Arga tanten d.y.

Jag antar att det är jag som fattar dåligt. Men vilket ramaskri... Folk rasar mot polismakten över två skjutna hundar.

nä, det är väl klart att det är synnerligen onödigt att kallblodigt skjuta två fredliga hundar, men var det verkligen så? Vad gjorde poliserna för bedömning av läget? Kände de sig hotade och så fall hade anledning att försvara sig?

Eller var det så att det var några synnerligen hundrädda poliser? I takt med att vårat land blir allt mer multikulturellt blir även olika institutioner det, så ock polisen. En stor del av svenskar med utländsk härkomst ser totalt annorlunda på hundar än vad den blonda medelsvensken är van att göra. Kan det vara något sådant som ligger till grund?

 

Jag tycker det känns lite lustigt det här. Ett sådant stort uppbåd för två hundar. Hade jag varit polis och upplevde ett hot ifrån en hund hade jag också oskadliggjort hotet för att sätta min egen säkerhet främst. Precis som polisen som sköt min schäfer gjorde.

 

Det pratas alltid om alla fel och brister polismakten har,hur dumma dom är och hej och hå. Det är byling hit, potatisgris dit och den ena är drygare än den andre. Men varför? Överlag gör de ett bra jobb, och kämpar på så gott de kan för att ställa saker till rätta. Det är inte ders fel att det kanske saknas resurser eller att de uppfattas som dryga för att de måste ha en mer bestämd attityd mot folk som tramsar sig.

Varför skrivs det aldrig någonting bra?

 

Jag tänker inte tända några ljus för hundar jag inte kände ikväll.

 

Absolut kan det förekomma dåliga beslut, övervåld eller rena fel även från polisens sida, men handen på hjärtat, inom vilken yrkesgrupp begås det aldrig ett enda fel någon gång? Nä, just det.

 

Hade helst sett att det framkom lite bra nyheter ibland också, mitt i allt elände. Man tröttnar på eländet, stänger av och skiter i det. Man vill inte gotta sig i det. Inte jag i alla fall. Att bli matad med enbart tråkiga händelser påverkar givetvis våran allmänna syn på livet och samhället, och det kan bli att man skiter i allt eftersom det ändå bara är elände.

 

Och nu kan jag äntligen publicera inlägget. Kom ett bortglömt möte emellan. Ska göra ett helhjärtat försök till att ha lite bättre koll på möten och sådant hädanefter... Haha.

 

Och så en bild på ett underbart litet surskägg! <3

 

*over and out*