Att göra sin egen väg

Nu snöar det ju ännu mer ute. Usch och blä... Jag som fick lite somriga tankar på stränder, jeepar och lite annat trevligt. En jeep är ju så mycket mer praktisk än en sportbil, och man slipper bekymra sig om att repa lacken... Jeep får det bli, och många turer till spännande platser. Lågväxeln i och sen tuffar fram över och igenom vilken terräng som helst för att komma fram till avskilda platser. Man behöver inte ens någon väg att följa, utan man gör sin egen väg dit man vill ta sig. Man gör sig en väg som inte passar för onödiga märkesskor och märkeskläder. Sånt är bara att kasta bort. Det är helt onödigt och betydelselöst, inte mödan värt att tänka på. Som påfågelfjädrar på en panelhöna.
 
Stanna någonstans, hoppa ur bilen och skratta åt lerstänken och hjulspåren, kanske behöva vinscha sig loss från något surhål ibland och skratta så tårarna sprutar om man råkar skvätta ner någon sämre vetande person som inte har vett att hålla sig undan, med kaskader av lera när man tar en sväng ner i leran för att ha lite roligt.
 
Man gör en egen väg med lite blod och små skavanker, äkta hederlig svett och salta tårar, både från skratt och gråt och med några hektos lufttryck i däcken tar man sig galant över stenar och stockar med samma lätthet som man trampar ner obetydliga myror på en skogsstig en varm sommardag, utan att ens behöva fundera på om man ska få punktering.
 
Frihet att göra vad man vill, utan att följa vägarna. Smäller det så smäller det, men jeepen står pall för det mesta, tar sig fram överallt, över allting som har fräckheten att envist stå ivägen. Dessutom i en helt lagom takt för att man ska kunna njuta av livet och inte bara hålla i hatten, få tunnelseende och förfäras över den höga farten. Dessutom så hinner man med att lyssna på fågelsången, höra vinden susa i säven och man kan stanna precis var man vill. Man behöver inte krampaktigt hålla i ratten, trycka ner gaspedalen och försöka hinna fram till nästa rastplats innan man kissar ner sina dyra moderiktiga linnebyxor. Som dessutom inte ens sitter snyggt...
 
 
Jeep. Four wheel drive power. More than a lifestyle. A winning religion, on it´s way to overdrive any tiny, useless obstacle stupid enough not to make way.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0