Ännu en måndag

Måndag, måndag, måndag... Var försvinner tiden?
Hade Linus barnkalas i helgen, i lördags för att vara exakt. Så vi bakade, fixade tårta, kladdkaka och muffins och grejer. Gott gott, och med bra hjälp av lillebrorsan. Efterkalaset stack han hemåt igen och tog med sig Spike som då fick en minisemester ute i Vinslöv.

Söndagen var lugn, jobbade lite på eftermiddagen och hade filmkväll på kvällen. Disel funderade över var Spike hade försvunnit och var lite övergiven, inte helt glad och ännu mer kontaktsökande än vanligt.

Idag var det tillbaka till ordinarie sysselsättning, sökte fem jobb som jag inte är kvalificerad för och sen skulle vi hämta tvättmaskin. Intressant företag det, men det gick bra. Nu ska jag bara skaffa fram en liten tätning till uttagsdosan, så kan jag koppla in den sen. Hur svårt kan det vara? Kanske skaffa ett duschdraperi till så att maskinen inte blir dyblöt när man duschar.
Ringa vaktis och påpeka elfelen här i lägenheten kanske också borde göras, för jag är uppriktigt trött på att inte uttagen fungerar i hallen och vardagsrummet. Intressant att jag har bott här i ett och ett halvt år utan att orka ta tag i det... Men är man ljusskygg så är man... :P

Fick även med mig Spike hem idag, så nu är vi alla samlade igen. Skönt... Disel har varit hos T idag, eftersom jag int evarit hemma på hela dagen, och det första han hade gjort var visst att rulla sig i nåt bajs så hon var tvungen att tvätta av hundskrället. Skithund!!! Usch! Men annars hade det gått bra med allting, och när hunden var på väg hem och in i trapphuset var han mycket lycklig. Drog och slet hela vägen upp och var totalt hajpad över att vara hemma igen. Haha.. Skönt att han visar glädje över att komma hem, och att han vet att han hör hemma här nu.
Spike blev dock mindre glad, han trivs ju bäst i Vinslöv, hos mina föräldrar. Vill inte bli av med Spike, så missförstå inte, men om de hade velat ha honom så hade de nog fått ta honom faktiskt. Han har det bättre där, utan alla trappor och med tomten att vara ute på när han vill. Men det är senare problem.

Har fixat över utvalda bilder till ett minneskort och ska plugga in det i den digitala fotoramen också. Kan vara kul att ha den igång igen, men upptäckte tyvärr att det verkar ha blivit en skada på skärmen. :-( Konstigt. Men den tålde kanske inte att bara ligga i en låda i bokhyllan, utan mår bäst av att användas. Inte vet jag, får väl stå ut med lite ränder på skärmen.

Nu blir det te och mackor, för jag fryser som bara den. Kan inte värmen komma snart???

*over and out*

Måndag

Hej igen!
Måndag idag. Ny vecka. Tack och lov. Förra veckan var bara kräkmedel i stort sett. Helgen var ännu värre. Fick en släng av magont i fredags, och låg och vred mig och gnydde som jag vet inte vad, med helvetets alla plågor. När man har så ont att man kräks av smärtan så är det inte helt bra faktiskt. Men strunt samma, det är bättre nu. Tyvärr förstörde detta lite av helgens inplanerade grejer. Ingen byamarknad blev det heller, då sonen stack på kalas hos en klasskompis, utklädd till spöke. Samma spökdräkt vi gjorde till Halloween's trick & treat. Super att kunna använda den igen.

Får tacka er två som var oerhört snälla och underbara att komma och hjälpa mig med hundarna i fredags och med hundar och ärenden i lördags. Tack så otroligt mycket! Kan jag återgälda det, bara säg till! <3

Igår kväll blev det filmmys, vilket inte var dumt alls. I morse fick jag oväntat besök av någon som aldrig brukar höra av sig först utan bara dyka upp. Trevligt med besök, men kära du, ibland har jag ett liv också, så SMS är bra.  ;-)

Eftermiddagen spenderades på kurs. Hade nog blivit lite långtråkigt och skinntorrt om den timida och snälla versionen av mig hade vunnit. Så blev inte fallet, utan det blev den som ifrågasätter, påpekar, argumeterar och diskuterar och alltid har något att säga om det mesta. Får se vad som händer imorgon... Börjar redan halv nio där ute, så det får bli en tidig morgon ifall hundarna ska få sitt innan jag sticker.
Jag som avskyr att behöva vakna av väckarklockor, eller lämna sängen över huvudtaget. Ja det löser sig...

Ikväll blev det en långpromenad med T och deras hundar. Trevligt. Övade mycket på lydnad och koppelvett, och eftersom jyckarna hade en del energi att göra av med så var det riktigt bra att göra detta. Var två mycket trötta hundar som krälade uppför trappan sen. Men det är bra, det går framåt. Målet är att båda två ska kunna gå lösa bredvid mig till och från stan. Helst en på varje sida, men får öva individuellt med biffen ett tag. Och man ska skynda långsamt. Det får ta den tid det tar, för jag har inga betänkligheter på om det går eller inte. Klart det går!

Till er som saknar Disel så har jag lite bilder idag. Måste verkligen bli bättre på att ta bilder på lilla Spike också, känns nästan som om han blir bortglömd när det gäller fotandet... Fy på mig.

Trött hund efter promenad och lek i hundrastgården på Hovdala






Mästerfotografen Linus. Tänk er känslan när man vaknar till och tycker det känns ganska trevligt, för att ett par ögonblick senare inse att det bara var jycken...? Smygfotografen Linus var i farten och tog massa kort.






Morgonmys. Resterande två pälsdjur, Spike och Virus, fanns också med, men straxt utanför bildfånget.






Börjar bli på godare tass med varandra, och busar runt ganska rejält. Kul för dom båda eftersom Farbror Schnauzer inte är så busig. Här var det tassfäktning, båda höll på att fäktas med framtassarna mot varandra. Med indragna klor, kanske jag ska tillägga...





*over and out*

Tisdag

Den här dagen har varit intressant. Har försökt vända allt till positiva tankar istället, för att inte bli helt knäpp. Man har sina perioder eller dagar då allting bara känns lite... ja, lite fel.

Så idag fick vi sovmorgon, ökad luftfuktighet som spolade bort massa pollen, träna på stresståligheten, extra vit och ren tvätt, öva på att sortera och prioritera vad som måste tvättas nu och vad som kan vänta tills nästa gång, fått hjälp med läxläsning och idéer om nya klädinköp av Disel, fått en extra dos motion nu på kvällen, vilket är lika bra eftersom det inte blev av att cykla ut till P2 för möte, utan jag tog bussen...



Ska man skriva klarspråk så försov vi oss men hann i tid ändå eftersom vi skippade frukosten.
Det regnade och var allmänt kallt och ruggigt.
Hade möte långt iväg åt helsike, som jag inte hade tid med eftersom jag hade tävttid tolv till sexton.
Tvättmaskinen la av under programmet. Lyckades öppna luckan och köra om programmet. Samma sak händer igen. Hann inte tvätta all tvätt jag hade, utan fick slänga in en sista maskin med lite vad som helst som var viktigt att tvätta. Fick inte heller all tvätt torr och har inga krokar i väggen på balkongen att hänga tvättlina på, upptäckte jag. Sen blev ena hunden sur för att han inte fick jaga katten eller buffa på sonen och ta hans pennor och skolböcker, så han tog sonens finskjorta som skulle användas till skolavslutningen, som leksak istället. Tog den ifrån tvättställningen och slet sönder den. Så nya skolavslutningskläder måste inhandlas. Ännu mer jagande av katt gjorde att jag bestämde mig för en extra nattrunda med hundarna. Ca en timmes rask promenad och lite olika möten med folk. Några som verkade reka en tomt inför inbrott. Helt klart olaga intrång var det, eftersom de blev skraja när jag kom. Några andra som beundrade hundarna och  några fler som ville hälsa och ställde konstiga frågor. Dumma frågor får dumma svar, så Spike blev tränad vakthund och ilsken, och Disel blev någon som bara vill hälsa på folk ibland. Om han har lust. Och idag hade han visst det.
Så kommer man hem och vill lägga sig, men då har kattfan antagligen suttit fast i eluttaget och är speedad till max på att få igång hundarna till bråk och bus. Tack för den!
Det första Disel gjorde när vi kom in var att kolla så att sonen sov ordentligt, pussa honom och buffa på honom så han skulle ligga riktigt bekvämt, sen började han jaga katten och sedan gick han och drack vatten. Sen tröttnade jag och har nu väldigt ilsket platsat två hundar och en retlig katt.
Den sura schnauzern blir ju ännu surare om det uppstår massa bråk och stök här hemma och morrar, skäller och nafsar efter både hund och katt för att tala om vem som har sista ordet och mest pondus. Tyvärr vinner ju katten mestadels. Över båda hundarna.

Nu ska locket fällas och ögonen stängas för idag. Natti natti!

*over and out*

Härlig dag idag!

Riktigt underbar dag idag. Varmt som bara den och strålande sol. Det gillar jag...
På förmiddagen var jag och en kompis ute på baksidan av huset med Isis, sonens lilla egyptiska landsköldpadda, så hon fick springa runt och få lite riktigt UV-ljus på sig, och tugga lite blad här och där.

Eftermiddagen tillbringades hemma hos mina föräldrar. De har inte helt och hållet inhägnad tomt, men vad fan, man måste testa, tänkte jag, och släppte lös båda hundarna tillsammans utomhus. Det var inga problem. Fick säga till Spike på skarpen en gång bara för han flög på Disel när Disel ville leka med mig och sprang runt. Det fick man inte göra, tyckte den gamle skäggtomten, så han åkte in snabbare än illa kvickt. Sen fortsatte vi busa.
Märktes att hundarna tyckte det var skönt att vara ute och kunna gå lösa och nosa eller lägga sig i skuggan under äppelträdet. Fick ju även visa Disel var tomtgränserna fanns. Eller snarare hundarnas gränser, kanske man ska säga. Hela tomten ville jag inte ha dom springande på, endast baksidan. Efter några NEJ verkade han fatta att valvet ut till grusgången fick man inte passera, samt att man heller inte fick gå runt på andra sidan. Man fick inte heller springa över till grannens tomt genom buskarna där det saknas staket. Men såklart måste man ju testa det i ett obevakat ögonblick. Ropade en gång, inget svar, inget prassel eller ingen hund. Ropade en gång till och såg honom komma lunkande över grannens tomt, tillbaka mot mig.
Inkallningen funkar ungefär lika bra som på Spike, så ungefär 90%, bara det att Spike kommer tillbaka i aningens högre fart. Disel lunkar och det ser ut som om inte ens vilda hästar kan få honom att röra sig snabbare. Haha..
Han tittar på en med en blick som verkar säga: Ja ja ja, jag kommer, ser du inte det? Ha inte så brådis! Jag hörde dig första gången!

Senare fick han se att grannarna hade barn. Wow! Kul. Men oj, de hade visst en hund också. De stod och nosade på varandra genom staketet, och så fick Disel syn på en väldigt torr grästuva. Snäll som han är så tänkte han hjälpa till att vattna den, vänder sidan till och lyfter på benet. Har inte en aning om ifall det skvätte på den andra hunden.
Så satt vi inne i köket. Altandörren var öppen, hundarna låg under bordet och på tröskeln till köket. Plötsligt ser jag en tredje hund stå i vardagsrummet, mellan köksdörren och altandörren. Jaha. Grannens hund. Mina hundar var lite trötta, så de fattade inte vad som hände förrän jag hade luft rumpan, plockat upp granntiken och var på väg att kasta tillbaka henne över staketet.
Jag tror seriöst att det måste upp staket i det hörnet av trädgården. Den tiken är över ganska ofta, och vad händer ifall hon gör det när hon löper och nån av mina sätter på henne? Här ska fan inte bli en kull med blandrasvalpar och kommer tiken in till mina så tycker jag inte att jag ska behöva dela kostnaden för abortspruta. Spike får ju lov att gå som han vill på tomten, eftersom han inte sticker, och hur Disel funkar vet jag inte. Det märker vi. Men jag lär ju hålla ordentlig koll på honom tills jag vet var jag har honom. Dock stack han iväg en gång idag. Ut. Haha. Ganska oskyldigt ändå.
Vi satt i köket och traggade skit. Altandörren var tillstängd men inte stängd helt med handtaget. Såg dock stängd ut. Alltså borde hundarna tro att den var stängd på riktigt. Men nej då. Rätt som det var var Disel borta och altandörren öppen. Hoppsan!!!
Då låg han och rullade sig i gräset och hade mysigt, rakt nedanför stentrappan. Jag stod kvar inne och tittade ut. När han rullat klart vände han på klacken och gick in igen. Utan att jag hade sagt något till honom.

Det är ju Spikes tomt, och den vaktar han till sista blodsdroppen. Så att så fort det händer något utanför tomtgränserna så reagerar han med att morra eller skälla, beroende på hur pass hotfullt det verkar. Varje gång han reagerade så tog det ett par sekunder, sen vaknade Disel till, tittade, lystrade, rusade fram som en pansarvagn på slagfältet, tills han var bredvid Spike, och vid behov så hjälpte han till med ett skall eller två. Mamma tyckte det var jättebra. Själv tycker jag väl mest att det såg kul ut, och att det var kul att de kunde samarbeta. Spike är inte glad på att flocken har utökats, men han tvekar minsann inte till att använda sig av pansarunderstöd. Haha! Märktes att han blev stöddigare när biffen stod bredvid eller straxt bakom.
De är jätteduktiga vakthundar som tillsammans kompletterar varandra i vaktandet och försvarandet av reviret. Det var verkligen den lille killen med hjärna och den store godmodige med musklerna som gör som han blir tillsagd.
Jag undrar verkligen vad dom tänkte på... Antagligen inte så som jag tänkte. Haha.

Blev en sen kväll. Kom inte hem förrän vid tio-tiden, och då hade jag två trötta hundar och en superpigg unge, som absolut inte skulle gå och lägga sig. Fem minuter senare låg han i sängen. Jyckarna gick och la sig med en gång.  Bytte i kattlådan och fixade lite, och sen var ju katten tvungen att ränna på lådan flera gånger om bara för att. Jag tycker inte om den kattens sinne för humor.

Nu inser jag till min förfäran att klockan är mycket, och jag ska upp tidigt imorgon och jobba. Måste således försöka sova...
Lite bilder kommer imorgon. Har blivit lite tunnt med den varan nu igen... Men lovar!

Godnatt, alla!

*over and out*

Bravader i helgen

Helgen ja... Jo det har hunnits med en del grejer faktiskt. Blivit desto mindre sömn dock. ^^

I torsdags så blev det snack om scoutläger i helgen, vilket sonen ville gå på. I fredags kväll så blev det bekräftat att han kunde följa med och att han fick skjuts med en scoutledare. Alltid bra när saker kan ordnas så eftersom jag inte har något fordon eller ens tillstånd att framföra fordon på allmän väg.

Mitt på dagen tog jag och T en vända till hundhägnet vid Guldkusten, och det var kul. Träffade lite andra hundar och hundägare där också, och det är nyttigt för hundarna att socialisera sig lite med artfränder ibland.
Fredagkvällen ägnades åt att packa lite grejer, leta efter det och det och se till att han hade allt han behövde enligt packlistan. En hel massa saker var det, och ändå så fick inte stövlarna plats. Tur det inte regnade och att han inte behövde det. Han var lite nervös och spänd, otålig och for runt som ett torrt skinn.
När det var dags att sova var han hur trött som helst och somnade ganska fort. Själv gjorde jag en massa mindre viktiga saker resten av kvällen och natten. Trött men kunde inte sova. Somnade nog vid halv tre-tre nån gång och vid fem på lördagens morgon blev sonen klarvaken och kunde inte sova mer. Det var upp och hoppa, och ingenhänsyn togs till kadavertrötta mammor som istället fick vakna till allt mer. Härligt... Eller inte. Hade kunnat sova till halv sju-sju...
Det fixades med packningen in i det sista, han kollade minsta detalj och diskade ur kåsa och bestick och grejer, flyllde vattenflaskor och var allmänt nervös och förväntansfull. Kvart över åtta lämnades han över till sin scoutledare och så började den barnfria helgen för den övergivna mammans del.

Är man van att alltid ha barn omkring sig så blir det en väldigt tyst och konstig känsla när barnet inte är i närheten. Men att vara i närheten menar jag nu inte alltid att han måste vara i samma rum som jag. Även hemma hos en kompis så är han ju i närheten. Jag menar när han är så pass långt borta att han inte tar sig hem själv på ett litet kick. Att han helt plötsligt har nåt annat att göra...

Men jag fick också annat att göra. Vi planerade en tur tillskogen för att grilla lite och ha det gott, och valet föll på Orekällan. Vi packade med oss tevatten, muggar och annat behövligt, gjorde pinnbrödsdeg och sen begav vi oss i det fina och soliga vädret. En helt underbar dag i skogen blev det. Hundarna sprang runt och busade, vi eldade och grillade pinnbröd, drack te och pratade skit. Bara satt och tog det lugnt där, i skogen. Lyssnade på fågelsången, tittade på träden... Ja, rekreation för själen det där.



Sen var det hem och äta, duscha och fixa lite innan vi tog en promenad till stan för att kolla om det var någon dartmatch på gång eller om det bara var att tuta och köra, och kasta lite pil. Det var ledigt. :P

Och hur kul var inte det att äntligen kasta pil igen? Känner att jag absolut måste ta upp det igen och börja träna. Hade jätteskoj. Sen blev det en promenad hem igen, var väl hemma vid tio eller nåt. Ut med hunden och sen upp till mig och dricka te och käka rostade mackor. Och så knäcktes äntligen en Sommersby päroncider. Gott!

Denna underbara sömn sen då... Innan det var sovadags kollade jag på den (rättställda) klockan och konstaderade att hon var sex på morgonen. Efter man sovit lite kändes det som att hela förmiddagen hade försvunnit. Kollade klockan. Straxt efter åtta på morgonen... *suck*

Jaja, det blev en bra dag ändå. Piggnade till lite grann sen och fick jobbet gjort. Sen kom Linus hem igen och så blev det lugnt resten av kvällen. Bitvis varjag så trött att jag knappt kom på vad jag hette, men sova gick inte. Låg och vilade en timme menvar rädd för att somna helt och sova bort resten av dygnet. Men det löste sig...

Så jo, sammanfattningsvis så har helgen varit mycket trevlig och kul, även om sonen valde bort mig. haha.

*over and out*

Simning och vikingar

Sonen har simundervisning i skolan denna och nästa vecka. Idag hade det visst gått bra, och han hade fått vara en vända i den stora bassängen. Han verkar hoppfull när det gäller att lära sig simma. Nu är det ju ingen brådska ändå, eftersom det är först i sjätte klass som barnen verkligen måste kunna simma, enligt skolans läroplan. Men självklart är det ju bra att de lär sig simma så fort som möjligt, om de nu skulle trilla från en brygga eller nåt nånstans.

Och utan att jag riktigt fattade det hade ungen trängt in mig i ett verbalt hörn och fått mig att gå med på att det kan bli badhusbesök i helgen. Hurra!!! Lär ju frysa ihjäl i vattnet, eller bli helt utstirrad av folk. Kan man inte få bada med torrdräkt eller nåt? Haha...

Ska ta och sätta mig och läsa lite i den nya boken, Vikingablot. Verkar intressant, hoppas att den är något att ha... Men det märks.
Är den bra så har jag väl läst ut den innan jag går och lägger mig ikväll... Och sen har jag inget att läsa. Ganska typiskt mig. Men men..




*over and out*

Utflykt idag

Det blev en dag i Vedema. Lite smått kallt och blött, men gott humör och låg humor. Vatten och is överallt, men ingen snö. Dessutom "regnade" det från träden ganska rejält. Jaja, vad är lite regn för en viking, försökte vi intala oss och stämningen var god. Korven blev lagom bränd och krabbelurerna samma där. :-)



Spike som fick följa med, insvept i sitt fina täcke, övervakade mycket noga grillningen så att allt gick rätt och riktigt till, och så att inget som tappades gick till spillo.




Eftersom jag är så fruktansvärt övertrött så ska vi inte ens beskriva den otroligt urkassa och låga men vansinnigt roliga humorn vi hade på hemvägen heller. Ju tröttare man blir desto sämre humor har man, eller är jag ensam om att tycka så?

Vi hade tänkt att ta oss upp för åsen och grilla där, men efter en snabb blick på vägen upp samt avsaknad av terrängfordon med spikdäck insåg vi att lilla volvon inte skulle klara det. Vore synd att knäcka självförtroendet på den lilla gråa bilen, så den fick snyggt och fint slira in på den vanliga parkeringen istället.

En trevlig eftermiddag, stundtals med skrattanfall så man nästan kiknade.

*over and out*

Toppendag!

Idag har verkligen varit en jättekul dag. Kändes lite ensamt igår kväll när sonen sov över hos en kompis och jag blev alldeles ensam här, men det vägdes upp idag. För övrigt har jag i skrivande stund två små grabbar som ligger i var sin sovsäck i bäddsoffan och glor på Scooby Doo.
I vanlig ordning var det för få timmars sömn i natt, och så började några tomtar till fastighetsskötare eller vilka det var, skrapa snö utanför fönstret klockan sex i morse. Hade de inte väsnats så tidigt hade jag nog kunnat sova någon timme till, men det var ju kört att somna om. Låg därefter kvar i sängen och dvalade i brist på sömn, ända tills det ringde på dörren fram emot elvatiden eller vad klockan var.

Släppte in P som Linus hade skickat upp för att "jag nog skulle bli glad då.", som pojken hade uttryckt sig. Ungar är härliga. Knappt en timme senare kom T.

Hundpromenad på fältet en liten stund och sen var allt lugnt en stund. Senare ner och handla, ungarna fick steka hamburgare under vaksamma ögons befäl och efter maten var det hem igen och slänga ner lite tvätt i maskinen. Tvätta som är så strålande kul!

Sen drog vi iväg till Hässleholms museum där det var lite sportlovsjippo med kvällsöppet. Museet är annars ganska stängt väldigt ofta på vintrarna tycker jag... Det blev guidad tur bland brandbilar, sjukvårdstält och stridsfordon av olika slag. Väldigt trevligt. Lite skådespel mellan grejerna var det med. En centurion (stridsvagn för er som inte har en aning) hade "kört ner i ett träsk och satt fast och behövde vinschas upp av ett annat fordon", så vips fick man se hur det gick till att koppla vinschen, fast i dramatisk form. Haha. Det sköts pansarrobotar och lede fi bekämpades. Sjukvårdstältet var helt plötsligt levande och det lockades rikoschetter ur benet på en soldat.
Vi fikade och hade trevligt.

Dagen har bjudit på många goda skratt. Fler glada dagar åt folket!!!!! :)

Blir säkert en bra dag imorrn med, för efter att jag har jobbat ska vi iväg och grilla och vad mer man nu kan hitta på var vi nu hamnar. Hästveda sa folk, alternativt Vedema. Ja, vi får se imorrn vad som händer.

Idag har jag faktiskt heller inte hittat något klart störningsmoment att gnälla av mig på i bloggen, med mer eller mindre fyndiga kommentarer. Mest mindre fyndiga antar jag folk tycker. Hahaha! Men lugn, det kommer endera dagen, helt säkert.

Ska dessutom ladda kameran och ta lite bilder imorrn om det blir utflykt, känner att det inte varit några bilder i bloggen på länge, och det blir lite halvtråkigt då får jag erkänna. :)

*over and out*

Sonens utvecklingssamtal

Igår (onsdag) hade vi utvecklingssamtal och möte med sonens lärare samt en specialpedagog. Det var ganska ointressant faktiskt. Hade lika bra kunnat vara utan det och läst vad de hade att säga på en skriven lapp istället.

*Gör läxorna!
*Måste läsa!

Och så bomullshandskar på en pojke som vägrade sitta ordentligt, hade händerna för ansiktet och var allmänt sur och blank i ögonen.

Ingenting om varför problemen har uppkommit. Ingenting om de störande momenten på lektionerna och ingenting om motivation eller belöningar.

Bara massa extra insatser med specialpedagog. Läsning, läsning läsning. Rinnande vatten, ljuda, hålla fingret och följa raderna... Specialpedagog varje dag, extra plugg efter ordinarie skoltid två dagar i veckan och ett töntkontrakt på mål och skit som skulle skrivas under av Linus själv.

Så jäkla mycket lull-lull. Förr var det näven i katedern och en order om hållande av käft, marsch arbete. Nu är det mer nä men springer du runt här? Snälla söta lilla vän, kan du inte ha lust att sätta dig på din plats och räkna ett tal i boken, du kanske möjligtvis stör dina kamrater, och dom får du ju tänka på. hur är det med dig annars? Är allt bra, har du det bra, är det jobbigt, svårt, är du trött plus vidare snuttegull.

Klart som fan ungarna inte lyssnar när allt ska vara allt för demokratiskt och myspysigt. Klart som fan att de med mer spring i benen då hellre springer runt än lyssnar på fröken, och klart att de andra blir otroligt störda av detta gapande, lekande och idiotande inne i klassrum och korridorer.

Så babblade de om Linus skrivande och naturligtvis kom ju den stora frågan upp. DEN stora frågan.
Kan han ha dyslexi? Han säger att bokstäverna ibland bara hoppar runt.

Mhm, men han sa också att det mestadels bara hoppade runt när det var en tråkig bok och han inte var intresserad av att läsa den. Vad jag vet kallas det brist på motivation eller ambition, samt lathet.

Nej men har han nu dyslexi så finns det ju jättemånga bra hjälpmedel att använda. Talböcker och olika slags skrivplattor och hej och hå...

Då kommer elaka morsan in och säger att det nog inte behövs utan att det är bättre att jobba bort dyslexin istället. Jag vet minst en person som gjort det, genom träning. Naturligtvis var detta resonemang inte populärt hos pedagogerna, som säkert hade velat briljera över sina kunskaper om dyslexi och moderna hjälpmedel.

Men det behövs inte. Helt ärligt. Ungen har inte grav dyslexi, för då hade han inte kunnat läsa så bra som han gör. Jag har arbetat med barn med riktig dyslexi och de hade svårare för läsning och skrivande vid åtta års ålder än vad Linus har.  En liten släng av dyslexi light kanske han möjligtvis kan ha, men då går det att träna bort.

Det finns inga genvägar. Det är plugg som gäller. Samt en bra arbetsmiljö, vilket man knappast kan säga att dagens skola har. Inte konstigt att ungar tappar koncentrationen i allt oväsen, all ickerespekt och all stress...

En stressad unge är ju onormal, och onormala ungar ska ha diagnos. Det är på modet att sätta diagnoser på allting nu. För att förklara problemens uppkomst med en osund arbetsmiljö är ju otänkbart...

Eller...?

*over and out*

Vinn 25.000 kr att shoppa för!

Barn av idag

Bajs bajs bajs bajs
Lägg av... Du är äcklig!
*fnitter*
Jag kan sitta längre från än vad du kan.
Sitter jag längre från slits sladden av från kontrollen.
Men sitt still då!
Bajs bajs bajs bajs!
Det är faktiskt ingen tävlig om vem som sitter längst bort.
Jääävlar vad fränt!
Sluta svära!
Satan, helvittes....
Vi svär inte här! Jag kastar ut dig!
Bajs bajs bajs bajs!
*massa fnitter och plötsliga tjut*
Hahaha, vad du spelar dåligt! Fan vad du är kass!
Jag har spelat den här banan säkert 500 gånger. Man ska göra så här...
Jag vill inte göra så. Det är roligare att bara shotta loss.
Dickshot! Dickshot! Dickshot!!!!!!!
Man kan inte göra dickshots här. Detta är Lego Star Wars.
Ofta...
Fan vad barnsligt.
Du, jag slänger ut dig nu. Vi svär inte här. Du är så jävla löjlig! Dessutom vet jag faktiskt en kille i fyran som också har Lego-spelen hemma.
Bajs bajs bajs!
*inhopp av vuxen som ryter ifrån och talar om att beteendet passar bättre på dagis med haklapp*
Just det, vi svär inte här. Det sa jag ju. Du åker ut!
Men jag vill inte ut...
Äh, detta är tråkigt. Vi sticker hem till dig och spelar Halo..
Jag vet inte om det går...
En kille jag känner på mellanstadiet, han har Lego Star Wars.
Vad är mellanstadiet?
Öh... Vet du inte det?
Näe... Vaddå?
Ofta att han har det!
Vi går på lågstadiet, han går på mellanstadiet. Fattar du?
Ja.
Bajs bajs bajs bajs!
LÄGG AV!!!
*vuxen blandar sig i leken och talar om att det är game over pga åskväder*
Vad gör vi nu?
Vi går hem till dig och spelar Halo...
Ja, okej...
Vet ni, jag har faktiskt x-box. Det är världens svåraste spel.
Ofta...
Man ska ha PS3.
När ska du få ett PS3?
Det vet jag inte. Vi har inte råd att köpa ett.
Men man får ju ta ut pengar först. Doh!
Vaddå ta ut pengar? Tror du att pengar kommer från ingenstans? Hur korkad får man vara?
Har inte din mamma ett visakort?
Du fattar ju inte...
Är ni så fattiga att ni inte kan köpa ett nytt PS3?
Lägg av... Det är inget fel på PS2.
Kom, nu sticker vi och spelar hemma hos dig istället.
Ja, det gör vi, skynda dig. Hoppas din hund inte river oss när vi kommer in.
Jag vill inte att vi spelar den där K U K-banan. Det är barnsligt att döpa en bana till det... Det är ett fult ord.
*and the kidz leaves the home*



Ja, vad säger man? 2 killar på 8 år och en kille på 10 år. Jag kunde inte undgå att höra deras dialog eftersom de hördes väldigt långt. Om man säger så. När de inte fick spela mer här hemma sticker de iväg till 10-åringens hem, i trappen bredvid istället för att spela där. Antagligen åskar det inte i trappen bredvid.

När sonen kommer hem blir jag fullmatad med info om olika mer eller mindre blodiga och våldsamma spel. Får veta att kompisen ska få Left 4 dead 2 imorgon. Jag googlar. Verkar som det är 18-årsgräns. Det går ut på att kötta zombier. Lämpligt.

Men mamma, vaddå då? Jag får ju spela Diablo...

Där har vi en intressekonflikt som endast ett barns logiska tänkande kan uppfatta. Diablo med sin åldersgräns går bra. Varför ska det då inte gå bra att spela andra spel med åldersgräns?

Hur förklarar man det? Eh, jo... Jag gillar Diablo... Du har sett Diablo sedan du inte ens var född... Eh... Inte så farligt... Svammel... Vill inte du spelar andra spel, de är blodiga... Svammel...

Men man kan stänga av blodet.

Eh... Kvittar... Det är säkert dåliga spel för barn om det är 18årsgräns. Svammel och nervösa ryckningar.

Ja men alla andra får ju... A får till och med spela GTA hemma hos sin mamma. Jag har inte ens GTA.

Nej, det har du inte.


Av detta lär vi oss att spel är ett av djävulens verktyg till att förstöra våran uppfostran av barnen. Särskilt Halo, Dark Zero och GTA. Eller vilka spel som helst som ALLA andra spelar men som inte finns inom dessa väggar.

Jag vill gå hem till ungarnas föräldrar och tala om för dom att era barn spelar detta och detta, åldersgränsen är detta och detta. Idag är dessutom fint väder och de borde vara ute. Bryr ni er?

Sen upptäcker jag att det faktiskt var fint väder innan det började åska, och att ungarna dåsatt och spelade här hemma hos mig. Fast det var ju barntillåtna spel... ^^  Men fint väder ändå.

Fan... Helvete...
Ungar!
Jag skyller på spelen och andra ungars föräldrar.
För själv är jag ju alltid oskyldig och perfekt. ^^

*over and out*

Inlärningssvårigheter?

Den här dagen har varit högst intressant. Försov oss i morse, och sen orkade vi inte stressa på, utan åt frulle i vanlig takt och blev således en hel timme försenade till skolan. Väl där talade jag om för fröken varför vi var sena och sen började vi prata om sonens skolgång.

Hiskeligt intressant. Jag hade ju ifrågasatt den enorma matteläxan han fick förra veckan. Enligt fröken så gör han ingenting på lektionerna, oavsett om det är lugnt i klassrummet eller inte. Själv säger han att haninte kan tänka eftersom det är så stökigt. Men... Ja, inte vet jag...

Han hade absolut inte inlärningssvårigheter, sa fröken.

Men hur går det ihop? Fröken har testat olika typer och former på pennor för att göra det lättare att skriva, väldigt pedagogiska lösblad, övningspapper etc etc. Men ändå så vill han inte hålla pennan så som majoriteten säger att man ska hålla pennan. Handen blir trött och det går inte att skriva så mycket eller så många ord på en gång.

Läsningen har jag inte begripit mig på själv faktiskt. Den här boken, min första läsebok från 1600-talet, som brukar stå i varje förälders bokhylla och lukta gammalt och konstigt är väl en sak. Far ror. Mor är rar.
Nu för tiden läser de, och det "ska gå som ett rinnande vatten".

Rinnande vatten kan man utantill. Det läser man inte. Nä, jo, men... Det handlar om att lära sig känna igen orden...
Jaha. Men då läser man inte, då tränar man upp sitt bildminne, och nej, man läser inte då, utan bara känner igen bilden av hur ordet ser ut.  Vad har det med läsning att göra? Ska man lära sig alla ordbilder utantill som glosor och tro att man kan läsa?
Är det inte bättre att lära sig ljuda ordentligt och ta en bokstav i taget, så att man i princip kan läsa vad som helst sen?
Jag vet inte. Jag har inte en jävla aning. Jag är ingen högutbildad pedagog som ska förvalta våra barns vetgiriga sinnen under de viktigaste formbara åren i deras liv. Vad jag tycker är nog bara dammigt, gammaldags och totalt föråldrat.

Men jag fattar fortfarande inte vitsen med att kunna läsa som ett rinnande vatten när det innebär att ungen har lärt sig texten utantill och rabblar den för läraren som berömmer den fina läsningen.

Samt så fattar jag inte att om någon har svårt att skriva eller ta till sig instruktionerna om hur man ska göra, samt utföra dom, har inte den personen svårigheter med inlärningen av det momentet då? Kallar man inte sådant för inlärningssvårigheter? Men det var ju det han inte hade...

I alla fall ska vi ha mäte med fröken och specialpedagog nästa vecka, på onsdag eftermiddag. Får se hur det går. Lär bli intressant tippar jag på.

Näe, nu ska jag sova innan jag somnar med huvudet på tangentbordet. Är trött som en död gnu...

*over and out*

Film och Facebook

Är det inte lite LOL-varning att sitta och titta på en film som man kommenterar på Facebook ihop med några andra? I vilket fall som helst så är det vad som händer just nu. Blir bara lite småtrött på all jäkla reklam som kanalen tvunget måste lägga in varje kvart eller vad det är.

Inte har jag fått Linus i säng heller. Han vägrade när han såg att det var dinosaurier på tv, så jag räknade med att han snart skulle somna framför tv'n, men nej, i skrivande stund är han fortfarande vaken. Han lär vara sur på mig imorrn bitti när det är dags att kliva ur sängen. Fast jag sa till honom att jag tar till vilka medel som helst för att få honom ur säng om det behövs. Hehe hehe...

*over and out*

Kladdkaka!

Den här dagen behövde avslutas på ett bra sätt tycker jag. Började i morse med att sonen hade lite orolig mage, och rände på dass flera gånger. Sen bestämde vi oss för att vara hemma idag för att undvika eventuell smittspridning, och under dagen har sonens tillstånd blivit tillbaka till det normala. Han var dock inte glad åt att vara hemma eftersom de skulle ha biologi idag på eftermiddagen. Han ville inte missa det.

Men vi tänkte inte låta lite elaka baciller förstöra det goda humöret!

Sen kom lillebrorsan hit och vi har degat runt hela dagen typ. Fixade lite mat och hade oss. Så kräktes hunden...
Myspys. Slår aldrig fel. Han ska alltid sympatisera med den som kan ha några baciller.

Så kom jag på att jag var sugen på kladdkaka. Shoppinglistor är ju fan krångligt att skriva, man måste tänka då. Vilket jag inte orkade idag. Men det blev iallafall iväg till willys och handla lite, och nu står kladdkakan färdig. Kan ju säga att det luktar ganska gott här i köket för tillfället.



Sonen hjälpte till att plocka fram ingredienserna och att vispa med elvispen. Spännande sånt ju...

Nu väntar vi bara på att kakan ska svalna lite så vi kan hugga in. Grädden står redan i kylen och väntar...

Det finns iof fler som väntar, men inte lika tålmodigt...



*over and out*

Leka eller sitta framför tv'n?

Att vara eller inte vara, det är frågan. Men i modernare tappning á la dagens barn är det snarare att spela tvspel eller att titta på film?

Sonen stack iväg för att leka med en kompis, skulle vara hemma klockan åtta. En timme senare kommer han hem med två andra kompisar. Hej, får vi vara här och leka?
Funderade lite, hade int eriktigt lust med det tänkte att jag inte ska vara en sån där surmamma som inte vill ha kompisar hemma. Så det fick dom.

Dom går in i tvrummet och sätter sig i soffan. Fötter överallt. Som tonåringar. Pratar. Tänder inte lyset. Sonen börjar berätta om Starship Troopers som han tittade på innan idag när det regnade. Drar igång filmen och spolar fram till vissa delar, visar och berättar.

Efter en stund går jag in dit och säger "Skulle inte ni leka?"
"Det gör vi ju..." kommer det från en av kompisarna.
Jasså? Jag tycker det ser ut som att ni sitter och fånglor på tv'n. Det har ni gjort tillräckligt idag. Här blir inget tvtittande eller spelande ikväll. Ni sa ju ni skulle leka, gör det. Använd fantasin.
"Usch så jobbigt!"
Ja, verkligen. Stackars barn som måste tänka själva och vara kreativa. Men de droppade ut ur tvrummet och vidare in på sonens milt sagt stökiga rum, och nu hörs det hur de leker starship Troopers med kaplastavar och vad mer de nu stökar till med.

Jag tycker det är lite skrämmande att barn inte kan tänka själva utan har blivit så in i nordens lata och måste bli matade med information för att komma igång. Stör mig lite på att de leker det de leker. Hade varit bättre om de hade kommit på något eget. Eller något helt annat som inte är relaterat till filmer eller solika slags tvspel. Hur ofta händer inte det att Linus leker Halo eller Dark Zero? Jag har ingen koll på de spelen får jag erkänna, inte mer än att det är en åldersgräns som ännu inte är passerad.



Det stör mig att föräldrar inte säger ifrån mer till ungarna. Att de inte har lite koll på vad de spelar och hur de spelar. För att inte tala om språkbruket under tiden det spelas. Det används svordomar, banorna döpd till "kuk" och de känner sig allmänt häftiga.

Är "kuk" så jäkla häftigt när man går i låg- eller mellanstadiet?

Borde man inte som förälder sitta med ibland och titta lite, bevaka och vara lite misstänksam? Eller ska man luta sig tillbaka och tro att allt är grönt? De spelar ju bara playstation...

Ska man luta sig tillbaka i samma invanda beteende när barnen blir tonåringar och tycka att det är lugnt, de sitter ju bara vid datorn?

Döper man sina spelbanor till kuk och allt annat utan att föräldrarna reagerar kan man väl lika gärna beställa hem nätdroger och vad som helst när man blir tonåring? Då är man ju ganska säker på att föräldrarna inte bryr sig så mycket om vad man hittar på.

Nä, ni föräldrar där ute... Ni får allt ha lite mer koll på era ungar. Ja, det tycker jag.


*over and out*

Sova nu...

När ögonen hänger nere vid näsan vet man att det är dags för att ta sin lilla skönhetssömn...
Godnatt allihop!
*over and out*

Duktig liten kille!

Hm... Ibland händer saker som man inte räknar med.
Jag hade ju räknat med att torsdagskul i församlingshemmet skulle dra igång idag, och att Linus skulle vara där under tiden jag var på möte. Planen var att han skulle gå dit efter skolan ocoh jag skulle hämta honom där två timmar senare.
Så efter att mötet hade tagit slut stannade jag kvar och pratade lite skit med två andra kvinnor som deltagit. Tänkte ju att det inte var så brådis eftersom torsdagskul inte slutar förrän klockan fem.
Kommer bort till församlingshemmet och finner det stängt, tomt och tyst.
Okej... Nu då?
Sticker bort till skolan för att kolla om sonen råkar befinna sig där istället. Inte en skymt av honom och barnen på skolgården har inte sett honom under eftermiddagen heller.
Hm... Nähä...

Det blir ingen annan råd än att cykla hemåt och hoppas på att lillen väntar där hemma. När jag svänger in på gården ser jag en liten person på avstånd, på väg mot en annan gård. Jag plingar i ringklockan och han vänder sig om.
Det är Linus!
Skönt. För att inte säga underbart.
Han frågar om jag varit orolig och om jag har letat efter honom. Själv hade han cyklat hemåt när han konstaterat att församlingshemmet var öde.
Jag frågar vart han är på väg, och får svaret att han är på väg hem till den och den kompisen. Men han hade lämnat en lapp... Okej. Inga läxor heller. Okej. Kom hem halv fem, för sen är det scouterna. Jadå, inga problem. Han hade till och med tagit sig två  mackor innan han gick.
Jo jag ser det, brödet står framme till kattens förtjusning. :-)

Lappen han lämnat ligger på golvet i hallen och ser ut att vara en teckning. Jag plockar upp pappret och tittar närmare. Jo då, det finns lite text bland teckningarna...



































Ja, det var ju tur jag hann haffa honom innan han gick hem till kompisen, så att jag fick veta vart han skulle... Men jag hade ju trots allt vetat att han inte var... ja, försvunnen eller nåt, av informationen på lappen att döma.
Söta, underbara lilla busungen min!

*over and out*

Nya bloggkollen

Sötnöten!

Om ett par minuter ska jag gå och möta min lilla sötnos. Han ville inte cykla själv hem hela vägen idag, och så kom jag just på att han har ju sin gympaväska med sig också, och ingen pakethållare han kan sätta fast väskan på.

Bilden är från i lördags då vi tittade inom mamma och pappa eftersom mamma fyllde år. Linus passade på att plaska runt lite i 37 grader varmt vatten en stund. =)

Nä, bäst jag sticker nu så han inte känne rsig övergiven!

*over and out*

Vinn 25.000 kr att shoppa för!


Skola imorgon för sonen

Imorgon börjar min lille plutt i andra klass. Tiden går. Nog för man fattat att han inte är min lilla bebis längre, och att han är alldeles för stor för att ligga bekvämt i famnen. Dessutom börjar han tycka och tänka och kräva saker. Utvecklas och bli mer och mer självmedveten. Och så börjar han tvåan...
Jag minns när jag själv gick i tvåan, åkte på lägerskola och allt sånt. Man var stor. Inte så stor som treorna, men det fanns ju två årskurser under oss. Det var verkligen stort. Tjejerna började ju vara trendiga, kläder spelade en allt större roll, och så sminket. Särskilt vid discona. I övrigt var det ju fina hårband, diadem och annat som var status. Killarna var ju så himla tuffa de med, och vissa frisyrer gällde. Den var kär i den som var kär i den som inte var kär i den.
Så tittar jag på min egen son och tycker att han är mycket mindre än vad vi var när vi gick i tvåan. Fast det är nog bara som man tycker själv, och inte riktigt vill att ens barn ska ta klivet mot de äldre barnaåren. Tiden går så himla fort ju... :S

Min lilla pojke tycker det är kul att posera ibland, och som alla föräldrar tycker jag om att ta kort på mitt barn. Visst är han söt!!??? :)

Tror det är bäst att gå och lägga mig snart eftersom vi ska upp hyfsat i tid till skolan imorrn. Nu är det slut på sovmorgnarna igen.

*over and out*




DrLove.se

RSS 2.0