Skrivartankar
Fick lite inspiration ikväll. Det gällde att skriva fortsättningen på "novellen" Den sista resan som var ett tävlingsbidrag till en novelltävling med temat döden. La upp den som en novell, men det kan lika gärna vara första kapitlet på en bok, vilket tanken var innerst inne. Något slags flummigt sätt att behandla den stora existentiella frågan.
Skrev lite och sen återgick jag till att titta igenom mina andra bidrag till olika tävlingar jag varit med i. Jag minns ju att det redan ligger en dikt här i bloggen nånstans som jag skrivit, men inte tävlat med i något sammanhang, och kom på att det finns ju en dikt till... Jag vann en tävling med just den dikten. Tydligen var den bra, för den röstades fram av skrivarsajtens medlemmar som vinnare, helt anonymt. Ingen visste det var jag som skrivit den. Och ingen av vännerna vet om den, eftersom jag inte publicerade den publikt. Det kändes för personligt på något vis, eller, nä, jag vet inte. Jag ville inte att nån skulle läsa den. Går inte ihop riktigt, jag vet...
Skrev dikten i våras i alla fall, och var väl inte helt stabil heller då. Men nån gång ska man kasta sig ut över kanten och pröva ifall vingarna bär, så det kan lika gärna bli nu. Blir jag hobbyförfattare så måste jag ju lära mig att bli kritiskt granskad, så det är väl lika bra att lägga ut den. Även om jag är riktigt usel på att ta kritik. Men det är ju bara att öva sig på det med... :-/
Lite kärlek?
Det är något som saknas.
Jag undrar vad det är.
Träffade mina vänner igår.
Allt var som vanligt.
Vi hade skoj.
Jag kom hem på kvällen.
Hunden hoppade av glädje.
Sonen gav mig en kram.
Jag har allt jag behöver.
Jag har allt jag ska ha.
När jag ligger i sängen
och lampan är släckt,
det är då tankarna kommer.
Alla lustiga känslor
jag inte vill ha.
Kudden är för platt.
Täcket är för kallt.
Rummet är för tyst.
Sängen är för stor.
Men jag har allt jag behöver.
Det är något som saknas.
Jag tror jag vet vad.
Förnuftet har packat,
och dragit sin kos.
Dags att skrika.
Jag har allt jag behöver
och allt jag ska ha.
Ingen som bedrar.
Ingen att svika.
Men lite kärlek är nog ändå det jag vill ha.
*over and out*
Kommentarer
Trackback
