Att ha barn
Värst vad folk verkar klaga över sina barn hela tiden.
Det ena efter det tredje händer, beklagas över och irriteras på. Folk är trötta, vill sova, har inte tid eller lust med barnen fast de måste det i alla fall. Det är ju barn...
Spotant undrar man om folk inte kände till ungars utvecklingsfaser innan de skaffade barn. Eller har barnen kommit med storken som en överraskning kanske? Tja, man vet aldrig. Det verkar skumt idag faktiskt. En morgon när man vaknar ligger en bebis brevid en och skriker sig illröd i ansiktet och luktar bajs... Oj då, vad hände här? Har jag blivit förälder? Vad gör jag nu? Kan jag det här? Vill jag det här? Var är "ångra"-knappen?
Men allvarligt talat... Ett par av de elementära kunskaperna om just barn och bebisar som ALLA känner till är väl följande:
*Bebisar skriker.
*Bebisar har kolik.
*Bajsblöjor luktar illa.
*Bebisar kräks på allt och alla.
*Bebisar sover inte när man själv vill sova.
*Barn petar näsan.
*Barn skitar ner sig.
*Barn får arga utbrott när de inte får som de vill.
*Barn gör inte som man säger.
*Barn är överallt på en och samma gång.
*Barn lämnar kladdiga fingeravtryck på allt inom räckhåll.
*Barn har inte en "mute"-knapp.
Eller var detta nåt nytt för någon som läser detta? Nä, trodde väl inte det heller.
Om man nu inte tror att man pallar med detta ovanstående ska man kanske tänka sig för ett antal gånger innan man skaffar ett illrött litet knyte som håller en vaken på nätterna som bebis, och som river ner hela hemmet och lämnar kladdiga avtryck samtidigt som den spräcker glas med sitt illvrål, som lite större.
Man kan tro att folk bara vaknat upp en dag och haft ett barn. Saker som händer när helt nytt, inget sådant verkar ha hänt förut i världshistorien. Kaos. Sömnbrist. Huvudvärk. Våldsamma argumentationer och bråk när treåringen eller femåringen vill göra på sitt eget sätt. Och så massa tugg om hur jobbigt det är.
Vissa personer verkar vilja rea ut barnen allt som oftast. (har kollat mååånga bloggar, forumsfolk etc) Vissa andra flyr helst fältet. Deras barn är jobbigast i hela världen. Det är mest synd om dom eftersom de har mest ont i huvudet, är tröttast eller vad fan som helst.
Vad tänkte du innan du skaffade barn? vill jag fråga dom. Eller kom ungarna med storken en vacker dag?
Visst kan barnen komma lite olägligt eller "plötsligt", oplanerat eller så. Men oftast så har man ett antal månader på sig att förbereda sig för denna händelse. Läsa på om hur det funkar och vad som krävs. Bli bästis med barnmorskan på facebook och skicka nojiga sms till henne om kvällarna.
Kom på att det kan också vara så att många helt enkelt snöar in sig på just bebis. Sen vad som händer när bebisen inte är bebis längre är mer diffust och inte lika greppbart. Inte heller lika förutsett eller mentalt förberett Kanske därav denna existerande panik över barnens beteende. Jag vet inte. Bara en tanke.
Finns ju trevliga och mindre trevliga delar med varje ålder och fas kan jag tycka. Visst var det skönt när Hannah var pytteliten och låg kvar där man lämnade henne, men samtidigt gick det ju inte att förklara saker och hon förstod aldrig varför nåt hände. Nu kan hon ju förmedla sig och förstå på ett annat vis, samtidigt som man får bra mycket mer motion då hon blir snabbare och snabbare. Men på det stora hela är det ju roligt och spännande. När de kryper upp i famnen och ska gosa så glömmer man ju precis allt annat som kanske inte varit så skoj!
Och sen när de blir för stora för att krypa upp i famnen och gosa så saknar man det så in i norden...
Ja, förmodligen. Tur Hannah ska bo hemma tills hon blir 30 och inte gå ut på krogen förrän hon är minst 25! :P
hur hemsk är jag på en skala från 1-10 måste jag då fråga... små stunder har jag väl funderat över om man inte kan sälja barnet men så tror jag alla känner mellan varven, att sedan erkänna det är en annan sak.. Uppfostran/bebisskötsel har idag blivit en tävling tycker jag. hur mycket barnet går upp i vikt, hur barnet sover, vad barnet kan i olika åldrar. jag dras själv med i hetsen mellan varven och det erkänner jag men försöker alltid att backa. dock har vi haft en del komplikationer med vår lilla fis. hans mage (allergin + förstoppningen) är inte att leka med och att hitta varianter så att han ändå kan få smaka på det mesta är inte så lätt.. tänker nu främst på ex. förstoppande livsmedel.. banan och blåbär då vilket de flesta barn älskar...
Amy: heja dig!!
Men det är ju så att de allra flesta barn inte har någon allergi eller andra problem. Många är de med problem, men ännu fler är de utan problem. När problemfria folk inte vet ver de ska ta vägen för att deras problemfria bebis är ett sådant problembarn så kan man fundera på vart det barkar. Jag håller med om att det verkar vara en tävling... För att inte tala om attiraljerna till bebisen en...
