Arga tanten d.y.

Lördag idag. Skönt med lite sovmorgon och vakna till liv i lite lagom takt. Sovit hyfsat, haft lite smått konstiga drömmar, men det ska jag absolut inte klaga över. Det var ganska okej. :-)

Snart blir det en promenad till stan och jobba lite grann. Tänkte ta grabbarna med mig så de får lite frisk luft också och ikväll blir det pizza och film.

Livet kunde vara sämre faktiskt.

 

Tog en cig på balkongen nyss, och hörde kyrkklockor lite svagt. Det fick mig att tänka på glesbygder, leriga smala vägar med hovspår och vagnshjul, mörkklädda människor och fattigdom. Lite småkylig vind och livet som går sin stilla gång. Folk som lågmält pratar med varandra på kyrkbacken och några raggiga magra hundar som slåss över en tappad brödbit.

 

Har ingen aning varför dessa bilder kom till mig. Ganska dyster bild av det förgångna, men ändå inget ont i sig. Bara som en liten tillbakablick på historien kanske.

 

Men det kan ju vara så att det uttrycker en längtan om vår, solsken, grönt gräs och spirande knoppar. För visst är det lite trist när gräset ligger torrt och visset i någon tråkig grågul nyans, träden är nakna och vinden fortfarande är ganska kall? Jo visst, vårblommorna har kommit fram för länge sedan, men de syns ju inte så tydligt när man tittar ut över landskapet. Det är bara när man tittar närmare som man ser detaljerna, annars ser man helheten. Och den är väldigt tråkig för tillfället. Tråkiga livlösa färger, lera, kyla och gråa moln.

 

Fast det behövs ju bara ett par dagars sol och värme igen för att naturens eget nyår ska  komma till skott, och gräset ska börja spira igen. Och innan man vet ordet av har björken utanför fönstret börjat knoppas. Den brukar vara lite tidigare än de andra. Får hålla koll på den, för när de små musöronen väl börjar synas så går det fort.

Jag är trött på ruskväder nu, och längtar verkligen efter våren på allvar. Synd det ska vara kallt större delen av året i det här landet. Men våren är på väg. Vilken dag som helst så slår det om. Och jag längtar som bara den...