Vackert
Ibland har man tur och lyckas få något vackert att fastna på bild. Man kan stå där och titta på solnedgången som om det var första gången man faktiskt upplevde den.
Man tänker inte så mycket precis just då, man bara är, och faktiskt njuter av stunden och fladdermössens pipande. Man bara står där, tittar, njuter och andas, känner på kvällsluften och nästan smakar på dofterna vinden för med sig. Det är nästan så man blir andlös av själva naturen och det sista solljuset.
Stunden blir magisk. Som en annan värld, utan ondska, falska människor, elakheter och måsten.
Och man tänker att stan har ingenting att komma med i jämförelse med naturen. Nånstans sitter en gök och gal, och lite längre bort betar kossorna i det daggvåta gräset.
Kommentarer
Trackback
