Arga tanten d.y.

Tisdag och onsdag kvar till födelsedag, och dagen efter så drar jag! Äntligen!!! Kan inte tiden gå lite fortare? Kan det inte bli torsdag redan imorgon? Just det ja... Leta fram passet också. Tvätta och packa. Går inte att beskriva hur skönt det ska bli. Det kommer att bli helt suveränt. Drömmer mig bort hela tiden i väntan på att det ska bli dax. Och allt är fixat med barnvakt, hundvakt, vikarie på jobbet, lägenhetsvakt och vad mer som behövs. Linus är iof lite putt över att inte få följa med, men gillar snällt Läget och tycker att jag behöver komma iväg lite. Världens bästa lillunge!

Frusen, trött och väldigt seg. Det blir tända ljus, morgonrock och nålbindning en stund. Håller på med en sak bara till mig själv, och det känns ganska kul att göra något till mig själv som omväxling. Bara fyra dagar kvar! Börjar bli dags att fundera ut vad jag ska packa och leta upp passet... Längtar.

Kalas avklarat. Hundarna kvällskissade, men får bli en vända till med pansarvagnen som tydligen är kass i kistan igen. Men innan det är dax tänker jag mysa ner mig i soffan framför tv:n och med nål och tråd i nävarna. Trött och ont i magen. *suck* Godnatt, folk, fä, kioskmongon, filurer och ni andra.

Gick för att möta Linus som skulle gå hem från en kompis. Usch... Har mer ont i magen och mår illa nu. Inte bra att röra mig helt enkelt. Fan med. Blir så trött på detta. Kan det gå över snart? Och vissa frågor får aldrig svar. Men det anade jag. Lika bra det. Har inte ork att ta tag i något ikväll när jag mår så här. Är faktiskt orolig nu, för vad det kan vara. Varför det inte slutar och för vad det är som händer. Är bara att bita ihop. Det går över. Allt går över. Och det finns dom som har det värre. Så illa är det inte. Jag överlever. Men tankarna är många. Och till stor del privata. Inget man skriver ut helt offentligt. Visst känns det skönt att ventilera sig, men inte om allt med vem som helst. En del är väldigt privat. Och en del vågar jag knappt tänka på själv ens. Räknar dagarna nu. Om mindre än en vecka är det dags, och jag hoppas verkligen att jag mår lite bättre då, men det spelar ingen roll. Jag ska iväg oavsett vad. Och det ska bli så jäkla skönt. Har aldrig behövt något så mycket som jag behöver det här, och magkänslan säger att det kommer att bli bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Längtar som bara den. DEt kommer vara mitt vattenhål i öknen. En chans att andas lite och komma ifrån vardagen lite. Kanske skissa lite på idén och bara varva ner. Kanske till och med bli kompis med mig själv. Jag har höga förväntningar, och jag hoppas verkligen de infrias. Men det blir vad man gör det till. Kommer vara helt underbart att ingen kommer att kunna nå mig heller under tiden. Tiden kommer att stå stilla, och allt som händer undertiden kan vänta tills jag kommer hem igen. Det kan inte hända nåt som jag kan göra nåt åt ändå under tiden, så då kan allt lika bra vänta tills jag är hemma. Det blir som att försvinna från jordens yta ett tag. En tripp upp i det blå och välja att inte titta på allting ens från avstånd, utan blicka ut över helt nya vidder istället. Blir detta lika bra som jag tänkt mig så är det dags att fundera ut nästa stora äventyr i livet. Men innan nästa äventyr så får det ju bli den där solresan jag lovat att göra med världens bästa resesällskap. Det blir i och för sig också ett äventyr, bara det.