Arga tanten d.y.

Den här dagen har varit högst intressant. Försov oss i morse, och sen orkade vi inte stressa på, utan åt frulle i vanlig takt och blev således en hel timme försenade till skolan. Väl där talade jag om för fröken varför vi var sena och sen började vi prata om sonens skolgång.

Hiskeligt intressant. Jag hade ju ifrågasatt den enorma matteläxan han fick förra veckan. Enligt fröken så gör han ingenting på lektionerna, oavsett om det är lugnt i klassrummet eller inte. Själv säger han att haninte kan tänka eftersom det är så stökigt. Men... Ja, inte vet jag...

Han hade absolut inte inlärningssvårigheter, sa fröken.

Men hur går det ihop? Fröken har testat olika typer och former på pennor för att göra det lättare att skriva, väldigt pedagogiska lösblad, övningspapper etc etc. Men ändå så vill han inte hålla pennan så som majoriteten säger att man ska hålla pennan. Handen blir trött och det går inte att skriva så mycket eller så många ord på en gång.

Läsningen har jag inte begripit mig på själv faktiskt. Den här boken, min första läsebok från 1600-talet, som brukar stå i varje förälders bokhylla och lukta gammalt och konstigt är väl en sak. Far ror. Mor är rar.
Nu för tiden läser de, och det "ska gå som ett rinnande vatten".

Rinnande vatten kan man utantill. Det läser man inte. Nä, jo, men... Det handlar om att lära sig känna igen orden...
Jaha. Men då läser man inte, då tränar man upp sitt bildminne, och nej, man läser inte då, utan bara känner igen bilden av hur ordet ser ut.  Vad har det med läsning att göra? Ska man lära sig alla ordbilder utantill som glosor och tro att man kan läsa?
Är det inte bättre att lära sig ljuda ordentligt och ta en bokstav i taget, så att man i princip kan läsa vad som helst sen?
Jag vet inte. Jag har inte en jävla aning. Jag är ingen högutbildad pedagog som ska förvalta våra barns vetgiriga sinnen under de viktigaste formbara åren i deras liv. Vad jag tycker är nog bara dammigt, gammaldags och totalt föråldrat.

Men jag fattar fortfarande inte vitsen med att kunna läsa som ett rinnande vatten när det innebär att ungen har lärt sig texten utantill och rabblar den för läraren som berömmer den fina läsningen.

Samt så fattar jag inte att om någon har svårt att skriva eller ta till sig instruktionerna om hur man ska göra, samt utföra dom, har inte den personen svårigheter med inlärningen av det momentet då? Kallar man inte sådant för inlärningssvårigheter? Men det var ju det han inte hade...

I alla fall ska vi ha mäte med fröken och specialpedagog nästa vecka, på onsdag eftermiddag. Får se hur det går. Lär bli intressant tippar jag på.

Näe, nu ska jag sova innan jag somnar med huvudet på tangentbordet. Är trött som en död gnu...