Arga tanten d.y.

Jaha... Näe... Vad ska man skriva idag? Har ju faktiskt inte hänt nåt upprörande än så länge.

 

Kan ju berömma min hund lite grann. När vi traskade hem från kompisen passade vi på att träna lite allmän lydnad och koppelvett. Han var jätteduktig och slet inte iväg med mig för att nosa på allting. Okej, han gick ju inte fot heller, men med tanke på att jag inte hade nåt godis på mig så kunde jag ju inte heller kräva det. Jobba gratis är inte så populärt. Använder selen mindre och mindre, i takt med att kontakten mellan oss ökar. Han är urstark när han får för sig att dra iväg och nosa, och att dra iväg och nosa är just en stor del av livets fröjder för en hanhund. Därför har det varit lite mindre tungt att ha honom i sele, och eftersom det börjat bli väldigt smidigt, är det också dax att öka kraven, både för hunden och för mig. Man får inte fastna i behovet av tillfälliga hjälpmedel om man har förmågan att komma vidare. Så var det med hästarna, och så funkar det med hundarna också. 

 

Han har gjort jättestora framsteg sedan han kom. Nu kan man ju tycka och tänka lite vad man vill om framsteg. Men det behöver inte alls betyda att tidigare hem varit dåligt, bara för att det är en omplacering. Tvärtom. Men att gå från ett hem till ett annat är en stor omställning, och tar tid innan saker faller på plats till fullo. Och det tar ju lite tid att få hunden att forma och anpassa sig till det nya hemmet och livet. Man ska dessutom lära känna varandra ordentligt, och bli trygga med varandra.

 

Disel har förändrats mycket sedan han kom. Det känns som att det är två olika hundar. I början var han ett stort kräkmedel som var tvungen att vara totalt slut varje kväll för att jag skulle få lugn och ro på natten. Det var en maktkamp mellan honom och min andra hund, och Disel hade ganska dålig kondis. Hans mentala uthållighet var satt på sparlåga den också, samtidigt som behovet av aktivering var väldigt stort. Detta krockade och resulterade i en väldigt stressad hund som inte riktigt kunde varva ner på rätt sätt och vara avslappnad på rätt sätt.

 

Idag är han väldigt tillgiven, vill gärna jobba och han har hittat rätt balans på stressnivån. Han kan koppla av på ett helt annat sätt än tidigare, han har blivit väldigt mycket bättre på hundspråk och varken päls eller öron behöver någon särskild specialbehandling.

 

Han hade ett bra hem tidigare med människor som kärleksfullt tog hand om honom och försökte finna tid och energi till honom. Hans matte har gjort ett fantastiskt jobb för att stärka honom efter några tråkiga upplevelser under hans uppväxt. Han var högt älskad. Men oavsett hur mycket man älskar en hund så kommer alltid ens barn före, och ibland har dygnet för få timmar, trots att hunden ändå har det väldigt bra.

 

Jag har inga småbarn, och har haft möjligheten att vara hemma ganska mycket med barn och djur, och då har jag också kunnat studera djuren mer ingående. Hundens stressnivå har minskat betydligt, även om han är djupt olycklig ibland. Som när farbror schnauzer vill åka på vilohem och vila upp sig ifrån terriern. Eller som när katten är taskig eller inte vill leka. Eller om det är äckelväder ute. Eller när matte släpar bort honom från sängen för att det visst är dax för kisserunda. Maken till morgontrött hund har jag aldrig skådat. Vill han inte gå upp så kan man stå där och ropa. Då är det in i sovrummet, leta fram hunden bland täckena, koppla och så gott som släpa med honom ut som gäller.

 

När jag mådde som sämst såg han även till att vakta mig, erbjuda mer kroppskontakt än vanligt och ingen av hundarna bråkade med varandra. Han skulle helst ligga med minst en tass på mig och höll koll på omgivningen så att inget farligt hände.

 

Han kom in i mitt liv väldigt plötsligt och oplanerat, men han dök upp i precis rätt tid. Jag tror det var meningen på något sätt, att just han skulle hamna hos just mig, just det året... 

 

Han och Spike är väldigt olika, Har olika styrkor och svagheter. Där den ene är svag är den andre stark och de kompletterar varandra på ett perfekt vis. Och tillsammans kan de vara riktiga kräkpulver om de känner för det. Vilket är precis som det ska vara, eftersom de är levande varelser, inga robotar.

 

Hund måste man ha. Jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan hund. Speciellt inte de här två filurerna...