Arga tanten d.y.

Det regnar.

Jisses vad fräckt av vädret att våga släppa ner vatten på mig när jag snart ska bege mig till stan och ha möte på Arbetsförmedlingen. Jag ska till och med cykla ju. Antagligen just därför som det regnar.

För visst är det så att universum kretsar kring en själv hela tiden, och allt som händer påverkar en själv i första hand?

Hur påverkar detta mig?
Blir jag blöt nu?
Hur vill jag hellre ha det?

Det handlar inte om att vi skulle vara totalt egotrippade, utan snarare om perspektiv. Man ser alltid allt utifrån sin egen synvinkel, för det är ju vad man har lättast att relatera till. Varför ska jag relatera regnet med torkan i Afrika om jag inte kan sätta mig in i hur det är att inte ha något regn alls? Speciellt när jag, just då jag ska tänka på detta, känner hur det rinner längs nacken och muddarna på jackan blir allt blötare...


Det är precis som det här med geografisk uppfattning. Bor man i Malmö har man koll på Malmö, Köpenhamn, Skåne och lite sådant. Man vet att Stockholm ligger en bra bit upp och Lappland är borta vid isen nånstans.
Bor man någon annan stans, i Göteborg kanske så har man nog koll på lite vatten och att Stockholm ligger en bit på andra sidan marken. Norrland ligger en bra bit upp det med.
Ju länge bort geografiskt saker är ifrån oss, ju mindre betyder de för oss. Därför blir de typ storleksmässigt mindre i våra tankar också.

Lite därför struntar jag fullkomligt i hur många fält som torkar sönder under den tiden jag känner det äckliga höstregnet droppa ner innanför kragen på mig.

Jag är inte mer egoistisk än alla andra. Jag befinner mig bara i mitten av min egen upplevelsevärld.
Precis som du gör i din.