Arga tanten d.y.

Då var det kväll igen, och vi har tittat på en sträcka till av snapphanerallyt. Den som gick på Hovdala. Var ganska intressant. Vi försökte hitta ett "hopp" men nej, det lyckades vi inte med. Istället hittade jag massa sly, tät skog och tjockt med nedfallna träd i skogen där vi försökte ta oss fram. Vågade inte gå längs vägen när jag hade hund och unge med mig, känns dumt att riskera något. Hittade tillslut ett ställe att stanna vid och där fanns givetvis en stor lerpöl. Sonen var inte intresserad av rally efter det, han ägnade sig åt dammbygge. Och såg ut som en total lergök efteråt. *suck* Vi såg inte något speciellt spännande ur publiksynpunkt, utan mest duktiga förare som kom farande längs vägen så fort de kunde köra. Gruset sprutade... Och så dessa herrar såklart. En hel del andra med för den delen, men det var gott om mer eller mindre kunniga kommentarer. Lite kul att lyssna på. Vissa vet säkert verkligen vad de pratar om, men det låter ganska kul ändå när minsta sak ska kommenteras. Och detta svärande... Jag förstår inte...

Satan vad halt det blir...
Helvete vad det gick...
Skulle haft saabajäveln...
Fan och hans moster och lite till. Ni fattar vad jag menar.
Nånting på tävlingar lockar fram hornen på både deltagare och publik, och språket blir... ja... lite kraftfullare. Svordomarna haglar ofta för att understryka meningen. Skulle tro att mindre än hälften av folket jag hört svära som borstbindare verkligen använder så mycket svordomar i dagligt tal.  Jag undrar varför det blir så...

Inte bästa bildkvalité, men det var med mobilen, så jag tycker det blev ganska hyfsat ändå. :) Dessutom är det svårt att ta ett bra foto på något som rör sig så fort utan att ha en vettig systemkamera.

Har även andra bilder på lut. Förra helgen var det ju jubiléet på Hovdalas 500-åriga historia, och sonen passade på att prova riddarhjälmar. De var solida kopior av riktiga hjälmar man hittat, och vägde därefter. Tungt värre...

Efter att alla bilar kört förbi oss, tog vi oss tillbaka till våran bil igen och körde vidare ut på fältet för att njuta av den fina naturen. Och jo, efter mycket möda och stort besvär så hittade vi lite gula kantareller också. Inte någon överdriven massa, inte ens så det verkade lönt att steka upp dom till kvällen, straxt under den mängden. Så nu ligger de i kylen, och i morgon ska jag finrensa dom och skiva dom som behöver det, och lägga dom på tork. Kan vara gott att ha senare i vinter eller i höst, när kantarellerna har slutat växa.

Nu ska jag nuta av en kopp te och skriva lite till innan det blir dags att sova, och imorgon ska jag jobba ett par timmar.