Arga tanten d.y.

Den här helgen har varit jobbig. Jättejobbig.
Lördag förmiddag var okej, hade skön sovmorgon och sedan blev det lite tragg med grannen och lite skrivande. Linus fixade övernattning hos en kompis och vi packade ihop sovsäck, liggunderlag, kudde och Kavoffen och sen sprang han iväg på sitt håll  med packningen. Själv skulle jag ju iväg och kasta pil.
Grannen skulle följa med och vi cyklade. Massa motvind gör ju alltid cykelturer lite jobbiga, och har man sedan lite dåligt med luft i däcken hjälper inte det till direkt för en skän cykeltur. Men fram kom vi.
Nu hade jag ju inte kastat ordentligt på alldeles för länge och var mer än pinsamt ringrostig. Vann inte en enda match. Två set tog jag. Hade kunnat vinna två matcher utan problem om jag hade tränat igång mig för några veckor sedan. Man blir inte så glad då. Mest irriterad blir jag på mig själv. Finns liksom ingen anledning att bli sur på motståndaren som kastar bättre och gör fina pilar. Felet är ju bara mitt.
Under eftermiddagen hade jag börjat känna av den här dumma magen igen. Ganska typiskt. Men det verkade ändå ganska uthärdligt. Tyvärr hade matchen inte ens börjat förrän magontet tilltog allt mer, så till den grad att jag mest kände för att gå och dö nånstans. Samma kramper i magen som man har just innan man ska spy... Tänk er detta precis hela kvällen. Fast nu spydde jag inte. Kändes dock väldigt nära.. Speciellt när jag satt ute på stentrappan och försökte andas lite. Lagom kallsvettig.
Jag tycker inte om att ha såontatt man tror man måste hälsa på toalettstolen. Vet inte hurmånga som verkligen har haft så ont nån gång. Att må illa är inte samma sak. Nu snackar man smärta tills man blir spyfärdig.
Jag ville bara hem. Trist det ska bli så när man för en gångs skull ska kasta lite pil och ha trevligt.
Slutresultatet på matchen vet jag inte, för när mina matcher var färdigspelade orkade jag inte stanna kvar längre utan vi begav oss hemåt igen.
Väl hemma konstaterade jag att det var släkt överallt, och sen slängde jag migi sängen. Hunden tittade undrande på mig och tyckte säkert jag var dum som inte tog ut honom på kvällspromenad. Men jag orkade bara inte... Var tvungen att lägga mig.

Kan ju säga att jag tror jag vet hur metmasken känner sig när man har krokat på den. Måste vara något liknande ont i magen som det jag drabbas av lite då och då. Man bara vrider sig och kan absolut inte vara stilla. :(

Sen kunde jag ju klart inte somna. Gick inte att ligga stilla heller. Eller tyst. Det var nog tur att jag var ensam hemma, antar att andra människor hade blivit väldigt störda annars. Men det känns ju inte mindre dumt att gnälla och gny även om man är själv hemma. Katten kom upp och tittade till mig lite men avgjorde nog att det var för riskabelt att lägga sig brevid den där gnällande matten som inte kunde ligga still. Några gånger under natten  funderade jag på att faktiskt ringa ambulansen så de kunde plocka in mig och ge mig lite morfin så jag kunde få sova. Tanken på att det kunde vara en krånglande blindtarm fanns också. Men alla som känner mig hyfsat väl vet ju att jag aldrig lär få klippkort hos farbror doktorn frivilligt. Dessutom har jag redan pratat med läkare om det här, och fått lite remisser hit och dit. Undersökningar har inte visat något, ultraljud har sett bra ut och så också röntgen. Och om läkare inte hittar något så finns det inte något problem. Inte mer än för högt blodsocker och de börjar stressa runt om diabetes. Jag har inte diabetes,okej? Och mitt blodsocker höll sig inom det normala vid det aktuella tillfället. Ändå blev de oroade. Antingen berättar inte läkare hela sanningen för en eller så ignorerar de bara patienten.
Fick magsårsmedecin utskriven av en läkare, han var av den åsikten att symptomen stämde överens med det,  så utan att kolla närmare skrev han ut det. Har man nu betalat dyra pengar för medecin vill  man fan äta uppden med. Fast det var ingen hit. Magontet fortsatte lika dant, och jag fick en massa bieffekter på köpet. Tack, det var snällt. Behövde verkligen mer yrsel och huvudvärk på detta. Men det är ju alltid trevligt med att få saker. Eller nåt. Om vi nu ska tänka lite positivt...

Vaknade ganska tidigt imorse och konstaterade att jag inte frös längre. Kanske dags att kasta av det ena thermotäcket. Kände lite varmt med två sådana. Sen låg jag kvar i sängen och bara försökte vila till elva ungefär. Då kändes det nästan bra igen.
Gick upp och ut med hunden som väldigt misslynt taladeom att han var akut kissnödig och så fårt jag kommit ner för trappan i trapphuset kändes det inte så mycket bättre längre. Kan väl likna det med att det kändes som att inälvorna låg löst i magen och skvalpade runt för varje steg man tog,och att det gjorde ont varenda gång de gungade. Så när hunden hade gjort sitt och jag åter var uppe i lägenheten igen mådde jag bara något bättre än i gårkväll. *suck*

Nu är det inte så farligt bara  jag håller mig stilla, men kommer ju att behöva gå ut med hunden och dessutom handla. När man är dålig ska man ha hemleverans och ingen hund att gå ut med.

Har provat att utesluta vissa livsmedel ur kosten men det har inte gjort någon skillnad. Således säger amatördoktorn i mig själv att det sannolikt inte är någon matallergi. Juice och kaffe på tom mage är lika med jätte aj aj, så magsår eller magkatarr känns inte helt främmande. Ibland får jag int i magen när jag äter. Ibland även när jag inte äter. Det är dock lite skumt. Men ja ja, alltid dör man av nåt, så varför oroa sig?

En skvätt morfin när det är som värst så hade allting varit lugnt och fint sen. Synd man inte kan få det...