Till varje pris...

Här om dagen såg jag nån delning på facebook om någon herrelös katt som ett katthem hade plockat in, och nu tiggde pengar till. Den var sjuk och hade fått åka till kliniken och bli inlagd, och var väl i princip okontaktbar.
 
Jag undar vad det kan kosta att ta en oförsäkrad katt till veterinären, låta den stanna i ett par dagar och sedan rehabilitera den igen. Och sen ska det hittas ett nytt hem åt den.
 
Finns det inte tilräckligt med katter i omplaceringssvängen utan att man ska behöva lägga ofantliga summor på så gott som döda krakar?
 
Hade sjuka katter avlivats istället hade katthemmen haft mer tid och pengar över till att omplacera de friska katterna, för tro mig, det finns gott om friska katter som behöver nya hem. Eller katter med lite mindre allvarliga åkommor.
 
Det är vi människor som har makten över liv och död. Vi har ansvaret för att avsluta djurens lidande, och jag personligen tycker inte att man gör det genom att lägga in en förvildad tamkatt på djursjukhus, rehabilitera den och sätta den i ett nytt hem. I ganska många fall hade det varit mycket bättre med avlivning direkt. Det blir en lägre kostnad och överskottet av pengarna kan läggas på redan befintliga katter eller katter som har en bättre chans att bli friska.
 
Har märkt att just kattfolket tenderar att vara lite väl nitiska mot avlivning. Allt ska sparas, räddas och omplaceras. Men ändå så är varje katthem överfullt, det är kö för att lämna in katter och ändå plockas vildkatter upp och ska ges svindyr veterinärvård. Jag får inte riktigt ihop det, och det gör att jag aldrig skulle donera pengar till ett katthem. Är väl risk att folk blir vansinniga på mig nu, men skit samma. Jag får lov att tycka vad jag vill, och jag tycker inte det är lämpligt att försöka rädda precis allting på bekostnad av friska djur som måste flytta från sitt gamla hem.
 
Jag tycker det är stor skillnad på att plocka in lösspringande förvildade katter och försöka ge dom ett hem, och på ren omplacering av katter från ett hem till ett annat. Är djuret allt för vanvårdat eller skadat, anser jag avlivning vara det humanaste alternativet. En död katt lider inte.
 
Eller så får det bli någon slags uppdelning. En avdelning för "vildkatter" och en avdelning för katter mellan två hem. Och så fall skulle min donation gå till katter mellan två hem, inte till att betala en svindyr veterinärvårdsräkning åt en vildkatt någon ägnat tre veckor åt att fånga in. Sorry, men så är det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0