Duktiga hundar och tävlingstankar

Är sjukt nöjd med jyckarna efter promenaden idag. Vi gich upp till parkeringen vid gamla Autoliv så att hundarna skulle få springa lite lösa idag. Disel fick ett längre koppel bara, och inte vara helt lös från början. Men allt eftersom tiden gick började jag tycka synd om honom, och kopplade loss och började träna lite lydnad med honom. Spike blandade sig i och ville vara med och några andra hundar ville också vara med och leka. Man kunde ju få godis!
 
 Ja, träning ger färdighet, och Disel var superduktig, verkligen! Med full fokus på mig med lösspringande hundar överallt, utan att dra iväg. De enda gångerna han drog iväg var i platsliggandet, och då var det mig han skulle efter. Lyckades till och med platsa både Spike och Disel bredvid varandra, och köra separat inkallning på dom, så att den ene låg kvar och väntade tills den andre kommit fram till mig, och jag kallade på kvarvarande hund. Det var Spike som ligga kvar längst, man ska ju helst inte utsätta hundar för situationer där de med all säkerhet kommer att misslyckas, och jag kände mig osäker på om Disel skulle klara frestelsen att följa med om jag kallade på Spike först. Kanske om några månader att jag vågar testa och se om det funkar, men jag vill att han ska kunna ligga kvar lite längre först, och helst även utan att kunna se mig hela tiden.  Jaja, vi får se... Han är väldigt glad för att jobba ihop med mig, Disel alltså, så jag borde nog kolla upp om den lokala brukshundsklubben har nån rallylydnad på programmet, och kanske kolla vad som ingår i de tävlingsmomenten. Kunde vara  kul att testa på att tävla. Det ger ju en kick när man tävlar, och jag har redan tack vare tiden med hästarna, kommit fram till vad som är viktigast med tävlingar och vem man tävlar mot. Det är inte de andra motståndarna man möter, man utmanar bara sig själv. Med hundsport och hästsport jobbar man i team. Jag och hunden är ett team. Eller jag och hästen. VI tävlar mot oss själva, för att förbättra resultatet ifrån förra tävlingen, för att själva bli bättre, få bättre procent, bättre tid eller färre fel. Det är teamets gemensamma arbete som är viktigt, och det är våra egna gränser som utmanas. Skulle man sedan råka lyckas lite bättre än nån annan är det bara en stimulerande bonus, men inte det primära målet med tävlandet i sig.
 
Jag tror att många glömmer bort det idag, både inom hundsport och hästsport. Men det handlar faktiskt inte alltid om att vinna, utan om att utvecklas och kunna prestera under press, vilket man absolut kan säga att tävlingssituationen är.  Man kan låta sig sporras av andra teams framgångar, och tänka att ett sådant bra samarbete vill jag att vi också har. Att däremot tänka att vi ska slå dom, är fel. Då har man fel tänk, fel attityd gentemot sin teampartner och kommer sannolikt aldrig att nå några större framgångar. När man jobbar ihop med djur gäller det att vara ödmjuk och att vara en lagspelare. Det är då man lyckas bäst. Det är inte jag som gör det här, det är VI som gör det här. Jag vann inte, VI vann. Eller VI kom sist, eller VI fick högre procent än förra gången, så att VI har nog förbättrats lite sedan sist.
Det är DET tänket man måste ha. Och likaväl som att jag kan ha en dålig dag så kan hunden också ha det, sånt händer ibland, och det är så det är när man har med levande varelser att göra. Det enda man kan försöka vara är en dynamisk duo av samarbete och respekt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0