. Bara satt och tog det lugnt där, i skogen. Lyssnade på fågelsången, tittade på träden... Ja, rekreation för själen det där.

Sen var det hem och äta, duscha och fixa lite innan vi tog en promenad till stan för att kolla om det var någon dartmatch på gång eller om det bara var att tuta och köra, och kasta lite pil. Det var ledigt. :P

Och hur kul var inte det att äntligen kasta pil igen? Känner att jag absolut måste ta upp det igen och börja träna. Hade jätteskoj. Sen blev det en promenad hem igen, var väl hemma vid tio eller nåt. Ut med hunden och sen upp till mig och dricka te och käka rostade mackor. Och så knäcktes äntligen en Sommersby päroncider. Gott!

Denna underbara sömn sen då... Innan det var sovadags kollade jag på den (rättställda) klockan och konstaderade att hon var sex på morgonen. Efter man sovit lite kändes det som att hela förmiddagen hade försvunnit. Kollade klockan. Straxt efter åtta på morgonen... *suck*

Jaja, det blev en bra dag ändå. Piggnade till lite grann sen och fick jobbet gjort. Sen kom Linus hem igen och så blev det lugnt resten av kvällen. Bitvis varjag så trött att jag knappt kom på vad jag hette, men sova gick inte. Låg och vilade en timme menvar rädd för att somna helt och sova bort resten av dygnet. Men det löste sig...

Så jo, sammanfattningsvis så har helgen varit mycket trevlig och kul, även om sonen valde bort mig. haha.

Det kan jag tycka att många personer gör bitvis. Kanske lite för mycket. Ja visst, jag gör det med då och då. Det är mänskligt. Men det finns ju gränser.

Även för barn i tidiga tonåren.

De tidiga tonåren är en svår tid. Man ska komma tillrätta med sig själv, fundera ut vad man vill göra med livet i stort, hur man vill klä sig och sminka sig ett tag framöver och varenda liten grej blir gigantisk. Allt är vitt eller svart. Är det inte toppen toppenbra så är det riktigt jävla kuk-dåligt.
Ena dagen är Humle och Dumle bästisar, nästa dag har Humle sagt ett obetänksamt ord till Dumle och de är bittra fiender, hatar varandra, ska aldrig prata igen med varandra, lita på varandra eller nånting. Två dagar senare är de kompisar igen.

Många vill hitta sin egen identitet och vara originella, men när allihop blir originella så kan man kalla det en konform massa. Alla ser likadana ut mer eller mindre. De kommer inte på sitt mode själva, de apar bara efter andra, utan att ha egna idéer. Det som är på modet ena veckan är ute veckan efter. Alla vill sticka ut, och i rädslan för att inte sticka ut så blir de likadana.

Ja, det är viktigt att vara någon. Men var det då, istället för att bara apa efter de där uppe i toppen. Följ inte strömmen som en rad med små ankungar... Led strömmen som en svan! Eller en svart svan om det känns bättre.

När då någon sticker ut på sitt egna vis och ändå ser ut som alla andra, är som alla andra och konkurrerar med alla andra om att vara originell så är det lätt för de andra ankungarna att börja retas och tetas med den där stackaren som förtvivlat gärna vill vara där i mitten nånstans. Det bråkas, tisslas, tasslas, retas och mobbas. Det ena ordet fulare än det andra yttras  och fler och fler obetänksamma ord sprids över internet.

Det är så lätt att skriva en status eller ett inlägg om hur synd det är om just den eller den individen. Sen är ju givetvis själva tanken med denna status att de bästa kompisarna ska kommentera det med massa hjärtan, blommor, pussar, kramar och tjat om hur fin personen är ändå och om hur mycket den duger. Bekräftelse med andra ord. Sympati och stöd för den egna saken.
När så någon annan skriver en kommentar som inte överensstämmer med trådskaparens uttänkta bekräftelsetiggeri händer något. Här var det alltså en person som inte verkar tycka synd om trådskaparen, eller som kanske har något vettigt att poängtera. Detta vettiga kan således vara jobbigt att ta till sig, och stämmer inte alls med behovet av hjärtan och gullegull.

Enklast är ju att ta bort det främmande inlägget, låssas som ingenting. Då behöver man ju inte fundera på varför saker är som de är, utan bara fortsätta på det gamla tycka-synd-om-mig-spåret.

Att aktivt ta tag i problemet är ju heller ingen lösning, för då kan man inte tycka synd om sig själv. Jobba för något existerar inte längre. Saker ska lösa sig av sig självt, eller av andra personer. Ibland kan det till och med behövas en liten liten attitydförändring hos den som känner sig retad eller stämplad.

Är det verkligen nödvändigt att ha genomskinliga kläder om brösten är ganska stora? Är inte det uppgjort för att bli retad då eller? Eller att förvänta sig respekt och vänskap från folk när individen själv behandlar andra som något ifrån skräphögen?

I vissa fall är det inte helt oförtjänt att en del blir retade. Mobbing är inte tillåtet, och borde tas tag i. Men samtidigt finns det mycket eleven själv kan göra på sin skola för att få lite hjälp på traven, istället för att bara sitta och gnälla, och vägra diskutera saken på ett moget sätt.

Det är lättare att gnälla och tycka synd om sig själv helt enkelt... En del vill ha det så eftersom det också är ett sätt att sticka ut.

Sonen har simundervisning i skolan denna och nästa vecka. Idag hade det visst gått bra, och han hade fått vara en vända i den stora bassängen. Han verkar hoppfull när det gäller att lära sig simma. Nu är det ju ingen brådska ändå, eftersom det är först i sjätte klass som barnen verkligen måste kunna simma, enligt skolans läroplan. Men självklart är det ju bra att de lär sig simma så fort som möjligt, om de nu skulle trilla från en brygga eller nåt nånstans.

Och utan att jag riktigt fattade det hade ungen trängt in mig i ett verbalt hörn och fått mig att gå med på att det kan bli badhusbesök i helgen. Hurra!!! Lär ju frysa ihjäl i vattnet, eller bli helt utstirrad av folk. Kan man inte få bada med torrdräkt eller nåt? Haha...

Ska ta och sätta mig och läsa lite i den nya boken, Vikingablot. Verkar intressant, hoppas att den är något att ha... Men det märks.
Är den bra så har jag väl läst ut den innan jag går och lägger mig ikväll... Och sen har jag inget att läsa. Ganska typiskt mig. Men men..

Var ett tag sedan jag skrev nåt här nu. Är väl dags igen, så folk inte tror jag faktiskt har gått i ide på riktigt.

Hänt sedan sist är väl en del, minns inte riktigt vad jag skrev sist, men helgen kan man ju alltid säga några ord om.

En kompis som jag inte träffat på allt för många år nu, cirkus åtta år, kom ner och hälsade på. Det var jättekul att träffas. Han skulle tävla i simning under helgen, så därför har jag för första gången i mitt liv bevittnat en simtävling. Masters SM var det, för den som är nyfiken. Jo, det var inte mycket jag fattade i början,  men när jag väl hade ett program i näven så klarnade det lite mer allt eftersom. Sjukt imponerande vad duktiga deltagarna är. En annan kan väl hjälpligt plaska fram i bassängen med hjälp av en badring och en plastanka. Dessutom skulle jag nog inte klara av att dyka ner i bassängen utan magplask. Linus och hunden lämnades hos mamma och pappa om dagarna, så jag behövde inte tänka på att jycken behövde gå ut, eller att sonen tyckte det var tråkigt att sitta och titta. Skönt!!!

Igår var det återigen måndag, och det var ett litet äventyr i sig. Vissa dagar alltså... Vi kom upp som vi skulle och allting, men så när vi står och väntar på den sena bussen, den som gör att sonen blir två minuter försenad, så kommer han på att oj, vi ska ju till badhuset idag. BADKLÄDERNA!!!!!
Givetvis låg ju badkläderna hemma, så det var bara att gå hem igen, rota fram badshorts och handduk, lägga i en påse och trava ner mot vändplatsen denna gången, för att hoppas på att det skulle komma en buss lite lägligt. Alternativt att Peter var hemma med bilen. Vilket han inte var.
När vi kom ut på gatan så kom bussen. Över en halvtimme försenad rusar sonen fram tills in klass och till simläraren. Då var det inte mycket kvar av simlektionen tyvärr, men han fick ju känna på vattnet i alla fall.
Efter att ungen var lämnad i badhuset så vandrade jag bort mot jobbet i den hårda vinden. Storm kändes det nästan som bitvis, men det var väl bara lite friska vindar. ^^

Gå hem från stan i snålblåsten. Mysigt, mycket mysigt...

Resten av dagen blev betydligt muntrare ihop med Peter och Therese. Ett antal asgarv samt lite annat smått och gott blev det. Och gemensam middag på kvällen. Det hade vi iof idag med. Trevligt trevligt.

Idag har jag haft två möten inbokade, varav ett var utvecklingssamtal med sonen. Det var väl ganska hyfsat, även om jag alltid har mina synpunkter och frågetecken kring olika saker.  Orkade dock inte tjafsa om något idag, eller knappt ens ha en åsikt.  Vissa dagar är sådana. Idag är en sån dag.

Ska snart läsa för Linus, och natta honom, sen är det House som gäller, vid nio. Hoppas jag. Blir lite bitter om det nu inte är något House ikväll. Sen får vi se om det blir Top Gear eller sängen som vinner slaget om min uppmärksamhet efter det.

Kan det vara så att vi snart tar klivet in i den framtid som vi har trott bara finns på film? Droids och robotar, kloner och ödeläggelse. Det är som något ifrån George Lucas.

Vad är det nu då? lär väl en del undra. Tja, Aftonbladet med sina smaskiga rubriker har ju hittat ännu något halvintressant ur sina arkivgömmor, i brist på riktiga nyheter.

Amerikanska försvaret jobbar på att utveckla robotar som kan hjälpa amerikanska soldater på uppdrag. Det handlar om robotar som kan springa likt snabba katter, runt 30 km/h har de lyckats med för tillfället. Roboten ska kunna sicksacka, tvärstanna och hinna ifatt springande.
Läser man ordagrant i artikeln så står det att det slutgiltiga målet är att ta fram en robot som kan sicksacka i jakt och undanmanöver, samt tvärnita.

I jakt? Hm... Ok...

Det pratas också om att artificiell intelligens inte kan göra skillnad på soldater och civila, vilket skulle kunna ge en del civila förluster. Vilket strider mot krigets lagar.

Nähä? Och när den här artificiella intelligensen kommer att slå slint, som det oftast gör i de flesta filmer och böcker, vad händer då? Dessutom brydde sig amerikanarna  knappast om civilisterna i Japan när de la sina rökare... La de inte massa ancient orange i Vietnam, eller vart var nu det? Drabbade också civilisterna frukansvärt. Så detta bryderi om att bryta krigets lagar och skada oskyldiga verkar lite malplacerad nu tycker jag.

Är det bara amerikanska soldater som kommer att ha tillgång till Cheetah, som den kallas? Kommer krigen att se helt annorlunda ut om bara något decennie? I och för sig så har ju utvecklingen gått framåt just på grund av krig, men jag har svårt att se någon nyttig användning av en snabb kattliknande robot som kan ha ihjäl vem som helst...

Fast man kanske kan ha dom på den afrikanska savannen och jaga impalor efter att den sista riktiga geoparden har dött ut?
De kan också ersätta vakthundarna nere på husvagnsfirman. Eller på militärbaserna. Eller överallt där man inte vill lämna folk. En hund måste ju tas om hand, men en robot kan väl vara ensam och själv döda allt som kommer i närheten? Nåt sätt att avaktivera dom måste det ju säkert finnas, så att man kommer in i vad de nu är satta på att bevaka när man behöver det.

Då sitter  jag här i sängen igen. Mitt i natten. Inget ovanligt i sig. Katten tuggar foppatoffla, hunden ligger på rygg i sin korg och snarkar, sonen med tillhörande nalle ligger här brevid och är faktiskt helt tyst. Eftersom han har varit dålig så har han absolut velat sova brevid mamma, och vem kan klandra honom?

Vi går mot friskare tag nu tack och lov. Djuren mår bra igen, ungen ska till skolan imorrn och jag funderar på om det inte bara är det vanliga magontet jag har nu, så att det andra har gått över. Det är ju inget ovanligt att jag har så pass ont i magen eller mår illa så att jag måste spy. Och det är inte en enda bacill skyldig till. Och nej, jag har inte pratat med Ulrik på hela veckan...

Är bara aningens trött på att ha ont i magen i tid och otid. Visst man vänjer sig, ibland är det värre och ibland känns det knappt, men det finns alltid där, på lur. De dagar man upplever att inälvorna inte sitter fast inuti, utan bara skvalpar runt om vartannat, för varje steg man gör, är absolut värst. Pain, lots of pain... Men det som inte dödar, det härdar sägs det. Och det stämmer nog fasen. Tur det, eftersom doktorn inte hittar något fel på mig. Allt är som det ska vara, så jag antar att jag nog inte har ont trots allt. Måste vara inbillning. Vi kör på det. Det känns bättre så.

Glasbubblan framför allt. Ska bli mitt valspråk när jag blir president. =)

Smart reklam. Anpassad reklam. Reklam efter konsumentens behov. Eller för att få konsumenten att tro att varan behövs. Ganska vanligt idag. Anpassad reklam efter vissa nyckelord man använder. Antingen bara när man gör en google-sökning, eller när man uppdaterar sin facebook-status.

Därför kan jag inte låta bli att dra på smilbanden lite åt reklamen på facebook. Jag antar att den är anpassad, eftersom det kommer reklam för både hundrelaterade som hästrelaterade grejer. Och så kommer det hur mycket dieter, bantningstips och mög som helst.

För det behöver jag ju verkligen. Undrar hur det kan bli så. Kan det vara Beach 2012 som har lockat fram alla dessa gå-ner-i-vikt-grejer? Kanske ska gå över till Vassen i Svarttjärn istället för Beachen, och se vad man får för anpassad reklam då. Hade ju varit ganska obetalbart om det då hade ploppat upp Träskpadda, 10 enkla steg...

Näej, jag vill inte ha massa reklam för bantningspiller, gå ner 7 kilo på en vecka etc etc. Synnerligen onödigt. Säkert jäkligt onyttigt att tappa så mycket på en gång dessutom. Jag? Banta? Ha ha ha... *skrattar hånfullt*

Annars idag då?
Tja, firade hunden igår. Han fyllde hedervärda 6 år. Han fick ett hundkex. Hans polare terven också. Vi andra käkade hallonpaj och börnbärspaj, gjord på egenplockade björnbär. Gott var det.

Idag har det varit sjukstuga. Sonen började redan tidigt på morgonen med att ränna på dass, och senare började han prata med Ulrik också. Nu har det lugnat sig lite, men han är inte pigg alls. Så började hunden bli kass, köksmattan fick ett tydligt behov av att tvättas, katten började sprida en konstig odör från sin låda, och nu känner jag hur jag börjar må konstigt också.

Blir jättekul om samtliga här blir riktigt dåliga. Det får man inte bli. Speciellt inte som ensam mamma. Har hänt förr, och då fick nån för sig att yrseln och darriga ben, trädkramandet och blekheten måste bero på droger, inte på att i en vecka ha legat på en madrass på golvet med en hink brevid sig, som man dessutom delade broderligt med schäfern... Så vips ringde det på dörren och soc anklagade mig för att knarka. Fy på mig, hemska människan, med litet barn och allt.

Lycka är att lära hunden spy i samma hink, så det blir mindre att torka upp... Tyvärr så tycker nuvarande hund att mattor är bättre, och han spyr inte denna gången.

Får se vad det blir av det, men nåt vajsing är det. Känner den där darriga tröttheten som brukar infinna sig vid sjukdom. Och jag som hade tänkt jobba imorrn bitti... Blir nog inget med det. Nä, då finns ju imorrn kväll. Jo, men är jag dålig har jag ju sååån lust att ta mig till stan sent på kvällen med cykel. Eller så skiter man i det och måste ta det på torsdag morgon, oavsett hur man mår. Det är bra med valmöjligheter och lite flextid... ^^

Får förbereda mig på en natt med lite mer vakenhet än vanligt. Nu snackar vi riktig vakenhet. Tja, har en red bull i kylen, och finns kaffe att göra, så det löser sig säkert.

Ibland kan man inte låta bli att reta sig på den här effektivitetshysterin som råder överallt. Mindre och mindre kontakt med folk, mer och mer sker på distans.

Jag gillar inte att ta en scanner i affären, pricka av mina varor och betala i en automat för att sedan gå därifrån. Det hör till att det ska sitta en personal och ta betalt, säga hej och hantera pengar. Möten mellan människor. Visst, kalla mig konservativ eller bakåtsträvande, men jag trivs med det. Att bara gå till affären, plocka åt sig vad man ska ha, betala i en automat och passera väktaren på vägen ut, känns lite opersonligt, avskalat, sci fi, öde... Och jag kan se det framför mig i kvartersbutiken i framtiden. Usch!!!

Så läser jag då om att tv-hallåorna har avskaffats hos SVT. Ja men vad kul! Inte. Ännu ett ansikte mindre, en till röst i kulisserna, och går det i reklamkanalernas anda blir det säkert en sockersöt röst som pratar så fort att man inte hinner uppfatta mer än hälften av vad som sägs. Eller låter som en schtekare från Stureplan. Med tandställning.

Människan effektiviserar bort sig själv, och jag tror inte det är en bra lösning på sikt. Vad ska hända med alla dom som blir överflödiga? Så småningom är det kanske inte ens riktiga personer som pratar mellan tv-programmen, utan en dator. Ja, nån måste ju sköta den, men ändå?

Det finns folk som inte har så många vänner, inte någon att umgås med, och som kanske tycker att det är trevligt att säga hej till kassörskan i snabbköpet. Eller se folk i allmänhet. Men snart kanske det står en modell av R2D2 och säger Piiip tillbaka. Om man nu skulle ha kommit på idén att gå till affären, eftersom "alla andra" beställer hem vad de behöver över internet istället. Allt för att slippa träffa folk.

Är det bara jag som tycker att vi går en skrämmande framtid tillmötes? Att folk blir allt ensammare?

Kom över ett par artiklar på nätet. Läste lite, läste lite mer och fick fram andra artiklar, läste mera och ännu mera. Fler och fler tankar och frågeställningar ur olika perspektiv plpppade fram i huvudet, och så klart så blir det ett blogginlägg om detta.

Den första artikeln handlade om "shariadomstolar på frammarsch i västvärlden" och i den visades en länk till en annan, äldre artikel som handlade om invandring. Skriven i DN 2008-04-08 och uppdaterad 2010-11-28. Av Gunnar Sandelin.
Han menar att av all invandring vi haft så är det bara en liten liten del som utgörs av faktiska flyktingar, som kan klassas som flyktingar enligt konventioner och lagar och förordningar. Resten har halkat med ändå på flyktinglika skäl och liknande, men som inte haft någon större fara för eget liv i eget hemland.

Stämmer detta så känner jag att invandringspolitiken borde nog skärpas lite medan flyktingpolitiken säkert är fungerande. Han talar också om en undersökning av invandrares arbetssituation 5 år efter att de kommit hit. Det var ganska låga andelar arbete, och bland kvinnorna var det ännu lägre. Vad det beror på kan man ju slåss om i sandlådan. Inte något jag tänker ta upp här just nu iaf.

Tyckte dock att artikeln var intressant.
http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna

Den andra artikeln då... "Shariadomstolar på frammarsch i väst". Även den var väldigt intressant. Tycker dock att den inte kändes så objektiv, något man måste ha med i tankarna. Det gäller att alltid vara kritisk till vad man läser, oavsett om det är "bra" saker eller "dåliga" saker man läser. Och vilket man tycker det är beror ju på var och ens egna värderingar.

http://avpixlat.info/2012/03/04/shariadomstolar-pa-frammarsch-i-vast/

Det är Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg som har skrivit den tillsammans, och den ska enligt texten ha publicerats i Göteborgsposten idag. Det vet jag inget om eftersom jag inte har kollat upp det, men finner det inte otroligt.

Det som sägs i artikeln är att runt om i Europa idag så finns det parallella rättssystem för muslimer. Vid sidan av ordinarie rättssystem. De här shariadomstolarna fattar beslut i familje- och affärsangelägenheter och domarna är formellt sett endast rådgivande. Men detta ses inte som enbart rådgivande för de som söker shariadomstolens hjälp, utan ges legal status.

Det sägs att en kvinnas vittnesmål är hälften så mycket värt som en mans, att saker oftast avgörs till mannens fördel, att kvinnor inte kan leta upp en ny sexpartner i ett haltande äktenskap.
Enligt artikeln uppger den brittiska organisationen One Law For All att i England, under ett år, ingåtts fem äktenskap med flickor i åldrarna 9-11 år.

Det sägs att Grekland är det enda europeiska land där shariadomstolar finns inom ramen för statligt rättssystem, en rest efter det osmanska imperiet.

Juridisk pluralism talas det om, samt att skapa landsomfattande islamiska rättsväsenden. Att bereda mark för Islam i västvärlden.

Norska justitieministern Knut Storberget säger att rättsskipningen bör vara religionsneutral.

Ja, det var väl i stort sett artikeln. lite mer smått och gott finns att återge, men det orkar jag inte. Det jag tänker spontant är att hu, vilken hemsk artikel. Islam tar över världen! Hjälp.
Men vad är så farligt med just Islam? De flesta religionerna är bara ett sätt att styra folk, så det kan kvitta vilken som är den rådande. Jag tror inte på eländet ändå, så för mig spelar det ingen roll vilken gud man ska bekänna sig till.
Vad jag däremot inte gillar är att släppa efter på befintliga lagar och system för att göra eftergifter för andra kulturer. Som dessutom är på bortaplan. Nu funkar det så här på den här platsen. Gilla läget. Man får inte ha flera fruar. Man får inte slå ihjäl varandra hur som helst, alla är lika värda och man får avbryta ett äktenskap.

Fler tankar.

Nej, man får inte avbryta ett äktenskap överallt här i Europa. Trots att vi är upplysta, kristnade sedan länge och tänker modernt. Jag höll på att hamna i ett obrytbart äktenskap själv en gång. Det gäller inte bara muslimska kvinnor. Katolikerna har också sina idéer.
Men att upprätta en parallell domstol som ska ha laga kraft komme rju att underminera västvärldens lagar, kan i vissa fall sänka kvinnans status och försvåra för västvärldens moderna kvinna att ha ett eget liv, att ha egen bestämmanderätt om sig själv... Det kan vara ett hot mot jämlikheten.

Men jag förstår de muslimer som vill ha sitt eget system där de bor nu.

Hade jag tvingats fly från Sverige, hade jag ju såklart också velat ha med mig mitt eget rättsväsende som kan döma eller hjälpa mig om jag hamnar i trångmål i det nya landet. Vars lagar jag inte riktigt håller med om, och inte tänker anpassa mig till. Det egna är bäst. Så det sprider vi.
Fast jag tvivlar starkt på att Iran hade gått med på att ha en europeisk domstol i landet. En domstol som dessutom grundar värderingarna i kristendomen. Och var det inte någon som sa att juridiken skulle vara religionsfri???

Läste i ett forum om någon som kände sig lurad på köpet av hund.  Det skulle vara en viss ras och bara 25 procent av en annan ras, skulle inte fälla och hej och hå. Så när hunden vuxet till sig hade den blivit något helt annat än vad de trodde från början, fällde och hade sig. Nu kunde de således inte ha kvar hunden eftersom det var ultraviktigt med en hund som inte fällde och som kunde ligga i barnets säng. Det var inte bra att behöva dammsuga varje dag heller för att få bukt med håren, och om hunden skulle ligga i sängen fick de byta lakan varje dag, vilket inte heller var roligt. Nu skulle hunden bort, omplaceras, säljas lite billigare till en vän så att de kunde träffa den lite då och då. Sen skulle de skaffa en ny hund som inte fällde, och som kunde ligga i sängen.

Spontant tycker jag att något ur rasgrupp IKEA borde passa den här familjen.  Acrylpäls, flamsäker och garanterat fällningsfri. Man slipper dammsuga, man slipper byta lakan och man slipper omplacera den när den blir jobbig att hantera. Man slänger bara in den i garderoben och låter den ligga där tills den blivit snäll igen och man vill ta fram den. Perfekt sällskapshund.

Annars kan man undra om personen ovan verkligen är sann. Kan någon vara så in i hoppsans blåögd att man inte kollar upp vad det är man köper? Vet man inte skillnad på blandras och renras och betydelsen av det, så är man nog inte riktigt redo att skaffa hund.

När man köper bil, dator, eller för att inte tal aom ny mobiltelefon... Hur går det till? Jo, för det mesta kollas priser, prestanda, extratillbehör, tillgången på reservdelar, begagnatmarknaden, vilken säljare man får bäst villkor ifrån, den aktuella varans befintliga skick etc. Ni fattar. (annars är ni totalt korkade och borde varken ha bil, dator, hund eller mobil)

Men när det ska handlas hund, vad händer då? I allt för många fall är säljaren någon glad person med massa söta lurviga småhundar, som pratar sig varm för just den där typen av hundar. Hur snälla de är och att man kan göra vad man vill med dom. Man kan ju börja med agility... Man kan ju ställa ut också. På frågan om stamtavla så javisst, de är regestrerade hos jordbruksverket, precis som alla valpar ska vara. Stamtavla kan vi skriva, mamman heter det, pappan heter det... Och deras föräldrar heter detta...
Hunden betalas för och plockas hem. Allt är frid och fröjd.

Verkar bra va?

Sen växer hunden upp. Allt fortsätter vara frid och fröjd, hunden är en jättetrevlig familjehund och alla är nöjda.

Eller så växer hunden upp. Raserna i den krockar, ägaren vet inte vad som händer, varför hunden reagerar som den gör eller hur man ska komma till rätta med det. Hunden kan ändra utseende, bli lik en helt annan ras, få ett annat psyke än det man trodde från början, och hemska tanke, den kan faktiskt ändra hårlag.

Det är sånt man får vara beredd på när man köper hund utan att kolla upp saker och ting. Säljaren vill ju bara sälja undan sin vara, bli av med den. Det är köparens uppgift att kontrollera att varan motsvarar de kraven man har.

Jag tycker heller inte synd om fånar som köper halvbilliga blandrashundar via internet eller lappar i affären, som senare bölar om att det inte blev som de tänkt sig.

Jag köpte min hund via Irlands motsvarighet till Lila Tidningen, men jag visste vad en schnauzer var, jag visste vad jag skulle kolla efter, vilka papper som hunden måste ha och säljaren visade alla sådana papper på en gång, innan vi ens kollade på hunden. Jag hade pratat med irländska kennelklubben för att vara säker på vilka papper en hund utställningshund skulle ha, allt för att inte bli lurad.
Jag har också pratat med kenneln som födde upp hunden innan han hamnade hos den person jag köpte honom av. Allt var okej, och fyllde de kraven jag hade. Och jag fick en toppenhund. Dock ej en utställningshund.
Sånt ar man aldrig garanterad, oavsett hur mycket papper det finns eller hur långt tillbaka stamtavlan sträcker sig. Eller hur fina föräldrarna än är.
Vill man veta vad det är man köper, så är det bättre att gå till en uppfödare som avlar renrasigt. Det är större sannolikhet att valparna blir som sina föräldrar då, och inte som någon annan ras eller typ man inte ville ha.

Läste senare om någon som ville byta katt eftersom inredningen i hemmet hade gjorts om, och kattens färg inte passade in i det hela längre. Samma sak där. Rasgrupp finns väl inte på katter som på hundar, men är övertygad om rasgrupp IKEA hade haft något som motsvarade kraven.

I många fall är ju husdjuren slit-och-släng-prylar. Funkar det inte med den ene, släng ut och testa en ny. Djur avlivas, omplaceras och förstörs av så löjliga anledningar som fel färg. Fel typ av päls. Fel rasval. Okunskap och lathet.

Önskar innerligt att folk börjar tänka lite längre än näsan, eller vad de nu tänker med, när de skaffar djur. Det är ingen leksak, utan man tar på sig ansvar för ytterligare ett liv. Ändå lär sig inte vissa, utan gör detta om och om igen.

Råkade på en dam för ett tag sedan, med en söt liten blandrastik. Hon skulle ta valpar på denna hund var hon besluten om. Eftersom det kunde vara roligt. Pratade ner henne och skrämde skiten ur henne med genetik, rasegenskaper, skräckhistorier och hundar som inte blir som man tänkt sig. Hon kommer nog tänka till både en och tre gånger innan hon ens funderar på vilken hane hon parar med nu. Och hennes tik har ändå ingenting att tillföra hundvärlden. Så varför ens avla? *suck*

Fredag igen. Tiden går ganska fort. Snart sommar, grönskande träd och ängar, och stilla sommarregn... ^^

Idag blev det fika hos en kompis ihop med hennes kompis som hade med sig sin två månader gamla bebis och sin spaniel-tik. Så klart föll tiken Spike i smaken på pricken, och han visste inte var han skulle bli av. Den andra hanhunden var också lite till sig. Vi tog en promenad, och efter en stund tröttnade jag på Spikes dragande och kopplade lös honom istället. Av nån kul anledning så höjder det hans motivation till att gå fint brevid. Så där gick vi, en meter bakom denna underbara tik, och hundskrället var utom sig. Men det gick bra. Han var duktig.

Senare kom Linus hem efter att ha varit ute hela eftermiddagen, ställde sig att laga mat och då ringde det på dörren. En kompis till honom. Efter en stund så kom de på att de skulle sova här. Jag vet ju att kompisen försökte få Linus att fälja med hem till honom istället, men det ville inte Linus. Skulle det sovas skulle det sovas här.
Så de går hem och packar med sig kudde och tandborste hos kompisen och kommer tillbaka, sätter sig och kollar på tv i lugn och ro. Sen när jag och T sitter och nästan har käkat klart kommer kompisen ut och frågar om han kan få nåt att äta.
???
Då visar det sig att han har varit ute och lekt sedan klockan ett idag, och inte fått nån mat. Hans mamma hade inte lagat mat till honom, och så hade han inte varit hungrig. Jag litar inte så mycket på den här grabben, så jag vet inte hur det ligger till med den saken. Oavsett så kan jag inte låta ett barn här hemma gå hungrig, så han fick tacoköttfärs och majs. Typ vad som var kvar. Ja, lite nachochips också.

Nu är de fortfarande vakna och traggar och spelar PS2.
Blir så trött. Varför inte äta hemma innan man ger sig iväg? Äta när maten finns framme och komma hem och kolla till om mamma har nåt käk? *suck*
Får snart ta och däcka dom på nåt vis, för jag är hur trött som helst. Ögonlocken känns väldigt tunga, och jag tror jag skulle somna snabbt. Två glas vin is tha shit!

Läste ett par artiklar om Eva, 96, som flyttat till Thailand. Antar att ni anar att jag tycker lite här med.... Undrar bara om jag vågar ge uuttryck för det. ^^

För er som inte vet vad det handlar om så är det en gammal kvinna som flyttat till Thailand och nu blir av med sin garantipension eftersom Thailand inte ligger inom EU. Hon bor dessutom hemma hos sin son och hans familj, om säger i en artikel att de inte har problem  med att försörja henne. Så vad är problemet?

Jo, damen vill ha sina pengar för att kunna göra rätt för sig, betala sitt uppehälle och kunna shoppa. Sina pengar? Hon hade tydligen gått som hemmafru hela livet. Var är de skattepengarna hon betalat in via sitt arbete? Vems pengar får hon? Våra skattepengar? Jag har inte lust att låta mina skattepengar bli pension till envisa folk som tvunget måste bryta reglerna.

Reglerna är ganska tydliga. Inom EU. Inte resten av världen. Vill ha sina pengar? Jaha ja.

Har man inte råd att flytta utomlands så får man ju låta bli. Men eftersom hennes familj kunde försörja henne så är ju knappast problemet så stort. Hon sätts inte på gatan. Hon måste inte åka hem, får bara låta familjen ta hand om henne, så som hon tagit hand om dom förr om åren.

Jag anser inte att hon borde bli beviljad pengarna så länge hon är bosatt i Thailand, utan får klara sig på den andra pensionen hon hade, på straxt under 3000 kr/månad. Om man ska följa reglerna. Sen borde hon tagga ner och vara stolt över att familjen vill ta hand om henne. Hur vanligt är det bland svenskar?

Här har vi en gammal människa som givit allt för familjen i hela sitt liv, och sen vill hon inte låta dom ta hand om henne på äldre dar. Okej? Är hon inte då värd att de ställer upp eller vad? Svälj den förbaskade svenska stoltheten och mentaliteten "kan själv".

Samtidigt känner jag att så länge damen är svensk medborgare borde hon få sin pension. Hade hon blivit thailändsk medborgare borde hon få hjälp därifrån istället. Nu vet jag inte var hon är medborgare någonstans, men chansar på Sverige.

Jag är lite kluven. Vi borde ta hand om våra medborgare och ge dom vad de har rätt till. Och känner de sen att de har råd att bo någon annan stans, låt dom göra det. Jag gillar inte heller klimatat här...