Arga tanten d.y.

Läste på Aftonbladet idag om att KD, Kristdemokraterna, har uttalat sig i debatten om ensamstående kvinnors rätt till att skaffa barn på egen hand.
Intressant läsning.
De verkar mena att det innebär avskaffandet av pappan. De menar att det inte ligger i ett barns intresse att bara känna och växa upp med bara den ena föräldern. De sätter barnet främst.

Och här kommer mina tankar. Jag betonar att det är mina tankar och inte något framforskat resultat med 100%ig tillförlitlighet. Man får ju fortfarande tänka och tycka en del i det här landet tack vare yttrandefriheten och åsiktsfriheten.

Ja, det är klart att det ultimata är mamma pappa barn. Men hallå eller? Vilket århundrade lever vi i? Kärnfamiljen är ett utdöende begrepp av orsaker jag tänker ta upp en annan dag. Det vanligaste idag är splittrade familjer, två hem med olika regler i varje hem.

Ett barn behöver trygghet. Jag skulle gissa att ett barn med två hem, fyra föräldrar och massa olika regler kanske inte känner samma trygghet som ett barn med ett hem, färre olika regler och bara en enda plattform att utgå ifrån.
Ett barn slipper helst att föräldrarna bråkar och kastar sand på varandra. Vare sig det är från två olika plattformar eller från samma sandlåda.
Idag klarar en ensam person lika bra som ett par att ta hand om ett barn. Det har med personlig lämplighet att göra. Givetvis också ekonomi, men eftersom det här landet har bra skyddsnät så blir det inte lika katastrofala följder som i ett fattigare land.

Jag anser att det är verkningslöst att dividera om denna rätt att skaffa barn ensam eller inte. Spelar ingen roll ifall det är tillåtet eller inte. De som verkligen vill ha barn kommer att skaffa det ändå, oavsett tillstånd. Får man inte i Sverige så får man i något annat land. Har man inte råd att låta sig insemineras på kliniken så funkar det med en charterresa och lite barhäng. Resultatet blir det samma. Ett barn utan fader.
När sedan mödravården frågar om pappan så är det bara att säga att ojsan, jag vet inte. Det hände utomlands, han var nog från Australien och vi talade aldrig om var vi bodde mer exakt. Vi hade bara sex.
Det behöver man inte åka på charter för att göra heller. Men för att minimera risken av att någon ändå får nys om vem det kan vara  och att det blir massa kladd med det, så är det säkerligen enklare att ta det på semestern.

Jag menar alltså att förbud mot ensamstående kvinnors rätt att inseminera sig är i högsta grad verkningslöst. Folk kommer att göra som de vill ändå.

Som ensamstående mamma vet jag hur livet funkar när man har sitt barn 24/7. Att man inte har nån att dela det med. Man får klara allt själv. Allt från transporter till och från dagis, till vård av sjukt barn när man helst inte kan vara hemma. Eller dela det där magiska ögonblicket då tanden äntligen lossnar eller då det blir full pott på provet.
Men sonen har en pappa. Han finns faktiskt. Men inte nära. Han är den genetiska fadern, han finns över telefon nån gång ibland, och kanske finns att träffa någon gång om året bara.  Det gör honom inte till den fadersgestalt barnen behöver. Det fixas på annat håll genom Morfar och morbröderna. Allt går att lösa.

Faderns roll i det hela är att vara en manlig förebild, och finns inte den biologiska fadern tillgänglig så finns det alltid andra.

Jag har än så länge överlevt snart nio års tid av att vara ensam mamma, dock inte alltid singel. Men det har gått bra. Har jag klarat det en gång så vet jag att jag klarar det igen. OM jag vill ha fler kottar att snyta så fixar jag det. Med eller utan hjälp.

Jag hävdar att ett barn med bara en förälder och där allt funkar bra, har det bättre än barn med två föräldrar i olika hem som drar och sliter i barnet med olika regler och allmän pajkastning.
I just mitt och sonens fall finns ett hem och en person utanför hemmet som är pappa, men som inte är närvarande och heller inte spelar någon aktiv roll i barnets liv. Det finns inget gruff föräldrar emellan, det är bara mina regler som gäller och det är konstant.

Så fortsätt debattera och gapa över en fråga som faktiskt inte spelar någon roll... Ett bra sätt att bränna skattepengar på. Som jag sa tidigare, folk gör som de vill i alla fall.