Arga tanten d.y.

Läste vidare på hundbloggen hos Agria. Fan, det är ju humor på hög nivå. Någon hade skrivit till hyresvärden och frågat vad deras beslut grundade sig på.
Hyresvärden skrev flera gånger något om subjektiv bedömning.

Några av fallen som gjorde att de valde att börja diskutera förbud mot vissa hundar var:
*Två katter hade dött.
*Ett barn blev bitet i ansiktet.
*En vuxen blev attackerad.
*En rottweiler låg på uteplatsen.

Detta var incidenter som de såg mycket allvarligt på eftersom det väckte otrygghet och rädsla. Folk hade ju haft ont av att gå förbi uteplatsen med den LIGGANDE rottweilern.

Tycker inte rottisen på bilden ser särskilt farlig ut. Det är inte samma hund, utan detat är bara en bild från google som ett exempel på hur en liggande rottweiler kan se ut. Den liknar mest Gramse i Bumbibjörnarna...

Ja, så vi är där nu. Att folk kan ha ont av att gå förbi uteplatsen där hunden lugnt och fint ligger och latar sig i godan ro. Och att folk då kan få till ett förbud mot detta. Skrattretande faktiskt.

Lösa  katter lever farligt, det vet vi sen innan. Har man inte koll på sin katt så kan den försvinna. Jag tycker att vi förbjuder bilar också eftersom de kör ihjäl fler katter än vad som käkas upp av hungriga hundar. Dessutom ska man väl inte ha sin katt lös i bostadsområdet så den kan förorena i sandlådan eller skaffa hur många kattungar som helst? Just katter behandlas i ett tidigare inlägg i bloggen.

Barn som blir bitna i ansiktet... Ja, visst är det hemskt. Men vad hände? Hade hunden sprungit fram och tagit en tugga eller hade ungen i brist på vakande föräldrar sprungit fram till hunden och trängt den? Har man inte koll på sina ungar? Och så ska inte hundar vara lösa hur som helst heller faktiskt. Saker kan hända. Det är bara djur. Ja, fy på mig, min hund springer också lös. Men skulle han ta en tugga av nån unge får jag väl ta den smällen. Han har faktiskt nafsat efter barn nån gång, men jag anser att det inte fanns anledning till hysteri i det specifika fallet. Hunden hade ont, det visste inte ungen och således trängde hunden.

Hund som attackerade en vuxen. Ja just det. Hur gick det till? Gjorde den ett utfall i kopplet, sprang den lös, sprang den fram för att kasta sig i famnen på någon? Det kan vara väldigt obehagligt om en stor slafsig hund kommer farande som ett torrt skinn och kastar sig över en.

Det är lätt att tolka att de som mest har ont av att gå förbi den liggande hunden inte har samma härkomst som de flesta svenskarna. Här är vi inte vana vid att alla hundar anfaller. Vi behandlar inte hundar som saker, vi antar inte att varje hund som finns, finns till för att endast skydda och bevaka det lilla området den befinner sig på. Vi antar att det är en familjehund. Inte en jäkla östeuropeisk mordmaskin som käkar taggtråd till frukost och skallerormar till kvällsmat, och som får det obligatoriska efter-maten-stryket för att bibehålla det goda humöret.

Varför kan inte folk fatta att hundar i Sverige inte är som hundar i vissa andra länder? Vi har annan syn på dom, behandlar dom annorlunda och håller efter dom på ett helt annat sätt. Bara för att hunden klassas som  mordmaskin i just ditt hemland behöver inte betyda att den gör det i detta landet.

Olyckor händer. Det kommer man aldrig ifrån. Det finns sämre sortens hundar som kanske borde hållas under strängare uppsikt.
Återigen en tillbakablick på min schäfer. Han hoppade oprovocerat på folk ett flertal tillfällen. Eller jag tyckte det var oprovocerat i alla fall. Men hunden var inte frisk.

En släktings schäfer flög på min son och begravde tänderna i magen på honom. Den hunden klassas som frisk famlijehund. Ungen hade inte gjort ett dugg. Vill jag att alla schäfrar ska förbjudas för det? Trots att det var mitt eget lilla barn som drabbades? Nej. Det jag kan säga är att jag inte upplever just den hunden som en lämplig hund att ha små barn i samma hus som. Och schäfern klassas inte som kamphund.

Här ute i mitt eget bostadsområde går folk omvägar runt min dvärgschnauzer. När man säger att han inte är farlig så svarar de på bruten svenska att de är allergiska. Okej, jag är också allergisk mot pälsdjur, men den här rasen går bra, är mitt standardsvar.
Jag har funderat på hur det kommer sig att så många med utländsk härkomst är allergiska. Procentuellt av befolkningen så borde de som inte är från Sverige lida helvetets alla allergier och vara ett riktigt sjukt folk, om så många allergiska finns här.
En annan här ute har en typisk kamphundsras. Har ingen aning om vad det är för ras i hunden, kan inte se skillnad på dom. Den är maffig, gul och av terriertyp, bred skalle och bringa. Ägarinnan är rädd för små hundar och tycker att små hundar är otäcka. Hon aktar sig jättenoga för min hund. Hennes egen hund är familjehund med massa små barn i hushållet, glad och trevlig, hoppig och studsig, dreglar glatt på folk och vill hälsa.

Mitt monster till dvärgschnauzer har satt sig fast i ansiktet på den stora breda hunden, fullständigt vansinnig, och under ett ögonblick då jag inte ens trodde de hade lagt märke till varandra. Gick på en sekund. Olyckor händer. Nu ser jag till att akta mig för den hunden när jag har egen hund med, eftersom jag vet att liten hund inte tycker om just den hunden. Finns ingen anledning till att låta konflikter uppstå genom att trycka ihop dom då.

Folk har också väldigt ont av att det förekommer hundkamper. Ja det är klart, man ska inte släppa ihop två hundar och tvinga dom att slåss. Men det är inte alltid som det ser ut att vara.
Min hund och hans bästa polare brukar vara ute och springa ihop, nosa, kissa på varandras träd och liknande. Ibland leker de. Ibland behöver de förnya banden mellan sig och då blir det ett litet uppiggande slagsmål. Vi står bara och tittar och låter hundarna göra upp. Det är över på ett litet kick, ingen blir skadad och lugnet är återställt när de har rett ut vem som är alfan. Hade vi inte låtit dom göra upp hade de kunnat gå i varsitt koppel och kaxa upp sig mot varandra och sen hade det kunnat bli knas att ha dom lösa ihop. Folk fattar inte detta, utan tror att den större hunden håller på att äta upp den stackars lilla hunden som är så rädd så rädd...

Rädd my ass... Lilla hunden är äldre och ilsknare och sätter stora hunden på plats vid behov. Spolingar ska veta hut, och gör dom inte det så lär man dom, tycker Spike.

Ska vi behöva sluta med detta, sluta låta våra hundar vara hundar, bara för att folk blir rädda och tror att det rör sig om kamphundar eller andra farligheter? Ska vi behöva sluta ta med hunden på bussen bara för att bussen främst använs av allergiska invandrare?

Hur  mycket kan man tolerera innan man kan kalla det diskriminering? Vi är inte riktigt där ännu, men vad gör vi om vi hamnar där?

Samma sak som med bilden ovan, bara plockad från google bilderl. Exempel på lekande hundar.

Nu ska jag iväg och hämta sonen från skolan, ska ta med min mördarschnauzer  och käka lite taggtråd längs vägen.