Arga tanten d.y.

Söndag idag. Underbart väder. Började dagen med lite hundutställning, och efter otroligt många Berner Sennen-hundar och lite Dansk-Svensk gårdshund blev det då äntligen dags för dvärgschnauzer att äntra ringen. Alltid kul att kolla på dessa små energiknippena. Valputställning var det, vilket märktes på dessa högar som lämnades lite här och där, på hundar som med stor skepsism betraktade myllret av hundar och människor och på högar av likadana hundar som busade runt.
Såg många raser, men tittade extra på dvärgschnauzer, schnauzer, riesenschnauzer, irländsk varghund och även en skotsk hjorthund. Lite ovanligt faktiskt.
Det fanns mängder av cocker spaniel, retrievers och rottweiler, men då man inte är insatt i dessa raser är det heller inte så kul att titta. Alla ser ju likadana ut... Och finns i överflöd. Sen fanns det en hel del av något jag inte vet vad det var, men dogue de bordeaux kändes liknande iaf, samt andra liknande raser. Kan inte skillnaderna och vilka som är vilka.

Riesenschnauzer... Så fina. Samma med Irländsk varghund. Kraftiga, lite skäggiga och raggiga, stora kloka ögon och oftast ett vänligt temperament. Vill ha!!!

Kom sedan över ett blogginlägg på Agrias sida, skrivet av en känd hundprofil. Det handlade om att en hyresvärd i Stockholmsområdet hade skrivit en lista på icke önskvärda hundraser inom sitt område.  Så kallade kamphundar. De raserna fick man inte ha.
Givetvis var det alla typer av muskelterrier, doggar och bullar, några mastiffraser, rottweiler, doberman och shar pei. Dock inte bulldoggsraserna, eller boxern.

Så det var spännande läsning. Någon med rottweiler hade blivit hotad om vräkning ifall han inte gjorde sig av med hunden. Hunden avlivades, och tydligen var hunden tävlad i bruks och utställning. En normal brukshund kan jag tycka.

Intressant att några sitter på ett kontor och bestämmer vilka raser som anses farliga. Just när det rör doberman, rottweiler och shar pei så känns det ganska tramsigt. Även några av de andra raserna. Övriga raser känner jag inte till så mycket personligen.

Vad jag vet så har både doberman och rottweiler avlats ner i hetsighet och skärpa otroligt mycket de sista 15-20 åren. Shar pei har avlats ner under mycket längre tid än så. De två förstnämda raserna tillhör dessutom sorten brukshund. Precis som schäfern. Så varför förbjuda två utmärkta brukshundar? Två raser som faktiskt är ganska tråkiga idag, finns många och gör inget väsen av sig och arbetar glatt? Borde inte schäfern förbjudas också då eftersom så många människor är rädda för just schäfer?

Av dom tre raserna möter jag helst en doberman och helst inte en rottweiler. Dobermanhunden lär enligt min bristande erfarenhet sannolikt bara titta på mig och sedan hålla koll på husse, kanske flytta sig lite och vara säker på att husse inte försvinner. Schäfern kan vara vad fan som helst. Allt från en lugn och stabil hund som inte bryr sig ett smack till en helgalen best som vill äta upp mig. Ja, shit happens liksom.
Rottweilern, om den får bestämma, lär ju snarare dra emot mig och studsa runt och med sitt breda ansikte och jättelika tunga, slafsa ner hela mig med hund-dräggel och lämna åtskilliga blåmärken på benen efter en förtjust dunkande svans.

Ska vi ta det till fyra raser, så har jag inte träffat en enda otäck shar pei. Alla jag träffat har varit trevliga. Inte alltid intresserade av mig, men absolut inte hotfulla på något sätt. Och de kan också dränka en i dräggel och snor om de blir glada.

Har träffat många trevliga muskelterriers också. Har träffat ett par stycken mindre trevliga.

En hund är en hund. Oavsett storlek så är det en hund. Ingen bebis, ingen statuspryl eller någon brudmagnet. Hundar är ett framavlat djur som blivit vad vi gjort den till. Arv och miljö.
Man kan inte tänka att hunden är släkt med vargen och vargen rövar bort små barn, alltså måste hunden göra det också. Det heter något fint psykologiskt ord som jag borde kunna, men dessvärre inte minns nu och inte orkar kolla upp. Får bli i ett annat inlägg.

Hundar blir vad vi gör dom till. Varför var schäfern jag hade tokig? Jo, felaktig avel, felaktig behandling och avskedad från jobbet där han fick göra vad han hade blivit lärd att göra.  Bevaka, försvara, anfalla.
En kompis pyttelilla hund hade jag absolut inte gått nära om den varit i storlek som en rottweiler eller schäfer. Inte en chans. Men eftersom den är lika stor som min fot så är den inte riktigt lika hotande. Någon har under hundens första tid på jorden gjort den lite oberäknelig och lömsk. Den har dåliga erfarenheter. Alltså har den blivit vad människan har gjort den till.

Hänger ni med på hur jag menar?

Begreppet kamphund är i sig ganska löjligt. En grupp hundar klassas som mer farliga än andra, och folk blir rädda. Så tittar en sådan hund på någon främmande och råkar nysa eller hosta till, så kan det bli kackel i hönsgården. Fördomar. Okunskap. Ovilja att lära sig mer om det farliga. Det är lättare att fortsätta hata, fortsätta vara rädd.

Ju mer man vet om det som är farligt, ju mer förståelse får man, och då ökar också toleransen. Det blir inte lika läskigt längre. Generellt sätt.

Det kommer alltid finnas några få töntar som kommer att ge fördomarna bränsle på elden. Folk ser vad de vill se. Och vilken hund som helst kan bli en så kallad kamphund.  De blir vad vi gör dom till. Återigen.

Vissa raser kräver mer jobb än andra för att tolerera främlingar, olika situationer och liknande. Men jag tror inte att någon hund föds rakt in i att vara en kamphund. Däremot kan säkerligen vilken hund som helst lära sig att bli en kamphund. Blondies lilla bjäbb till chihuahua till Fjabbes Sankt Bernhard. Från Gretas silkeslena pälstuss och till Nisses golden retriever.

Ska vissa hundraser förbjudas på vissa ställen borde det finnas bostadsområden utan barn, utan folk med annan hudfärg än en själv, utan missbrukare, utan kriminella... Vill ni höra mer eller har det gått fram?

Däremot borde det kanske bli lite mer omtalat och debatterat hur själva hundägandet ska se ut. Och för att göra så att intresset för vissa svårare raser svalnar borde det kanske bli obligatoriskt med hundkurser och intyg. Det skulle nog göra att fler tänkte sig för innan de skaffar en hårig modepryl eller potenshöjare. Efter lite hundkurser är det säkert inte så många som vill ägna sig åt att låta hundar slita sönder varandra i någon undanskymd park. Dessutom skulle polisen kunna omhändertaga hundar på stört om inte intyg om hundkurs kan uppvisas inom en viss tid. Låt oss säga ett dygn. Det ger folk chansen att kunna gå ut och rasta av hunden även när man glömt plånboken hemma och inte kan visa upp kortet/intyget.

Hundentusiaster skulle kunna stå ut med det, och de som inte ser hunden som en bra kamrat, gör sig nog inte lika mycket besvär för att skaffa en hund de kan bli av med och inte få någon ersättning alls för, om det nu skulle visa sig att papprena inte är i ordning. Där skulle en viss sorts folk sållas bort ganska snabbt.

Nu är jag lite för trött för att skriva något mer vettigt utan att snurra in mig i dumheter känner jag...

Hundar blir vad vi gör dom till. Otäcka hundar har ett problem. Oftast ett ägarrelaterat problem. Någon idiot har lärt hunden göra allt för att inte passa in i samhället.

Det är inte barnens fel att de hamnar i trubbel eller fel sällskap. Det är föräldrarna.
Det är inte hundarnas fel att dom blir kallade kamphundar eller att det sprids massa skit om dom. Det är människornas fel.

Kamphundarna kämpar varje dag mot illvilliga rykten och idioter som förmörkar deras och andras vardag med massa skit.