Film även idag

Skulle hjälpt en kompis att bära massa grejer idag, men det verkar inte bli något av det. Så jag kollade på film med trevligt sällskap istället.
Bigfoot: The Lost Coast Tapes blev det. Faktiskt hyfsad måste jag säga. Vi tittade på varandra och flinade lite, och ställde den obligatoriska frågan Vem dör först? Och jo, vi fick rätt. Men sen var den inte riktigt given, vilket är kul. Filmer man "vet" på förhand hur de slutar är inte lika intressanta på något vis. Så har man inte något bättre för sig så kan man alltid titta på den.


Fredagsmys med film

Min son är en sann djurvän... Helt otroligt. Men mer om det straxt...

Vi skulle ha lite mys nu på kvällen så jag bad sonen leta fram lite filmförslag som vi kunde sysselsätta oss med. Och jag skulle ha sista ordet. Han plockade glad i hågen fram ett antal filmer. Hade nog inte sett en enda en av dom, och bara action, krig eller katastrof. Vet inte vad man ska klassa Godzilla som. Katastrofactionparodi? Men den blev det. Vi gjorde té, chokladmjölk och mackor och satte oss och mös.
Det började bra och spännande tyckte vi. Det hände tillräckligt mycket saker så att det skulle väcka den frågvisa vetgiriga natur- ochvetenskapsintresserade lilla själen brevid mig i soffan. Det frågas, funderades och pratades. Fick be honom vara lite tyst ibland, för annars hängde inte ens jag med i filmen.
Mackorna tog slut. Téet tog slut. Chokladen fanns kvar. Han hade inte tid att dricka den...

När man i filmen får veta att odjuret är "nesting", dvs att den bygger bo, blev den mycket sypatisk och inte farlig alls. Bara väldigt ...föräldrig... En mamma/pappa som ville säkra ungarnas framtid.
Sonen tyckte inte alls om att de försökte på alla sätt och vis ta kål på monstret när allt den ville var att föda upp sina ungar i lugn och ro. Dessutom hade den bara nosat på fotografen eller vem det nu var.



Efter incidenten med u-båtarna började tårarna rinna på de små kinderna och han började förbanna kärnvapen, provsprängningar och radioaktivitet som kunde skada djur så mycket. Stackars ödlan. Och dumma elaka människan som tvunget måste döda allt som inte passar in i världen.
Med mamma ödla bekämpad började hanbekymra sig för hennes/hans ungar.
Wow, massa ägg! Då kanske arten hade en chans att överleva trots allt.
Sen kläcktes äggen och ungarna var inte lika sympatiska som den store. De var många, överallt och hungriga. Det var inte lika kul med massa vasstandade rovdjur som letade mat.

När även ungarna var bekämpade blev det sorgset. Jaha, nu var dom utrotade. Dumma militärer! Nån slags allergisk reaktion mot människors dumhet resulterade i att ögonen rann och näsan snorade. Precis som vid andra allergiska reaktioner eller virus. För nåt annat kunde det väl inte vara?

Då återkommer mamma ödla, nosar påsina döda barn och dammverket rämnar. Tårarna sprutade, näsan lät väldigt konstigt och den lilla djurvännen sa inte mycket. Efter händelsen på bron med ödla fastnar i kablaget var det väldigt dystert här. Man undrar hur mycket ett barn kan gråta över en ganska dålig film. Mycket verkar det som.
När ödlan ligger platt på marken och suckar en sista gång är sonen hysteriskt ledsen. Människan med sitt behov av att alltid förstöra var inte vatten värd. Hur kunde man bara utrota en hel art av reptiler? Nu fanns det ju ingen kvar!

Det snyftades och snorades fast han försökte dölja det så gott han kunde. Jag blev lite ledsen själv, men inte över filmen. Det var sympatisorg. Jag var ledsen för att han var så förtvivlad. Samtidigt som jag var road och nästan lite stolt över hans medkänsla med även detta monstruösa rovdjur.

Slutet på filmen var dock en aning bättre tyckte han. Det fanns hopp om livet igen och han torkade sina tårar, men var ändå ledsen.

Försöte förklara att 40 000 godzillor på ett år känns lite oroväckande och lite slutet på mänskligheten. Ja, men det är int emer än rätt att evolutionen får ha sin gång tyckte han. Människan måste inte förstöra och utrota. Dom kan väl provspränga i havet istället för på land och i luften?



Men Linus, det är ju det dom redan gör... Ändå går det åt helvete... Eller kanske just därför. Livet började ju i havet för massa miljoner år sedan. Verkar ganska självklart att man ska förstöra just där då. I alla fall om man tillhör arten människa. Det äckligaste viruset på hela planeten. Förutom fästingar då. Och spindlar...

*over and out*

RSS 2.0