Arga tanten d.y.

Då sitter  jag här i sängen igen. Mitt i natten. Inget ovanligt i sig. Katten tuggar foppatoffla, hunden ligger på rygg i sin korg och snarkar, sonen med tillhörande nalle ligger här brevid och är faktiskt helt tyst. Eftersom han har varit dålig så har han absolut velat sova brevid mamma, och vem kan klandra honom?

Vi går mot friskare tag nu tack och lov. Djuren mår bra igen, ungen ska till skolan imorrn och jag funderar på om det inte bara är det vanliga magontet jag har nu, så att det andra har gått över. Det är ju inget ovanligt att jag har så pass ont i magen eller mår illa så att jag måste spy. Och det är inte en enda bacill skyldig till. Och nej, jag har inte pratat med Ulrik på hela veckan...

Är bara aningens trött på att ha ont i magen i tid och otid. Visst man vänjer sig, ibland är det värre och ibland känns det knappt, men det finns alltid där, på lur. De dagar man upplever att inälvorna inte sitter fast inuti, utan bara skvalpar runt om vartannat, för varje steg man gör, är absolut värst. Pain, lots of pain... Men det som inte dödar, det härdar sägs det. Och det stämmer nog fasen. Tur det, eftersom doktorn inte hittar något fel på mig. Allt är som det ska vara, så jag antar att jag nog inte har ont trots allt. Måste vara inbillning. Vi kör på det. Det känns bättre så.

Glasbubblan framför allt. Ska bli mitt valspråk när jag blir president. =)