Arga tanten d.y.

Då var det kväll igen. Linus har kommit hem och gått och lagt sig, hundpromenaden är över, (elva hundar) och jag sitter och lyssnar på Sonata Arctica igen.

 

Linus hade vaknat vid tre i natt och inte velat väcka dom andra, inte fått in några kanaler på tvn och inte kunnat somna om. Han kände sig allmänt olustig och väntade ett antal timmar på att folk skulle vakna. Innan han la sig ikväll så sa han att det var så skönt att vara hemma igen och att han skulle väcka mig om det var något. Stackars liten... :-( Den där känslan av total ensamhet och allmän oro är inte kul alls, och att då inte våga väcka mormor eller morfar, utan sitta där helt själv... Skönt att han är hemma igen och känner sig trygg här. Jag har saknat honom.

 

Men så blir jag av med honom senare i veckan ändå, för han gjorde upp med en kompis att sova över. Men skulle han vakna mitt i natten och inte kunna sova då, så är han iaf inte ensam. Det är ju faktiskt så att man kan känna sig väldigt ensam även om man vet att det finns folk omkring en. Olika typer av ensamhet.

 

Lite senare...

Ligger i sängen nu och kvällens måsten är avklarade. Kom ju att tänka på en annan sak också. Fick höra av en vän att en annan något mer avlägsen vän, hade pratat om mig. Jag var en underbar person och det var bara gott prat om mig. Blev jätteglad! Kändes otroligt roligt att höra det. Blev lite ego boost där måste jag erkänna. Och det är väl lika bra att ta åt sig av det goda, för det händer nog oftare att folk pratar skit än att dom pratar gott om andra. Rent generellt tror jag nog det är så. Så detta blir en mental slickepinne att plocka fram och njuta av lite då och då. Ja, det var riktigt roligt. Känns bra i kroppen av sånt. Man blir glad av att höra att folk gillar en precis som man är. Särskilt om den som säger det, har sett både ens bra och dåliga sidor, och ändå tycker att man är en underbar person. Det värmer...