Arga tanten d.y.

Nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev sist igen, men har inte haft motivation eller ork för att blogga. Det går i vågor det här...

Hänt sen sist? I stort sett nada.

Har dock börjat ha koll på sidan Kapitel1 nu igen, och upptäckte att de hade månadens novell. En tävling. Så med bara ett par timmar till godo fick jag in ett tävlingsbidrag.

Vad jag nu tycker är att folk ska gå in på Kapitel1.se, klicka sig vidare till månadens novell och kika runt. Min novell heter Den Sista Resan och är skriven under författarnamnet AlexFson. Finns många bra noveller där, för den som gillar att läsa, och för att rösta så fixar man bara ett snabbt medlemsskap. Inga svårigheter med det.

Man kan vinna en lektörsläsning av sin novell. För de som inte vet vad det är så kan jag berätta att en lektör sitter och läser manusen som skickas in till bokförlag innan de ges ut eller tittas närmare på. Det är alltså ett bra sätt att få lite mer feedback på det man skriver.

Ett par dagar återstår av röstningstiden, så masa er iväg dit om ni inte redan har gjort det. Givetvis blir jag ju gladast om ni röstar på mig, men rätt novell ska ju vinna, och smaken är olika om vad som är bra.

Idag fick jag hämta hem unge och hund. Äntligen. Tänkte det var lika bra att åka dit personligen och se till att få dom med mig hem, och efter vissa surmulna protester så gick det. Men det var inte populärt.

Kom såklart inte ur sängen i tid i morse, men jag hann med jobbet precis i tid innan de öppnade kontoret, tack och lov. Sen missade jag bussen till landet (Vinslöv) och befann mig sitta och språka med en 79-årig herre som jag var granne med innan. Han hade inte riktigt fattat att jag hade flyttat. Ganska intressant. Dessutom är han dansk eller tysk, svårt att höra vilket, så han pratar lite roligt. Man får anstränga sig för att höra vad han säger. Och han hade som vanligt fullt upp med sina barn och barnbarn och deras projekt. En sån där snäll farbror som kommer och fixar allting så fort nån ber om hjälp. Eller i alla fall så fort som nån av döttrarna ber om hjälp. Sonen får visst klara sig själv, för pågajäven var längre och bredare än farsgubben sa han. Och denna  herre är inte kort eller tanig.

Väl i Vinslöv möttes jag av en överlycklig hund som när han väl hälsat av sig återgick till den normala vinslövsaktiviteten; bevaka huset, dess invånare och tomten. Mest spisen.
Sonen såg jag inte röken av på över en timme minst, och när jag väl hittade honom, bänkad framför morbrors playstation, så såg han allt annat än glad ut. Nä, han ville inte hem. Dessvärre fick han ju följa med hem senare i alla fall.

Vi käkade middag där. Bäst att passa på när det bjuds, och man slipper laga maten själv, och sen drog jag och mamma ner till prylmarknaden brevid fritidsgården. Hittade en jacka. Märk väl, jacka. En kort sådan. Inte en kappa. Wow liksom! Hittade lite garner och två filmer också, varav en var en disneyfilm som jag inte hade.
Letade som en skållad gnu efter mina inlines också, när jag ändå var där, men de är och förblir borta. Högst irriterande. Har tänkt på att plocka fram dom nu hur länge som helst. Kollade igenom lite ställen här hemma igen men inget här heller. Får kolla förrådet imorrn, och hoppas de finns där. Annars vet jag inte vart de har försvunnit. Lite synd... Hade varit kul att åka igen. Klarar jag skidor så klarar jag inlines. Speciellt efter att ha åkt lite skridskor nu i vinter.
Eller så var det någon högre makt som gömmer dom för mig för att jag inte ska åka och slå ihjäl mig eller knäna ännu mer. Men sånt struntar jag i och letar tappert vidare. Lite då och då i alla fall.  Inlines med hund och barnvagn var suveränt. Speciellt med en draghund.

Sen blev det tåget hem och tränga in oss i en tågkupé ihop  med massa andra hundar, så det var ett herrans liv, gny och väsen på alla hundar. Lite trevligt sådant. Kul att observera hur andra gör med sina kräk. Eller inte gör. Finns dom typerna också.

Sen blev det en tur till Hovdala i månskenet... Lite kallt, men annars var det trevligt. Två hundar sprang som torra skinn, och en hund lufsade trött och tjurigt runt och nosade och markerade på allting. Farbror Schnauzer börjar bli gammal och sur tror jag... Tappat leklusten. Eller så var han bara trött efter vistelsen på Hotell 46 i Vinslöv. Är  ju ganska jobbigt att vara på semester. Man är alltid mycket tröttare när man kommer hem än när man åker iväg. Förstår inte detta...

Nu ligger sonen här brevid mig och snarkar!!! Har han lärt sig såna otrevliga ovanor i Vinslöv ska han inte stanna där lika länge nästa gång. :P

Fick även ett par örhängen i påskpresent av mamma. Jättefina, men jag använder inte örhängen så ofta. Får väl börja göra det igen då. Tycker det känns lite dumt att inte använda saker man får i present. Känns som att man på nåt vis inte visar att man uppskattar det om man inte använder det.

Någon slår en hund. Någon spöar skiten ur sin häst när den stannar på hinder. Folk blir upprörda. Någon annan släpper ut ett antal minkar från en farm.

Någon tittar på bilder av kattungar nerstoppade i glasburkar och funderar på om det är sant eller inte sant. Det blir ett jävla liv.

När så någon sprider bilder på en sköldpadda inplastad i vattenbad som souvenir händer ingenting.

Varför?


Jag minns när sonen skulle skälla ut butiksscefen på Netto för att de hade sköldpaddsstuvning på konservburk. Linus menade att det fick man inte ha, att sköldpaddor är utrotningshotade och att konservburkarna inte borde finnas på Netto. Med tårar i ögonen av ilska och harm rände han runt i butiken och letade efter rätt person att skälla ut.

Av alla vänner på facebook var det två, förutom mig själv som reagerade. Den som delade fotot först så att jag såg det, och den som delade det ifrån mig senare.

Två personer av ca 150.

Dessa säljs som souvenirer i Kina sägs det enligt bildtexten som finns på Facebook.

2 av 150.

Varför bryr sig inte nån?

Som jag skrev på fb, hade jag lagt upp bilder på söndertrasade jävla pitbulls eller andra kamphudar så hade det bölats och delats och snyftats.

Djur som djur? Liv som liv?

Nä, tydligen inte. Who gives a fuck?

Jag har aldrig haft en varg, inte fan bryr jag mig om ifall vargarna skjuts av.
Jag har aldrig haft en tiger eller noshörning. Det kan jag inte sätta mig in i. Ifall dom skjuts bort allihop  menar jag. Spelar ju ingen roll för mig. Drabbar inte mig. Alltså behöver jag inte bry mig utan kan ägna resten av mitt liv åt att försöka rädda nerknarkade idioter som ändå har gjort sina jävla val.

Fast människor som själva kan påverka sitt öde och ta tag i sina liv behöver ju inte beröra mig heller. Alltså, varför ska jag bry mig om dom som faktiskt klarar sig på egen hand?

Äh, jävla skit är vad det är. :-(

Igår, måndag, kom det inte hem någon unge. Nej då, han trivdes bättre under korkeken hos mormor och morfar. Så ville han inte hem idag heller, och sen kanke han ska hem idag trots allt. Till och med hunden stack ifrån mig för att spendera tiden hos mormor och morfar. Okej, jag har fattat poängen, jag är tråkig! Så vi får se idag om jag får hem dom små tomtarna eller om det får vänta ytterligare en dag.

Var även hundvakt igår till schäfern Ella. Husse och matte skulle jobba och eftersom vovven inte är van att vara utan sin flock så kom vi på att det kan bli ett attans ylande i värsta fall. Så hon fick vara hos mig. Det gick hur bra som helst. En schäfertik på 10 månader. Spike tyckte det varlite äckligt med en ny hund, så han försvarade svartsjukt sin matte, och försökte sysselsätta den förvuxna valpen genom att ge bort sina tuggben istället för sin matte. Det funkade ganska bra ett tag.  Hon var inte så koppelvan heller och hade ännu inte vant sig vid nya ägare och nytt hem, så jag var beredd på vad som helst när det var dags för promenad.
Tji fick jag.
Kunde gå med bägge hundarna i samma hand efter en liten stund. Fick i och för sig snurra runt och byta håll och riktning lite grann för att de skulle fatta att det var mig de ska hålla koll på, men det gick jättebra. Inget behov av halti, inget dragande.  Så då blir man lite avundsjuk på vännerna som har två mycket goa hundar.

Nog för jag trivs bra med min lille skäggtomte till schnauzer, men jag vill ju ha något större, med mera power och mera lust att göra annat än bara nosa på grästuvor eller skälla på folk som ser misstänkta ut. :P Och han skötte sig jättebra han med under promenaden med Ella. Fast det visste jag att han skulle göra, han funkar oftast bäst när han ska visa andra hundar hur man gör för att vara duktig, och helst när man tränger ihop hundarna lite och kräver att de ska gå nära varandra. Annars kan han minsann vara ganska fladdrig och försöka springa överallt eller iväg.

Här är en bild på Ella... :-)

Senare kom mamma och hämtade den nålbundna mössan som tillverkats till en tant på vävningen. Det har tagit lite väl långt tid att få den klar, för jag har inte suttit med nålbinderiet så som jag borde ha gjort nu.

Visst blev mössan fin? Jag tycker det i alla fall. Och det var fler som tyckte, för mamma ringde efter ett par timmar igen och langade över luren till en annan tant där.
Som ville ha en likadan mössa. Fast med lite diskretare färg på kanten. Haha... Javisst, absolut. Så det satte jag igång med igår kväll. Har inte kommit så långt än, men det ska int eta flera veckor att få den klar. Får ta mig i kragen och få det gjort helt enkelt. Heller inte fel med ett par kronor in i plånboken heller. Nåt för besväret får man ju ha.

Så, jag håller på med en tredje vit mössa. Kan inte säga när den blir klar, eftersom beställningarna går före, men den ska jag inte behålla när den blir klar. Lägger ut den i bloggen och så får vi se om någon vill ha den. Och nej, det är inte ullgarn! Inte denna gången.

Ringde och skulle boka in -hör och häpna- ett läkarbesök idag. Typiskt nog hade de inga tider förrän nästa vecka. Jo men det är ju nästa vecka jag behöver det... När man konsulterar medecinska fackmän så är det ju oftast av något mer eller mindre akut slag, och då vill man inte vänta 9 dagar på att då komma dit. *suck* Verkar även kunna bli ännu en genomgång av inälvorna via ultraljud. Till vilken nytta? Jaja, det löser sig väl.

Eller jo det gör det, för det är inget annat att göra åt saken. Man får vänta och se.

Spännande dag idag. Eller inte.
Sov länge gjorde jag inte. Haft jätteroligt hade jag inte. Solat i det varma vårvädret gjorde jag inte heller.

Sonen ville int ehem idag heller, så jag sitter här alldeles ensam med djuren och spökena. Taskigt läge. Jäkla unge! Men jag slapp i alla fall kladda med transporter för att få hem honom. Alltid något.

Så har jag jobbat. Det var ännu mindre spännande än vanligt, tog massa tid och entusiasmen fanns någon helt annan stans. Var lite off, kände jag. Så blev det en paus i jobbandet och bort till Subway och köpte mat. När det var slut hade jag kunnat äta lite till utan problem. Och jag tog ändå en hel, lång sub. Inte de där halva små sakerna.

Väl hemma igen så var jag dyngsur och frusen, men tackar ändå min lyckliga stjärna över att jag tog ullkappan på mig. Den värmer även när den blivit genomsur.

Sen har jag hälsat på Ella, the new dog in tha hood. Mycket trevlig tjej, och hon kommer hit och ska vara daghund hos mig imorgon. Kan bli intressant, då hon inte har så mycket koppelvana. Får nog gå ut med jyckarna en och en imorrn. Eller det märks... Bestämmer jag mig för att det går bra så kommer det gå hur bra som helst.

Nu ska jag ta och hoppa ner i sängen och varva ner lite, låta ögonlocken bli tyngre och tyngre, och slutligen somna ifrån en diskussion eller nåt. :P

Lördag idag.
Eller ja, rent tekniskt så är det söndag nu. Men jag har inte gått och lagt mig och sovit, vaknat igen och konstaterat att det är en ny dag, alltså är det lördag. =)

Hänt idag?
En del...

Började dagen med att vakna av hur Linus städade sitt rum. Med helt öppna dörrar mellan hans och mitt rum. :-/ Bra han städade, men mindre bra att det gjordes med liv och lust halv sju på morgonen. Varför vaknar alltid ungar tidigt när de inte behöver det?

Störd i min skönhetssömn var det omöjligt att somna om, så jag dvalade en bra bit längre än jag borde för att i lugn och ro kunna göra mig iordning inför dagens aktiviteter. När det väl var dags att åka fick jag tio minuter på mig att äta frukost och gå ut med hunden, samt dividera med sonen om att han skulle följa med. Han ville inte, och jag avgick med segern.

Familjen kom och hämtade oss och vi åkte vidare till en av stadens kransorter för att titta på off road. Kallt, blåsigt och med hot om ännu sämre väder. Jaja, är man viking eller inte? Klart man är, särskilt om brorsan har ett par extra vantar att låna ut, eftersom jag i min tidsoptimism gällande våren hade glömt vantar.
Blev jätteglad när jag träffade på en bekant s om körde där med sin jeep. Eftersom jag är så himla trevlig, och för gammal vänskaps skull tjatade jag till mig att få åka en runda.
Det är sjukt längesedan jag åkte jeep i kuperad terräng, så det var att verkligen njuta... Han körde lugnt och fint, tog inga onödiga risker och krängde inte runt bilen runt träden. Klart man inte vill göra det med en sån jeep... Men lite lera och gegga körde vi igenom. Är fortfarande upprymd efter skogsturen. Inser hur mycket jag faktiskt tycker om terrängkörning. Måste ta och skaffa mig en terrängbil när möjlighet finns.
Vinna på lotto kanske?
Bror min, Rickard, hade med sig kameran och tog lite bilder. Här nedan kommer jag och Magnus tillbaka från skogsturen, och eftersom jag inte orkar trixa bort reg numret på bilen får det bli en bild där plåten inte syns. Har nämligen inte frågat om det är okej att lägga ut bilder på hans bil i bloggen.

Under tiden vi tittade och åkte off road så hade sonen backrace med sina leksaksbilar i en sandhög på parkeringen. =)

Hade kunnat stanna bra mycket längre där ute, men eftersom min son och min mor int evar så intresserade, samt att även de övriga kände ett visst sug av mat och hemlängtan, så fick jag snällt följa med dom tillbaka till stan. Hade just varit snyggt att bli strandad i Hästveda utan att veta hur man ska komma hem. 2 mil att gå så fall, och i detta vädret lockade det inte ett dugg.
Det blev hem till mig där vi fikade, och sedan drog la familia hem till sig. Med min son. Han saknade deras hus och bönade och bad om att få följa med dom.
Mamma var väl inget kul och chansen att få sitta och titta på morbror som spelar blodiga datorspel lockade väl mera. Så jag blev dissad. Lämnad. Övergiven.
Denna helgen också. Fast i och försig så var det scoutläger förra helgen.
Linus hann även med att tala om för morfar att datorn krånglar och inte går att starta, så den tog de också med sig, för att se om det gick att fixa den. Får väl se vad domen säger imorgon.

När de åkt blev det lite väl tyst här hemma så då blev det att koppla in högtalarna till min dator och spela lite grann. Hehe... Grannarna lär ju ha hört mycket väl att jag var hemma. :P

Senare, just när jag sitter och funderar på vad jag ska fixa till middag, ringer P.
-Middag?
-Javisst.
-Kom då.
-Ok.
Blev mumsig mat i form av pasta och köttfärssås med massa grädde och sparris. Sen blev det en tur och handla godis. Tänkte förbereda mig inför kvällen om det blev något filmtittande. När T kom hem blev det te och tiden flyger ju alltid iväg när man har trevligt.

Blev sen ingen film trots allt, men ja, tiden flyger iväg när man har trevligt.
Börjar bli lite trött, men antar att jag inte kommer att sova än på en stund. Summerar dock dagen som en väldigt bra dag, trots att jag blev helt övergiven idag igen. Och man behöver inte åka till Grand för att ha en bra kväll. Det kan man ha hemma också.

Ska nog ta mig ett glas vin nu och äta godis och slötitta på tv. Det är ju ändå lördag!