Onsdag
Dagen är inte ens slut men det känns som att den borde vara det. Har hänt massa grejer idag, och bitvis haft sjukt mycket att göra.
Började med att sonen skulle till Skånes Djurpark med skolan, och förberedelserna med hans fika. Vi kom upp i tid, kom med bussen som vi skulle och allt var bra. Stod ett tag utanför skolan med hundarna, och traggade lite med en mamma i klassen. Trevligt.
Sen var tanken att det skulle bli vidare mot jobbet och få det gjort helt och hållet, men väl där så dök det upp viktigare saker att ta itu med, och eftersom jag har lite flextid på jobbet så var det inga problem att avbryta och fixa vad som skulle fixas. 1.5 timme i telefonkö är inte okej. Men det gick till slut. Ärendena blev gjorda, med bara fem minuters felmarginal. Men hade det inte varit för telefonkön så hade allt varit gott och väl. Dessa fem minuter ställde sedan till trassel för mig resten av dagen, men nu är allting löst, avklarat och fixat.
Efter dessa fem minuter hade inträffat så fanns det inte mer att göra för stunden, mer än vänta, så jag och T åkte ut till Hovdala med hundarna. Alla fyra. Tänkte att rastgården vore perfekt att vara i. Givetvis var det redan folk där, men vi fick komma in ändå, och mannen som var där med sin hund tyckte att jag kunde släppa båda mina. Sagt och gjort. Hundarna kom hyfsat överens, även om mannens hund var unghund och lite vek, som helst la sig ner. Disel tyckte det var en perfekt hund att öva ridning på och det där med att komma på inkallning funkade inte alls. Rastgården är stooor...
Sen släppte vi in Ella och det gick bra. Disel och Ella sprang som dårar. Long story short så kom Busen också in, och eftersom Disel hade huvudet fullt med unghund så gick det bra. Sen kom fler hundfolk och ville vara med, så hux flux fanns det ännu fler hundar där inne. Tyckte folk var avvaktande mot mig och Disel, antagligen på grund av hans ras, eftersom Spike knappt visade intresse för de andra hundarna. Han går mest obara runt och nosar på egen hand där ute.
En stund senare blev det för mycket hundar och för mycket stress, så vissa valde att gå ut och vänta på sin tur. Jag började öva lite inkallning på Disel och sakta började han förstå vad Disel, kom! innebar. Inte för att det gick så fort, och inte för att det funkade varje gång, men ändå. Bättre i alla fall. Lekte godisautomat ett tag där, men det funkade. Blev lite roligare att komma fram då istället för att springa emot och vika av i sista stund för att verkligen inte bli infångad. Spike kom när han hade lust, varken mer eller mindre. Jäkla byracka.
Efter några lyckade inkallningar tyckte jag det räckte för mina två, kopplade och gick ut och satte mig utanför. Sen tog vi en promenad ihop med T och släppte hundarna i omgångar på ett fält längre bort. Övade mer inkallning, gömde mig ett par gånger så han fick leta reda på mig för att skapa mer hålla-koll-på-matte-känsla och gick åt motsatt håll om någon hund rann iväg utan att lyssna. Disel och Ella sprang runt som två torra skinn och hade jätteroligt, plaskade i vattnet vid sjön och busade. Kul med hundar i samma viktklass, även om de är av helt olika ras. De fick kämpa båda två för att lyckas välta den andre eller få den ur kurs, och var ungefär lika snabba.
Så testade vi med Disel och Ash. De var båda lite trötta och hade gjort av med den mesta överskottsenergin, så det kändes som ett bra tillfälle att låta dom bekanta sig med varandra utan ännu fler hundar som tog uppmärksamhet. Tog ett par sekunder, sen bråkade dom ganska rejält och flyttade sig precis utom räckhåll hela tiden så vi inte kom åt dom. Lyssnade inte på kommandon och ingenting. Så när jag närmade mig igen, och T från andra hållet, tappade jag Spikes koppel så han blandade sig in i leken han med. I samma veva fick både jag och T tag på bråkmakarna och allting slutade lika plötsligt som det börjat. Vi hann inte ens se vilken av hundarna som backade först, men jag tror att Spikes uppdykande blev vändpunkten. Alltså ska han få vara lös nästa gång så han kan gå in och tillrättavisa dom ifall de sätter igång. De var lösa ihop efter bråket också, och det gick utan problem. Nu när jag tänker efter så verkade det inte vara en stid på liv och död, för jag minns inga hugg mot strupe eller andra känsliga delar. Det verkade mest handla om att sätta varandra på plats. Jag upplevde inte det hela som otäckt heller utan var lugn hela tiden.
Senare vi åkte hem och fikade hos T, med samtliga hundar. Lika bra det när de ändå var trötta, tänkte vi. Då blir det lättare nästa gång de ska vara inne tillsammans allihop och de minns snabbare reglerna om vad som gäller.
Ingen blodvite uppstod alls vad vi kunde se, inga resta raggar och lugnet verkade återställt. Det var trötta och välrastade hundar vi hade med oss hem, som utan problem alls kunde vistas i samma rum sen. Är full av tillförsikt. Det här kommer att gå bra, det blir en flock av fyra hundar och 3 människor samt två barn och två då-och-då-barn av det hela. Även om flocken har två olika sovplatser. :P
Men det blir mycket träning på inkallning. Kunde schnauzern begripa till slut så ska väl terriern också lära sig.
Nu blir det att diska lite och städa lite i allmänhet, sortera ut lite papper, reklam och skit. Senare ska sonen tugga sig igenom läxorna och sen är det nog dags att lägga honom. Efter det väntar mer jobb, och sen tror jag att jag kommer vara totalt borta i knoppen och sova gott redan innan huvudet hunnit landa på kudden. Vi får se helt enkelt. Önskar det vore läggdags redan nu...
Började med att sonen skulle till Skånes Djurpark med skolan, och förberedelserna med hans fika. Vi kom upp i tid, kom med bussen som vi skulle och allt var bra. Stod ett tag utanför skolan med hundarna, och traggade lite med en mamma i klassen. Trevligt.
Sen var tanken att det skulle bli vidare mot jobbet och få det gjort helt och hållet, men väl där så dök det upp viktigare saker att ta itu med, och eftersom jag har lite flextid på jobbet så var det inga problem att avbryta och fixa vad som skulle fixas. 1.5 timme i telefonkö är inte okej. Men det gick till slut. Ärendena blev gjorda, med bara fem minuters felmarginal. Men hade det inte varit för telefonkön så hade allt varit gott och väl. Dessa fem minuter ställde sedan till trassel för mig resten av dagen, men nu är allting löst, avklarat och fixat.
Efter dessa fem minuter hade inträffat så fanns det inte mer att göra för stunden, mer än vänta, så jag och T åkte ut till Hovdala med hundarna. Alla fyra. Tänkte att rastgården vore perfekt att vara i. Givetvis var det redan folk där, men vi fick komma in ändå, och mannen som var där med sin hund tyckte att jag kunde släppa båda mina. Sagt och gjort. Hundarna kom hyfsat överens, även om mannens hund var unghund och lite vek, som helst la sig ner. Disel tyckte det var en perfekt hund att öva ridning på och det där med att komma på inkallning funkade inte alls. Rastgården är stooor...
Sen släppte vi in Ella och det gick bra. Disel och Ella sprang som dårar. Long story short så kom Busen också in, och eftersom Disel hade huvudet fullt med unghund så gick det bra. Sen kom fler hundfolk och ville vara med, så hux flux fanns det ännu fler hundar där inne. Tyckte folk var avvaktande mot mig och Disel, antagligen på grund av hans ras, eftersom Spike knappt visade intresse för de andra hundarna. Han går mest obara runt och nosar på egen hand där ute.
En stund senare blev det för mycket hundar och för mycket stress, så vissa valde att gå ut och vänta på sin tur. Jag började öva lite inkallning på Disel och sakta började han förstå vad Disel, kom! innebar. Inte för att det gick så fort, och inte för att det funkade varje gång, men ändå. Bättre i alla fall. Lekte godisautomat ett tag där, men det funkade. Blev lite roligare att komma fram då istället för att springa emot och vika av i sista stund för att verkligen inte bli infångad. Spike kom när han hade lust, varken mer eller mindre. Jäkla byracka.
Efter några lyckade inkallningar tyckte jag det räckte för mina två, kopplade och gick ut och satte mig utanför. Sen tog vi en promenad ihop med T och släppte hundarna i omgångar på ett fält längre bort. Övade mer inkallning, gömde mig ett par gånger så han fick leta reda på mig för att skapa mer hålla-koll-på-matte-känsla och gick åt motsatt håll om någon hund rann iväg utan att lyssna. Disel och Ella sprang runt som två torra skinn och hade jätteroligt, plaskade i vattnet vid sjön och busade. Kul med hundar i samma viktklass, även om de är av helt olika ras. De fick kämpa båda två för att lyckas välta den andre eller få den ur kurs, och var ungefär lika snabba.
Så testade vi med Disel och Ash. De var båda lite trötta och hade gjort av med den mesta överskottsenergin, så det kändes som ett bra tillfälle att låta dom bekanta sig med varandra utan ännu fler hundar som tog uppmärksamhet. Tog ett par sekunder, sen bråkade dom ganska rejält och flyttade sig precis utom räckhåll hela tiden så vi inte kom åt dom. Lyssnade inte på kommandon och ingenting. Så när jag närmade mig igen, och T från andra hållet, tappade jag Spikes koppel så han blandade sig in i leken han med. I samma veva fick både jag och T tag på bråkmakarna och allting slutade lika plötsligt som det börjat. Vi hann inte ens se vilken av hundarna som backade först, men jag tror att Spikes uppdykande blev vändpunkten. Alltså ska han få vara lös nästa gång så han kan gå in och tillrättavisa dom ifall de sätter igång. De var lösa ihop efter bråket också, och det gick utan problem. Nu när jag tänker efter så verkade det inte vara en stid på liv och död, för jag minns inga hugg mot strupe eller andra känsliga delar. Det verkade mest handla om att sätta varandra på plats. Jag upplevde inte det hela som otäckt heller utan var lugn hela tiden.
Senare vi åkte hem och fikade hos T, med samtliga hundar. Lika bra det när de ändå var trötta, tänkte vi. Då blir det lättare nästa gång de ska vara inne tillsammans allihop och de minns snabbare reglerna om vad som gäller.
Ingen blodvite uppstod alls vad vi kunde se, inga resta raggar och lugnet verkade återställt. Det var trötta och välrastade hundar vi hade med oss hem, som utan problem alls kunde vistas i samma rum sen. Är full av tillförsikt. Det här kommer att gå bra, det blir en flock av fyra hundar och 3 människor samt två barn och två då-och-då-barn av det hela. Även om flocken har två olika sovplatser. :P
Men det blir mycket träning på inkallning. Kunde schnauzern begripa till slut så ska väl terriern också lära sig.
Nu blir det att diska lite och städa lite i allmänhet, sortera ut lite papper, reklam och skit. Senare ska sonen tugga sig igenom läxorna och sen är det nog dags att lägga honom. Efter det väntar mer jobb, och sen tror jag att jag kommer vara totalt borta i knoppen och sova gott redan innan huvudet hunnit landa på kudden. Vi får se helt enkelt. Önskar det vore läggdags redan nu...
*over and out*
Kommentarer
Trackback
