Arga tanten d.y.

Igår (onsdag) hade vi utvecklingssamtal och möte med sonens lärare samt en specialpedagog. Det var ganska ointressant faktiskt. Hade lika bra kunnat vara utan det och läst vad de hade att säga på en skriven lapp istället.

*Gör läxorna!
*Måste läsa!

Och så bomullshandskar på en pojke som vägrade sitta ordentligt, hade händerna för ansiktet och var allmänt sur och blank i ögonen.

Ingenting om varför problemen har uppkommit. Ingenting om de störande momenten på lektionerna och ingenting om motivation eller belöningar.

Bara massa extra insatser med specialpedagog. Läsning, läsning läsning. Rinnande vatten, ljuda, hålla fingret och följa raderna... Specialpedagog varje dag, extra plugg efter ordinarie skoltid två dagar i veckan och ett töntkontrakt på mål och skit som skulle skrivas under av Linus själv.

Så jäkla mycket lull-lull. Förr var det näven i katedern och en order om hållande av käft, marsch arbete. Nu är det mer nä men springer du runt här? Snälla söta lilla vän, kan du inte ha lust att sätta dig på din plats och räkna ett tal i boken, du kanske möjligtvis stör dina kamrater, och dom får du ju tänka på. hur är det med dig annars? Är allt bra, har du det bra, är det jobbigt, svårt, är du trött plus vidare snuttegull.

Klart som fan ungarna inte lyssnar när allt ska vara allt för demokratiskt och myspysigt. Klart som fan att de med mer spring i benen då hellre springer runt än lyssnar på fröken, och klart att de andra blir otroligt störda av detta gapande, lekande och idiotande inne i klassrum och korridorer.

Så babblade de om Linus skrivande och naturligtvis kom ju den stora frågan upp. DEN stora frågan.
Kan han ha dyslexi? Han säger att bokstäverna ibland bara hoppar runt.

Mhm, men han sa också att det mestadels bara hoppade runt när det var en tråkig bok och han inte var intresserad av att läsa den. Vad jag vet kallas det brist på motivation eller ambition, samt lathet.

Nej men har han nu dyslexi så finns det ju jättemånga bra hjälpmedel att använda. Talböcker och olika slags skrivplattor och hej och hå...

Då kommer elaka morsan in och säger att det nog inte behövs utan att det är bättre att jobba bort dyslexin istället. Jag vet minst en person som gjort det, genom träning. Naturligtvis var detta resonemang inte populärt hos pedagogerna, som säkert hade velat briljera över sina kunskaper om dyslexi och moderna hjälpmedel.

Men det behövs inte. Helt ärligt. Ungen har inte grav dyslexi, för då hade han inte kunnat läsa så bra som han gör. Jag har arbetat med barn med riktig dyslexi och de hade svårare för läsning och skrivande vid åtta års ålder än vad Linus har.  En liten släng av dyslexi light kanske han möjligtvis kan ha, men då går det att träna bort.

Det finns inga genvägar. Det är plugg som gäller. Samt en bra arbetsmiljö, vilket man knappast kan säga att dagens skola har. Inte konstigt att ungar tappar koncentrationen i allt oväsen, all ickerespekt och all stress...

En stressad unge är ju onormal, och onormala ungar ska ha diagnos. Det är på modet att sätta diagnoser på allting nu. För att förklara problemens uppkomst med en osund arbetsmiljö är ju otänkbart...

Eller...?

Ja, vad säger man?
Vad är "misstänkt undervattensverksamhet"? Låter ganska kul om jag får säga det. Det står att läsa i dagens Aftonbladet.se. Det var något om att en "trovärdig källa" har observerat "misstänkt undervattensverksamhet" i Göteborgs skärgård.
De kan inte tala om vem som sett vad, av vilken typ eller nånting, men de har dragit dit amfibiefolk och sjöstridsbataljoner just in case och har full bevakning.

Folk har haft fel förr och misstagit valar, sälar och delfiner för ubåtar. Men det avslöjades ju inte vad för typ av undervattensverksamhet det var. Därför anser jag att det kan lika gärna vara en liten flock förvirrade sälare eller valar som nu bevakas intensivt och utnyttjas som föremål för att hålla militärfolket på alerten och ge lite övning.

Men skulle det vara en ubåt så vore det inte första gången det händer i och i närheten av svenska vatten. Det har säkerligen hänt otaliga gånger, och antagligen har bara ett fåtal av de gångerna kommit till pressens kännedom.

Äh, lär inte bli krig för att en eventuell ubåt snokar runt lite. Inget att oroa sig för.

Men visst undrar man ju lite varför det ska vara så himla svårt att låta bli att spionera på varandra. Länder emellan. Vuxna människor med kostym och portfölj... De som bestämmer och skickar ut båtarna alltså...

Och spionera på mesiga Sverige som inget konstigt har för sig, inte är i krig eller ens vill in i krig... Vad är man ute efter då? Vad har det här meslandet som någon annan är nyfiken på? Socialbidragen och importerade BMW's?

Ja, vi får se vad som händer, och vad de kommer fram till. Fast den riktiga sanningen lär vi ändå inte få veta, skulle jag tro. Jo, jag erkänner, jag hyser lite misstro till överheten i samhället faktiskt. Får man säga det offentligt utan att bli stämplad som misstänkt anarkist?

Skit samma, hade jag bott närmare Göteborg hade jag faktiskt gett mig ut med den lilla båten jag såfall hade haft och hoppats på en fin valsafari. hehe...

Så här lusfräck är min katt. Detta när jag står bredvid i mina rosa tofflor... Nackskottsvarning! *grr*

Bajs bajs bajs bajs
Lägg av... Du är äcklig!
*fnitter*
Jag kan sitta längre från än vad du kan.
Sitter jag längre från slits sladden av från kontrollen.
Men sitt still då!
Bajs bajs bajs bajs!
Det är faktiskt ingen tävlig om vem som sitter längst bort.
Jääävlar vad fränt!
Sluta svära!
Satan, helvittes....
Vi svär inte här! Jag kastar ut dig!
Bajs bajs bajs bajs!
*massa fnitter och plötsliga tjut*
Hahaha, vad du spelar dåligt! Fan vad du är kass!
Jag har spelat den här banan säkert 500 gånger. Man ska göra så här...
Jag vill inte göra så. Det är roligare att bara shotta loss.
Dickshot! Dickshot! Dickshot!!!!!!!
Man kan inte göra dickshots här. Detta är Lego Star Wars.
Ofta...
Fan vad barnsligt.
Du, jag slänger ut dig nu. Vi svär inte här. Du är så jävla löjlig! Dessutom vet jag faktiskt en kille i fyran som också har Lego-spelen hemma.
Bajs bajs bajs!
*inhopp av vuxen som ryter ifrån och talar om att beteendet passar bättre på dagis med haklapp*
Just det, vi svär inte här. Det sa jag ju. Du åker ut!
Men jag vill inte ut...
Äh, detta är tråkigt. Vi sticker hem till dig och spelar Halo..
Jag vet inte om det går...
En kille jag känner på mellanstadiet, han har Lego Star Wars.
Vad är mellanstadiet?
Öh... Vet du inte det?
Näe... Vaddå?
Ofta att han har det!
Vi går på lågstadiet, han går på mellanstadiet. Fattar du?
Ja.
Bajs bajs bajs bajs!
LÄGG AV!!!
*vuxen blandar sig i leken och talar om att det är game over pga åskväder*
Vad gör vi nu?
Vi går hem till dig och spelar Halo...
Ja, okej...
Vet ni, jag har faktiskt x-box. Det är världens svåraste spel.
Ofta...
Man ska ha PS3.
När ska du få ett PS3?
Det vet jag inte. Vi har inte råd att köpa ett.
Men man får ju ta ut pengar först. Doh!
Vaddå ta ut pengar? Tror du att pengar kommer från ingenstans? Hur korkad får man vara?
Har inte din mamma ett visakort?
Du fattar ju inte...
Är ni så fattiga att ni inte kan köpa ett nytt PS3?
Lägg av... Det är inget fel på PS2.
Kom, nu sticker vi och spelar hemma hos dig istället.
Ja, det gör vi, skynda dig. Hoppas din hund inte river oss när vi kommer in.
Jag vill inte att vi spelar den där K U K-banan. Det är barnsligt att döpa en bana till det... Det är ett fult ord.
*and the kidz leaves the home*

Ja, vad säger man? 2 killar på 8 år och en kille på 10 år. Jag kunde inte undgå att höra deras dialog eftersom de hördes väldigt långt. Om man säger så. När de inte fick spela mer här hemma sticker de iväg till 10-åringens hem, i trappen bredvid istället för att spela där. Antagligen åskar det inte i trappen bredvid.

När sonen kommer hem blir jag fullmatad med info om olika mer eller mindre blodiga och våldsamma spel. Får veta att kompisen ska få Left 4 dead 2 imorgon. Jag googlar. Verkar som det är 18-årsgräns. Det går ut på att kötta zombier. Lämpligt.

Men mamma, vaddå då? Jag får ju spela Diablo...

Där har vi en intressekonflikt som endast ett barns logiska tänkande kan uppfatta. Diablo med sin åldersgräns går bra. Varför ska det då inte gå bra att spela andra spel med åldersgräns?

Hur förklarar man det? Eh, jo... Jag gillar Diablo... Du har sett Diablo sedan du inte ens var född... Eh... Inte så farligt... Svammel... Vill inte du spelar andra spel, de är blodiga... Svammel...

Men man kan stänga av blodet.

Eh... Kvittar... Det är säkert dåliga spel för barn om det är 18årsgräns. Svammel och nervösa ryckningar.

Ja men alla andra får ju... A får till och med spela GTA hemma hos sin mamma. Jag har inte ens GTA.

Nej, det har du inte.


Av detta lär vi oss att spel är ett av djävulens verktyg till att förstöra våran uppfostran av barnen. Särskilt Halo, Dark Zero och GTA. Eller vilka spel som helst som ALLA andra spelar men som inte finns inom dessa väggar.

Jag vill gå hem till ungarnas föräldrar och tala om för dom att era barn spelar detta och detta, åldersgränsen är detta och detta. Idag är dessutom fint väder och de borde vara ute. Bryr ni er?

Sen upptäcker jag att det faktiskt var fint väder innan det började åska, och att ungarna dåsatt och spelade här hemma hos mig. Fast det var ju barntillåtna spel... ^^  Men fint väder ändå.

Fan... Helvete...
Ungar!
Jag skyller på spelen och andra ungars föräldrar.
För själv är jag ju alltid oskyldig och perfekt. ^^

Det här är en bok som är med och tävlar i Månadens Manus på sidan Kapitel1.se
Har läst den och tyckte om den, så därför vill jag dela med mig av den.


Nu orkar jag inte lägga in länkar i html idag och göra det snyggt, så ni får kopiera texten istället.

Det handlar om en helt vanlig tvåbarnsmamma som berättar på ett kul sätt om vardagen och livet som förälder. Har man barn känner man nog igen sig i en hel del av det hon skriver, och har man inte barn så kan det vara en intressant bok att läsa för att mentalt förbereda sig inför att bli förälder. Eller kanske i preventivt syfte? Vad vet jag... :P

Efter många funderingar genom tiderna har jag kommit på att man antagligen inte får, enligt lag, ha sin hund lös hur som helst. Eller var som helst. Hunden är min ägodel, jag ansvarar över vad denna ägodel möjligtvis kan göra åverkan på eller mot. Det är nästan som om jag själv hade gjort det eftersom det är mitt ansvar. Ni är med?

Någon bryter sig in, hunden anfaller och jag får betala kalaset. Man kan tycka som man vill om rättvisa och orättvisa, men så är det. Jag blir ersättningsskyldig för vad min hund förstör.

De flesta personer med mer än tre fungerande hjärnceller brukar förstå att hunden inte får springa lös hur som helst.

Så kommer man då till ett ställe där det brukar finnas diverse olika slags djur. Ett djursjukhus. Och vad springer där vind för våg? En närboende hund.

Lämpligt?

Lämnar kräket tomten ska väl en löplina sättas fram eller så får man hägna in. Hunden hade dessutom en gata att korsa för att komma fram till djursjukhusets parkering, där den intresserat bevakade bilarna som kom och for.

Hundens ägare kanske litar på att hunden ALDRIG skulle anfalla någon eller bita någon, samt att den har trafikvett och kan akta sig för bilarna vid korsandet av gatan. Och djurrädda personer brukar oftast aldrig befinna sig på parkeringen till ett djursjukhus.

Men ändå...

Tänk följande:
Rottweilern Nero har en tumör, men ingen vet om det. Han ska in och undersökas för konstigt beteende och aggressiva utfall. Han åker i baksätet och så fort bakdörren öppnas rusar han ut, innan husse hinner stoppa honom. Nero har ont och är förvirrad, vilket får honom att bli rädd och ta till ett försvarsbeteende. Han ser den där lösgående grannhunden och bestämmer sig för att det är den som är skyldig till hur han mår. Flyger på den och skadar den. Grannhunden hinner med att bita tillbaka och skada Neros öga ganska allvarligt.

En olyckshändelse, javisst.
Grannhunden kunde ha sluppit detta genom att vara bakom huset på sin egen gård i långlina eller hundgård, som lagen förskriver. Hussen kunde ha varit mer försiktig när han öppnade till Nero. Kunde haft gallergrindar till bilen eller en transportbur så att hunden inte kunde springa hur som helst innan han hade kontroll på den.

Två slarviga personer kan därmed kosta två hundar livet, för brister i allmänt djurskydd och tillsyn om djur.

Hundar får inte gå lösa sådär.
Hundar får inte åka baksäte heller sådär.

Och vems blir ansvaret? Ska grannen betala Neros canceroperation eftersom det tack vara det uppslitna ögat kunde anas en cancersvulst, och Neros husse ska betala för att sy ihop den gamla golden retrievern?

Hur man än gör har man rumpan bak. Det blir dyrt oavsett.
Men något billigare kan det bli om man ser till att hålla koll på sin hund istället för att låta den springa vind för våg.

Skäms!

Ja, det låter konstigt. Jag vet... Men låt mig ta det ifrån början...

Min platt-tv har inte funkat som den ska en enda dag efter att den kom hit. Då var den dessutom splitterny och en fin julklapp från min kära bror. Det funkade inte bara. Den ville inte visa alla dom kanalerna som jag skulle ha. (Det gjorde den lilla, gamla tv'n hur glatt som helst...) Platt-tv'n ville inte heller samarbeta med varken video eller dvd. Tv-spelet, ett playstation 2 togs på nåder och det funkade ganska bra. Lilla tv'n fortsatte troget tjäna oss på alla sätt och vis den kunde stå till tjänst med.

Så har det varit sedan jul 2010.

Fram till nu i dagarna. Jag och sonen skulle titta på film, Tigerbröder (bra film dessutom, klart sevärd om man gillar tigrar...) och testade att koppla in dvd'n till stora tv'n istället för att koppla om allting till den lilla. Gjorde som jag alltid gjorde, inga konstigheter eller annorlundaheter (heter det inte men vad fan, det blev ett skitbra ord i sammanhanget...) och skiten fungerade. Hade dessutom bra bild. Ibland har man fått bild på dvd och stor tv men inte någon som inbjuder till att se en film. Förutom just då när vi skulle se Tigerbröder. Då funkade det på alla sätt och vis.

Någon dag efter, om det var igår, upptäckte jag att fan, det fanns både trean, femman och ett par andra kanaler som inte funnits förut på stora tv'n. Jag har fått koppla om och byta tv om jag ville se på dessa kanaler tidigare, via den lilla tv'n. Snacka om myror i huvudet. Äntligen funkar julklappen som den ska, bara det att det snart är jul igen. Men man brukar ju få vänta på julklappar sägs det ju. Dock känns detta lite extremt...

Allt funkar...

Men... Ja, just det. Såklart det ska vara ett nytt aber.

Nu funkar inte datorn. Samtidigt som tv'n började funka normalt har datorn börjat bete sig onormalt. Tangentbordet vill inte vara med längre (jättekul på en netbook...) och batteriet klarar cirkus 15 sekunder utan strömkabel innan datorn stängs av. Då snackar vi inte stänga ner windows enligt konstens alla regler, utan bara blip, och datorn är stendöd. Hinner knappt förflytta den från strömkabeln i köket till strömkabeln i tv-rummet. Innan har den orkat med att följa med ut på balkongen och ta en cig ihop med mig, men nu antar jag att dessa stunder av kvalitetstid med den kära lilla datorn på balkongen är över.

Dessutom har skiten fått för sig att mina attiraljer som mus, modem och usb-porten till mobilen (laddar telefonen via datorn eftersom kattfan har demolerat ännu en laddare för mig) endast funkar i speciella usb-portar. Det går inte att flytta dom inte. Då funkar inte modemet och Stay Connected stängs ner hela tiden innan man ens hinner ansluta. Det funkar bara om grejerna sitter på ett speciellt sätt.

Men sakerna ska funka ändå, oavsett vilken usb-port man använder, eller hur? Det gör det nämligen inte här.

Jag är ganska säker på att det finns ett teknikintresserat spöke som jävlas med mig. Ett spöke som roar sig med att störa både dator och tv och få sakerna att funka mindre bra. Säkert bara för att irritera mig.

Någon är ute efter mig!!!!! *paranoja*

Undrar vilka det kan vara. Personligen känner jag ingen. Jag kan bara tänka mig vilka det är.
Säkert är det Lennart Svensson från rum 207
Kanske Asta Karlsson från sjukhussal 311
Kanske också Beate Nilsen, död i sitt hem, lägenhet 27639 i kvarteret Kittelflickaren
Och kanske till och med lilla Joakim, död på sjukhusets neonatalavdelning, född i vecka 24

Jag känner dom inte, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det. I bästa fall kanske jag för några år sedan såg Asta Karlsson i kön på Konsum, men det är allt.

Kanske borde jag ändå starta en Facebook-grupp med RIP Asta Karlsson. Jag menar, jag har ju sannolikt aldrig träffat henne, ingen bryr sig och ingen vet vem hon är.

Dagens I-landsproblem är att ett helt land måste sörja en person som många aldrig ens hört talas om förrän hans namn dök upp på Facebook idag. Tydligen hade han en god betalning för utövandet av sin hobby, ta-bollen/pucken/pinnen-leken, något som hundar och överbetalda idrottare roar sig med. Och bara därför måste så många sörja denna person som de inte ens känner.

Intressant.

Nej, R.I.P Lennart, Asta, Beate och lilla Joakim, som inte ens hann döpas...

Den här dagen har varit högst intressant. Försov oss i morse, och sen orkade vi inte stressa på, utan åt frulle i vanlig takt och blev således en hel timme försenade till skolan. Väl där talade jag om för fröken varför vi var sena och sen började vi prata om sonens skolgång.

Hiskeligt intressant. Jag hade ju ifrågasatt den enorma matteläxan han fick förra veckan. Enligt fröken så gör han ingenting på lektionerna, oavsett om det är lugnt i klassrummet eller inte. Själv säger han att haninte kan tänka eftersom det är så stökigt. Men... Ja, inte vet jag...

Han hade absolut inte inlärningssvårigheter, sa fröken.

Men hur går det ihop? Fröken har testat olika typer och former på pennor för att göra det lättare att skriva, väldigt pedagogiska lösblad, övningspapper etc etc. Men ändå så vill han inte hålla pennan så som majoriteten säger att man ska hålla pennan. Handen blir trött och det går inte att skriva så mycket eller så många ord på en gång.

Läsningen har jag inte begripit mig på själv faktiskt. Den här boken, min första läsebok från 1600-talet, som brukar stå i varje förälders bokhylla och lukta gammalt och konstigt är väl en sak. Far ror. Mor är rar.
Nu för tiden läser de, och det "ska gå som ett rinnande vatten".

Rinnande vatten kan man utantill. Det läser man inte. Nä, jo, men... Det handlar om att lära sig känna igen orden...
Jaha. Men då läser man inte, då tränar man upp sitt bildminne, och nej, man läser inte då, utan bara känner igen bilden av hur ordet ser ut.  Vad har det med läsning att göra? Ska man lära sig alla ordbilder utantill som glosor och tro att man kan läsa?
Är det inte bättre att lära sig ljuda ordentligt och ta en bokstav i taget, så att man i princip kan läsa vad som helst sen?
Jag vet inte. Jag har inte en jävla aning. Jag är ingen högutbildad pedagog som ska förvalta våra barns vetgiriga sinnen under de viktigaste formbara åren i deras liv. Vad jag tycker är nog bara dammigt, gammaldags och totalt föråldrat.

Men jag fattar fortfarande inte vitsen med att kunna läsa som ett rinnande vatten när det innebär att ungen har lärt sig texten utantill och rabblar den för läraren som berömmer den fina läsningen.

Samt så fattar jag inte att om någon har svårt att skriva eller ta till sig instruktionerna om hur man ska göra, samt utföra dom, har inte den personen svårigheter med inlärningen av det momentet då? Kallar man inte sådant för inlärningssvårigheter? Men det var ju det han inte hade...

I alla fall ska vi ha mäte med fröken och specialpedagog nästa vecka, på onsdag eftermiddag. Får se hur det går. Lär bli intressant tippar jag på.

Näe, nu ska jag sova innan jag somnar med huvudet på tangentbordet. Är trött som en död gnu...

...är ett ord som man kan fundera över.

Likaså åsiktsfrihet. Men vad är det orden betyder?

Yttrandefrihet enligt Wikipedia omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsningar eller någon typ av bestraffning. FN's deklaration formulerar på följande sätt: Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.
En liknande text finns även i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Yttrandefrihet regleras ofta i ländernas grundlagar och handlar alltid om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.
Yttrandefrihet anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt statsskick. I alla rättsstater, även de demokratiska, finns det dock begränsningar för yttrandefriheten, varierande mellan olika länder.
I Sverige finns lagstiftningen om hets mot folkgrupp som förbjuder rasistiska budskap.

Åsiktsfrihet enligt Wikipedia är medborgarens frihet att bilda och hysa åsikter utan statens ingripande. I Sverige är åsiktsfriheten grundlagsskyddad enligt Regeringsformen där man skriver att "Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad... yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor", samt genom Sveriges upphöjande till lag av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna där det framgår att "Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser".

För att klarlägga lite till här måste även Hets mot folkgrupp tittas närmare på.
Enligt svensk rätt är hets mot folkgrupp att:
1. uppsåtligen,
2. i uttalande eller i annat meddelande som sprids,
3. hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

Med begreppet folkgrupp avser justitiekanslern varje existerande etnicitet utom den svenska. (syftet var att ge rättsskydd till minoritetsgrupper. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet. (förklarat av justitiekanslern själv))

Men vad menas med uppsåtligen?
Jo, uppsåt har man om man företar en handling där följden av handlingen innefattas i handlarens sinne. Och på rent begripligt bonnaspråk betyder det det är uppsåt om man på förhand kan tänka sig in i hur det blir efteråt, när det man vill göra är gjort, och om man förstår vad som händer. Fattar man att färgen kommer att sitta kvar på golvet i all evighet, omöjlig att tvätta bort, innan man håller färgburken upp och ner så handlar man i uppsåt, om man nu häller ut färgen efter man har tänkt på detta vill säga.

Så klart har jag hemskt massa idéer och kommentarer till detta jag läst och begrundat nu. Men efter att ha läst om detta så konstaterar jag istället att jag ska hålla käften stängd.

Jag kan också konstatera att (med risk för brott mot yttrandefrihetens censurer genom hets mot folkgrupp...)
Fullt lagligt.
Eftersom svennejävlarna ännu inte är en minoritet som måste beskyddas.
Yttrandefriheten gäller alltså nästan fullt ut.
Men inte för alla.
Det är en fördel om man tillhör en minoritet.

Nu vet jag att jag måste lära mitt barn hur det funkar med yttrandefrihet, hets mot folkgrupp och att rasism inte kan vara omvänd. Allt nysvenskarna säger är okej eftersom de är en minoritet. För hur kan det ställas mot ärekränkning av en majoritetsperson om det uttalas av en minoritetsperson som har yttrandefriheten som stöd i ryggen?

Men är det demokratiskt rätt att vissa har fler rättigheter än andra? I samma land alltså. Ställer bara frågan. Öppet. Rakt ut. Men se för fan till att inte diskutera den... Då kanske man bryter mot någon gömd paragraf i åsiktsfriheten som ska skydda det demokratiska rättssamhället Sverige...

Ja, precis. Enhörningar finns faktiskt. I alla fall en. Men den ser lite mer naturlig ut än alla dessa vita hästar med guldhorn och guldhovar som lämnar hjärtan istället för hovspår... Men den här lämnar nog inte heller hovspår eller hjärtan iof... :)

Den är kanske inte det man först kommer att tänka på när man hör ordet enhörning, men söt är den allt. Född i Italien, sen vet jag inte så mycket mer om den. Men kan man något annat än att falla för dessa rådjursögon, och den svarta lilla nosen?

Så när man minst anar det dyker det kanske upp en vit häst med horn i pannan också. Ingenting verkar omöjligt i naturen. Mutationer kan ske... :)

Är det inte lite LOL-varning att sitta och titta på en film som man kommenterar på Facebook ihop med några andra? I vilket fall som helst så är det vad som händer just nu. Blir bara lite småtrött på all jäkla reklam som kanalen tvunget måste lägga in varje kvart eller vad det är.

Inte har jag fått Linus i säng heller. Han vägrade när han såg att det var dinosaurier på tv, så jag räknade med att han snart skulle somna framför tv'n, men nej, i skrivande stund är han fortfarande vaken. Han lär vara sur på mig imorrn bitti när det är dags att kliva ur sängen. Fast jag sa till honom att jag tar till vilka medel som helst för att få honom ur säng om det behövs. Hehe hehe...

När man kollar runt på internet, på facebook, i bloggar och forum så kommer en tanke.

Värst vad folk verkar klaga över sina barn hela tiden.

Det ena efter det tredje händer, beklagas över och irriteras på. Folk är trötta, vill sova, har inte tid eller lust med barnen fast de  måste det i alla fall. Det är ju barn...

Spotant undrar man om folk inte kände till ungars utvecklingsfaser innan de skaffade barn. Eller har barnen kommit med storken som en överraskning kanske? Tja, man vet aldrig. Det verkar skumt idag faktiskt. En morgon när man vaknar ligger en bebis brevid en och skriker sig illröd i ansiktet och luktar bajs... Oj då, vad hände här? Har jag blivit förälder? Vad gör jag nu? Kan jag det här? Vill jag det här? Var är "ångra"-knappen?

Men allvarligt talat... Ett par av de elementära kunskaperna om just barn och bebisar som ALLA känner till är väl följande:
*Bebisar skriker.
*Bebisar har kolik.
*Bajsblöjor luktar illa.
*Bebisar kräks på allt och alla.
*Bebisar sover inte när man själv vill sova.

*Barn petar näsan.
*Barn skitar ner sig.
*Barn får arga utbrott när de inte får som de vill.
*Barn gör inte som man säger.
*Barn är överallt på en och samma gång.
*Barn lämnar kladdiga fingeravtryck på allt inom räckhåll.
*Barn har inte en "mute"-knapp.

Eller var detta nåt nytt för någon som läser detta? Nä, trodde väl inte det heller.
Om man nu inte tror att man pallar med detta ovanstående ska man kanske tänka sig för ett antal gånger innan man skaffar ett illrött litet knyte som håller en vaken på nätterna som bebis, och som river ner hela hemmet och lämnar kladdiga avtryck samtidigt som den spräcker glas med sitt illvrål, som lite större.

Man kan tro att folk bara vaknat upp en dag och haft ett barn. Saker som händer när helt nytt, inget sådant verkar ha hänt förut i världshistorien. Kaos. Sömnbrist. Huvudvärk. Våldsamma argumentationer och bråk när treåringen eller femåringen vill göra på sitt eget sätt. Och så massa tugg om hur jobbigt det är.

Vissa personer verkar vilja rea ut barnen allt som oftast. (har kollat mååånga bloggar, forumsfolk etc) Vissa andra flyr helst fältet. Deras barn är jobbigast i hela världen. Det är mest synd om dom eftersom de har mest ont i huvudet, är tröttast eller vad fan som helst.

Vad tänkte du innan du skaffade barn? vill jag fråga dom. Eller kom ungarna med storken en vacker dag?

Visst kan barnen komma lite olägligt eller "plötsligt", oplanerat eller så. Men oftast så har man ett antal månader på sig att förbereda sig för denna händelse. Läsa på om hur det funkar och vad som krävs. Bli bästis med barnmorskan på facebook och skicka nojiga sms till henne om kvällarna.

Kom på att det kan också vara så att många helt enkelt snöar in sig på just bebis. Sen vad som händer när bebisen inte är bebis längre är mer diffust och inte lika greppbart. Inte heller lika förutsett eller mentalt förberett Kanske därav denna existerande panik över barnens beteende. Jag vet inte. Bara en tanke.